Jag har visst inte uppdaterat bloggen regelbundet på ett bra tag.
Oregelbunden bloggcykel. Javisst.
Kan berätta en rolig grej iaf.
Köpte äntligen en ny mobil idag. Till er alla som klagat på min LG "Tegelsten" ett bra tag:
Jag har ersatt en stor mobil med en annan stor mobil
En iPhone-kopia. (Sorry Mats, inte meningen att bedra dig och Apple, jag lovar att förhållandet inte blir långvarigt)
Fick den för 900RMB vilket motsvarar cirka 800SEK. Helt okey enligt mig.
Självklart kan man inte förvänta sig en exakt iPhone-kopia för det priset. Jag saknar till exempel slide-to-unlock, bildbläddrar-effekter etc.
För 800kr fick jag en snygg mobil med otroligt fin och lättnavigerad meny, touchscreen bla bla.
Helt klart värt priset enligt min mening.
Bilder kommer. Så småningom.
Kära moder.
Du. Går. Mig. På. Nerverna.
Och snälla sluta med det.
Sluta få mig att må dåligt över mig själv.
Printa ut et här med om du vill. My treat.
Och snälla sluta med det.
Sluta få mig att må dåligt över mig själv.
Printa ut et här med om du vill. My treat.
Klassmiddag.
Vill först och främst påpeka att jag är hemskt ledsen för uteblivna blogginlägg som jag vet att ni trånar efter.
Imorse när jag vaknade till liv runt 13 upptäckte jag 4 mottagna sms.
Ett av de var en inbjudan till klassmiddag samma kväll. Eftersom jag inte ens försökt anstränga mig att prata annat än skolarbete med min klasskamrater sa tyckte jag att detta var ett ypperligt tillfälle for mig att socialisera mig med folk.
Vi träffades utanför byggnaden för oss utlandsstudenter och promenerade i samlad trupp till en japansk restaurang som ligger bredvid Mcdonalds som jag så troget besöker frekvent.
Som vanligt ropar samtliga servitriser välkomstfrasen på japanska. Någonting med -mase. Rätta mig gärna, Robin.
Restaurangen var intressant inredd och gänget tog över ett av de privata båsen. En av klassens japanskor stod för beställningen.
Fick en massa gott som man inte hittar i vanliga restauranger for västerlänningar. Förvänta er ingen yakiniku här alltså.
Vi fick in en massa ultrafärsk sashimi på isbädd, potatissallad, jobbigt stora californiarolls med för mycket majo och mycket mycket annat. Till efterätt fick vi två sorters cheesecakes, två sorters créme brulées, nån dessert gjord på röda bönor samt lite grönt te-glass.
En mycket mycket bra middag med andra ord.
För först gången kände jag gemenskap av att kommunicera på kinesiska med andra människor. Mina klasskompisar består av japaner, koreaner, kineser och en och annan västerlänning. Alla från olika hörn i världen. Alla talar kinesiska med sin egen brytning. Intressant.
Efteråt skulle vi egentligen till något KTV-ställe för lite kareoke. Men först skulle de till en bar för någon öl. Josefin mådde inte sa bra så hon gick hem. Jag guidade runt de i vårt område, dumpade de framför någon bar och gick hem.
Josefin mår bra nu och vi funderar på utgång.
Imorse när jag vaknade till liv runt 13 upptäckte jag 4 mottagna sms.
Ett av de var en inbjudan till klassmiddag samma kväll. Eftersom jag inte ens försökt anstränga mig att prata annat än skolarbete med min klasskamrater sa tyckte jag att detta var ett ypperligt tillfälle for mig att socialisera mig med folk.
Vi träffades utanför byggnaden för oss utlandsstudenter och promenerade i samlad trupp till en japansk restaurang som ligger bredvid Mcdonalds som jag så troget besöker frekvent.
Som vanligt ropar samtliga servitriser välkomstfrasen på japanska. Någonting med -mase. Rätta mig gärna, Robin.
Restaurangen var intressant inredd och gänget tog över ett av de privata båsen. En av klassens japanskor stod för beställningen.
Fick en massa gott som man inte hittar i vanliga restauranger for västerlänningar. Förvänta er ingen yakiniku här alltså.
Vi fick in en massa ultrafärsk sashimi på isbädd, potatissallad, jobbigt stora californiarolls med för mycket majo och mycket mycket annat. Till efterätt fick vi två sorters cheesecakes, två sorters créme brulées, nån dessert gjord på röda bönor samt lite grönt te-glass.
En mycket mycket bra middag med andra ord.
För först gången kände jag gemenskap av att kommunicera på kinesiska med andra människor. Mina klasskompisar består av japaner, koreaner, kineser och en och annan västerlänning. Alla från olika hörn i världen. Alla talar kinesiska med sin egen brytning. Intressant.
Efteråt skulle vi egentligen till något KTV-ställe för lite kareoke. Men först skulle de till en bar för någon öl. Josefin mådde inte sa bra så hon gick hem. Jag guidade runt de i vårt område, dumpade de framför någon bar och gick hem.
Josefin mår bra nu och vi funderar på utgång.
At Zapatas.
På Zapatas i fredags, samma kväll som vi landade i SH efter HK.
En tjock, medelålders kines vinkade till sig mig.
"Wo gei ni qien, ni gen wo zhou yi zhou" (Nej jag kan inte stava)
Betyder ungefär:
"Jag ger dig pengar och du tar en promenad med mig"
Jag var tyvärr tvungen att tacka nej till det fantastiska erbjudandet eftersom jag hade mitt sällskap som väntade vid vårt bord.
Igår kväll varvade vi ner på Zapatas efter Atticas arroganta bemötande. Shanghais Café Opera. Gör skäl för ryktet.
Där träffade jag och Alex två backslicks.
"Sorry for interrupting but are you from Sweden?"
"No, I'm from Germany"
"Oh sorry, you look so swedish"
"At least it's Europe"
(till Alex) "Fan, jag som va så säker på att han va svensk"
"Okey, du hade faktiskt rätt, jag är svensk"
Denna Erik, som han heter pluggar vid samma skola. Fastän han inte är från Stureplan utan en liten håla vid namn Valdemarsvik så kan jag inte sluta se honom som en typisk Stureplans-brat. Han tyckte att jag var oförskämd närjag frågade ifall han var från Stureplan.
Men shit. Ser man ut som han gör och klär sig i samma stil så kan man väl inte förvänta sig något annat?
Fördomsfull? Jag? Nä nä.
Sen kallade han mig "lilla gumman" flera gånger.
Jag vet inte ifall det berodde på att klockan var 3 på natten och jag var trött. Eller så kanske det bara berodde på Eriks attityd och tonfall. Men vår konversation utgjordes av sarkastiska bitchslaps från min sida. Jag var tvär. Jag var bitchig och jag kritiserade allt han sa.
Jag skyller på tequilan.
Nu dagen efter känner jag en viss mån av ånger. Beror framförallt på att killarna går i samma skola som jag.
Awkward.
En tjock, medelålders kines vinkade till sig mig.
"Wo gei ni qien, ni gen wo zhou yi zhou" (Nej jag kan inte stava)
Betyder ungefär:
"Jag ger dig pengar och du tar en promenad med mig"
Jag var tyvärr tvungen att tacka nej till det fantastiska erbjudandet eftersom jag hade mitt sällskap som väntade vid vårt bord.
Igår kväll varvade vi ner på Zapatas efter Atticas arroganta bemötande. Shanghais Café Opera. Gör skäl för ryktet.
Där träffade jag och Alex två backslicks.
"Sorry for interrupting but are you from Sweden?"
"No, I'm from Germany"
"Oh sorry, you look so swedish"
"At least it's Europe"
(till Alex) "Fan, jag som va så säker på att han va svensk"
"Okey, du hade faktiskt rätt, jag är svensk"
Denna Erik, som han heter pluggar vid samma skola. Fastän han inte är från Stureplan utan en liten håla vid namn Valdemarsvik så kan jag inte sluta se honom som en typisk Stureplans-brat. Han tyckte att jag var oförskämd närjag frågade ifall han var från Stureplan.
Men shit. Ser man ut som han gör och klär sig i samma stil så kan man väl inte förvänta sig något annat?
Fördomsfull? Jag? Nä nä.
Sen kallade han mig "lilla gumman" flera gånger.
Jag vet inte ifall det berodde på att klockan var 3 på natten och jag var trött. Eller så kanske det bara berodde på Eriks attityd och tonfall. Men vår konversation utgjordes av sarkastiska bitchslaps från min sida. Jag var tvär. Jag var bitchig och jag kritiserade allt han sa.
Jag skyller på tequilan.
Nu dagen efter känner jag en viss mån av ånger. Beror framförallt på att killarna går i samma skola som jag.
Awkward.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
