Rätt lustigt att Karin ringde upp oss 2 på natten efter ett missat samtal. Det lustiga var inte tidpunkten utan att hon började med "Hej, mitt namn är Karin..."
Min första tanke var att ringa och driva lite med Karin genom att presentera mig som kronofogden. Josefin tyckte att Karin skulle känna igen numret och kanske fatta att det är ett utländskt nummer och därmed räkna ut att det är vi som spökar.
Men jag visste ju att Karin inte skulle lägga märke till sådana detaljer utan bara svara: Hej det här är Karin.
De gångerna jag svarar med ett "Hej" tillbaka utan att presentera mig, har karin Hallåat sönder luren för hon hade inte en blekaste på vem jag va.
Men ivf. Kul att höra din förvirrade röst 2 på natten. Det värmde om hjärtat.
Mitt i natten vaknade jag i smärta. Ett par punkter på kroppen kliade som om det inte fanns någon morgondag. Jag trodde att jag drömde. Då hörde jag de surrande myggorna som lät som tusentals Gripen cirkulera ovanför mitt öra. Åh nej. Tänkte jag.
Jag uppskattar myggbetten till 10 styckna men man kan aldrig veta.
Just då verkade Josefin ge någon slags respons på mitt uppvaknande. Hon bände sig över sängkanten och fontänkräktes på golvet. I det stadiet kunde jag omöjligt greppa vad det var som försiggick. Jag trodde fortfarande att jag drömde. Eller att Josefin drev med mig. Som om myggbett 4 på morgonen inte var straff nog. Efter en halv minut förstod jag att det inte alls var ett skämt utan att Josefin mådde illa på riktigt. Nu mår hon dock bättre. Jag har gett henne någon random förkylningsmedicin som jag hittade på ett random apotek för 12,50RMB. Jag hoppas att hon överlever. Medicinen alltså.
För övrigt upptäckte jag att jag tappade bort mitt 5 år gamla Tiffany-halsband igår. Kedjan föll ner på golvet innan vi skulle ut och äta. Hänger måste ha villat bort sig för länge längesen.
Jag är fortfarande lite ledsen men kan inte göra något åt det.
Nu har jag två val.
1. Gå till Tiffany & Co. och köpa ett nytt, likadant och se till att blunda medan jag trycker in koden alt. signerar. Summan är lite för smärtsam att se på.
2. Gå till "Real Tiffany" på Nanjing Lu. Köpa ett "real" likadant och låtsas som inget har hänt.
Jag sitter nu på jobbet och tycker synd om Eric. De killarna kan inte ha mycket att göra i sin 15000RMB lägenhet med egen takterrass på 30e våningen.
Enligt Eric saknar samtliga intressen. Vissa lyckas med nöd och näppe överleva på internet och film. Men han och Joakim är så rastlösa så de gråter. Stackars barn. Kan inte vara lätt.
Jag erbjöd en fika nere i lobbyn men eftersom jag slutar snart så är det nog ingen idé. Speciellt när det tar 30min för en att få tag på en taxi utan bokning.
Just nu sitter jag och stör mig på myggbett på fingrar samt funderar på Thailand. I bästa fall åker vi med Alex och co. runt jul. Vore inte helt fel.
Men ivf. Ta hand om er tills dess.
xx
QiPu Lu.
Ett återbesök på QiPu Lu.
Cheapass-distriktet där alla kineser köper sina kläder.
Mycket billigt. Mycket dåligt. Man måste nog leta länge.
Vill du ha kvantitét. GÅ DIT!
Jag kom undan med en svart/röd palestina-sjal á 20RMB, mössa i angora á 25RMB, örhängen á 10RMB och en masssa lösfransar i olika färger och utföranden.
Drog med Nicholas dit och Josefin joinade in i sista sekunden.
Stället består av många gator och många shoppingkomplex centralt belägrat i slummen.
Allt där är kaotiskt och hela tiden kommer folk och drar i dig för att tigga/lura/tafsa/själa/få med dig till deras lilla bajs-affär.
Nicholas hatar egentligen den platsen. Men det visste inte jag och han följde ju med iaf. Gulligt.
Sen kunde han verkligen inte stå ut längre. Så han stack.
Inne i ett av shoppingkomplexen finns liksom en lång korridor som gör acrylnaglar, frans/hårextensions, piercings och TATUERINGAR! Tro mig. Tatueringar. Jag tänker göra min inom en månad. Men fan, jag är inte modig nog att göra det där. Det är som att be om alla möjliga basilusker!
Förresten. Paris Hilton är Shanghai nu. MTV Style Awards. Ikväll festar hon på Attica. Jag skulle gärna dansat med dig Paris, men ikväll är lilla jag rätt trött. 4 nätter per vecka tröttar ut folk. Även mig. Sen kommer "Brattica" vara rätt packat ikväll pga. alla low-lives som åker dit för att få en skymt av ditt blonda rufs.
Anyway.
Imorn blir det helgrymt på bonbon!
Cheapass-distriktet där alla kineser köper sina kläder.
Mycket billigt. Mycket dåligt. Man måste nog leta länge.
Vill du ha kvantitét. GÅ DIT!
Jag kom undan med en svart/röd palestina-sjal á 20RMB, mössa i angora á 25RMB, örhängen á 10RMB och en masssa lösfransar i olika färger och utföranden.
Drog med Nicholas dit och Josefin joinade in i sista sekunden.
Stället består av många gator och många shoppingkomplex centralt belägrat i slummen.
Allt där är kaotiskt och hela tiden kommer folk och drar i dig för att tigga/lura/tafsa/själa/få med dig till deras lilla bajs-affär.
Nicholas hatar egentligen den platsen. Men det visste inte jag och han följde ju med iaf. Gulligt.
Sen kunde han verkligen inte stå ut längre. Så han stack.
Inne i ett av shoppingkomplexen finns liksom en lång korridor som gör acrylnaglar, frans/hårextensions, piercings och TATUERINGAR! Tro mig. Tatueringar. Jag tänker göra min inom en månad. Men fan, jag är inte modig nog att göra det där. Det är som att be om alla möjliga basilusker!
Förresten. Paris Hilton är Shanghai nu. MTV Style Awards. Ikväll festar hon på Attica. Jag skulle gärna dansat med dig Paris, men ikväll är lilla jag rätt trött. 4 nätter per vecka tröttar ut folk. Även mig. Sen kommer "Brattica" vara rätt packat ikväll pga. alla low-lives som åker dit för att få en skymt av ditt blonda rufs.
Anyway.
Imorn blir det helgrymt på bonbon!
Just a non-random day.
Igår kväll bestämde vi oss för att möta Nicholas ute.
Höll just på och värmde upp då Daniel ringde. Han och Petter bjöd in sig själva. Eftersom duon är så intensiva så behövde jag lugnande medel. Två Bacardidrinkar blev det.
Daniel tyckte att vårt hus såg mycket renare ut än Åsas. Du anar inte Daniel. En kvart innan du anlände fick vi panik och turbostädade lägenheten. Kastade in allt i garderoben. Missförstå mig rätt. Vi är rätt renliga av oss annars.
Efter X antal drinkar var jag i stämning. Klockan var 2 och vi drog till VIProom eller vad det nu fan heter. Där stod Nicholas och blandade tranbärsdrinkar med sin kompis. De delade på en halvliter Absolut. Behöver jag informera om att han blev rätt full? Resten av vad som hände är historia. Kan man skylla allt på alkoholen? Jag undrar om han minns nu dagen efter. Jag hoppas att du inte minns. För ditt eget bästa. Alkoholen öppnade Pandoras ask.
Försökte mig på en fylleburgare. Mcdonalds som har öppet 24/7 sa att det bara fanns paj. Eller så fick vi vänta 45min på burgare. Varken Petter eller Daniel var sugen på ris med brunsås så jag åkte hem med Josefin. Klockan var 5 på morgonen.
10.30 imorse skickar sekreteraren SMS till mig och ber mig göra om annonstavlan. För chefen var inte "happy with it". Varför fick jag inte veta.
Jag tycker om mitt jobb. Men ibland kand det vara jobbigt att simma runt i Atlanten utan land i sikte. Ibland känns det som att jag färdas mot okänd riktning. Jag får aldrig tydliga instruktioner på det jag ska skapa. Efter allt slit får man i slutändan höra att det inte är rätt.
Blir så trött så trött på det. Men det är väl livet. Antar jag.
Back to work.
Höll just på och värmde upp då Daniel ringde. Han och Petter bjöd in sig själva. Eftersom duon är så intensiva så behövde jag lugnande medel. Två Bacardidrinkar blev det.
Daniel tyckte att vårt hus såg mycket renare ut än Åsas. Du anar inte Daniel. En kvart innan du anlände fick vi panik och turbostädade lägenheten. Kastade in allt i garderoben. Missförstå mig rätt. Vi är rätt renliga av oss annars.
Efter X antal drinkar var jag i stämning. Klockan var 2 och vi drog till VIProom eller vad det nu fan heter. Där stod Nicholas och blandade tranbärsdrinkar med sin kompis. De delade på en halvliter Absolut. Behöver jag informera om att han blev rätt full? Resten av vad som hände är historia. Kan man skylla allt på alkoholen? Jag undrar om han minns nu dagen efter. Jag hoppas att du inte minns. För ditt eget bästa. Alkoholen öppnade Pandoras ask.
Försökte mig på en fylleburgare. Mcdonalds som har öppet 24/7 sa att det bara fanns paj. Eller så fick vi vänta 45min på burgare. Varken Petter eller Daniel var sugen på ris med brunsås så jag åkte hem med Josefin. Klockan var 5 på morgonen.
10.30 imorse skickar sekreteraren SMS till mig och ber mig göra om annonstavlan. För chefen var inte "happy with it". Varför fick jag inte veta.
Jag tycker om mitt jobb. Men ibland kand det vara jobbigt att simma runt i Atlanten utan land i sikte. Ibland känns det som att jag färdas mot okänd riktning. Jag får aldrig tydliga instruktioner på det jag ska skapa. Efter allt slit får man i slutändan höra att det inte är rätt.
Blir så trött så trött på det. Men det är väl livet. Antar jag.
Back to work.
Hej Sverige.
Allt flyter på som vanligt. Vädret börjar bli kallare. Våra fönster är enkelskiktade och centralvärme är något unbekannt i detta land. Vi försöker byta lägenhet, hur mycket jag än älskar alla våra tak-spots.
Vill berätta lite om mitt nuvarande tillstånd. Vet inte om det beror på att jag är deprimerad, att det är kallt eller bristen på god mat (eller avsaknaden av något annat). Jag känner mig ivf hungrig hela tiden.
Åt en fet amerikansk burgare på importerat kött på Blue frog ikväll. Därefter proppade jag i min en halv påse godis, ett halvt paket pringles sour cream and onion, en knäckebrödsmacka med bacon och sen sojamjölk på det.
Ändå känner jag mig hungrig. Känner mig så hungrig på white trash-food hela tiden. Hjälp.
En annan sak är att jag känner mig trött hela tiden. 10timmar är helt plötsligt inte tillräckligt längre. Försover mig varje gång jag börjar tidigt. Vilket resulterar i ett antal missade lektioner. Jag känner mig konsstant tom. Why?
Jag saknar en del med Sverige.
Att dyka ner i varma, mjuka, snälla sängen när man kommer hem.
Att kunna äta god mat. Fastän det är dyrt.
Att ha fötterna mot ett varmt element.
Att träna.
Att fritt kunna surfa in på vilken jävla websida jag vill utan censur, block och allt vad djävulen erbjuder.
Att krama om mina söta kompisar.
Att somna i någons varma famn.
Ur mina högtalare strömmar Christina Auilera - Hurt.
Fan va sentimentalt.
Ska boka in mig på ett SPA och fly från vardagen.
Vill berätta lite om mitt nuvarande tillstånd. Vet inte om det beror på att jag är deprimerad, att det är kallt eller bristen på god mat (eller avsaknaden av något annat). Jag känner mig ivf hungrig hela tiden.
Åt en fet amerikansk burgare på importerat kött på Blue frog ikväll. Därefter proppade jag i min en halv påse godis, ett halvt paket pringles sour cream and onion, en knäckebrödsmacka med bacon och sen sojamjölk på det.
Ändå känner jag mig hungrig. Känner mig så hungrig på white trash-food hela tiden. Hjälp.
En annan sak är att jag känner mig trött hela tiden. 10timmar är helt plötsligt inte tillräckligt längre. Försover mig varje gång jag börjar tidigt. Vilket resulterar i ett antal missade lektioner. Jag känner mig konsstant tom. Why?
Jag saknar en del med Sverige.
Att dyka ner i varma, mjuka, snälla sängen när man kommer hem.
Att kunna äta god mat. Fastän det är dyrt.
Att ha fötterna mot ett varmt element.
Att träna.
Att fritt kunna surfa in på vilken jävla websida jag vill utan censur, block och allt vad djävulen erbjuder.
Att krama om mina söta kompisar.
Att somna i någons varma famn.
Ur mina högtalare strömmar Christina Auilera - Hurt.
Fan va sentimentalt.
Ska boka in mig på ett SPA och fly från vardagen.
Hej Sverige.
Allt flyter på som vanligt. Vädret börjar bli kallare. Våra fönster är enkelskiktade och centralvärme är något unbekannt i detta land. Vi försöker byta lägenhet, hur mycket jag än älskar alla våra tak-spots.
Vill berätta lite om mitt nuvarande tillstånd. Vet inte om det beror på att jag är deprimerad, att det är kallt eller bristen på god mat (eller avsaknaden av något annat). Jag känner mig ivf hungrig hela tiden.
Åt en fet amerikansk burgare på importerat kött på Blue frog ikväll. Därefter proppade jag i min en halv påse godis, ett halvt paket pringles sour cream and onion, en knäckebrödsmacka med bacon och sen sojamjölk på det.
Ändå känner jag mig hungrig. Känner mig så hungrig på white trash-food hela tiden. Hjälp.
En annan sak är att jag känner mig trött hela tiden. 10timmar är helt plötsligt inte tillräckligt längre. Försover mig varje gång jag börjar tidigt. Vilket resulterar i ett antal missade lektioner. Jag känner mig konsstant tom. Why?
Jag saknar en del med Sverige.
Att dyka ner i varma, mjuka, snälla sängen när man kommer hem.
Att kunna äta god mat. Fastän det är dyrt.
Att ha fötterna mot ett varmt element.
Att träna.
Att fritt kunna surfa in på vilken jävla websida jag vill utan censur, block och allt vad djävulen erbjuder.
Att krama om mina söta kompisar.
Att somna i någons varma famn.
Ur mina högtalare strömmar Christina Auilera - Hurt.
Fan va sentimentalt.
Ska boka in mig på ett SPA och fly från vardagen.
Vill berätta lite om mitt nuvarande tillstånd. Vet inte om det beror på att jag är deprimerad, att det är kallt eller bristen på god mat (eller avsaknaden av något annat). Jag känner mig ivf hungrig hela tiden.
Åt en fet amerikansk burgare på importerat kött på Blue frog ikväll. Därefter proppade jag i min en halv påse godis, ett halvt paket pringles sour cream and onion, en knäckebrödsmacka med bacon och sen sojamjölk på det.
Ändå känner jag mig hungrig. Känner mig så hungrig på white trash-food hela tiden. Hjälp.
En annan sak är att jag känner mig trött hela tiden. 10timmar är helt plötsligt inte tillräckligt längre. Försover mig varje gång jag börjar tidigt. Vilket resulterar i ett antal missade lektioner. Jag känner mig konsstant tom. Why?
Jag saknar en del med Sverige.
Att dyka ner i varma, mjuka, snälla sängen när man kommer hem.
Att kunna äta god mat. Fastän det är dyrt.
Att ha fötterna mot ett varmt element.
Att träna.
Att fritt kunna surfa in på vilken jävla websida jag vill utan censur, block och allt vad djävulen erbjuder.
Att krama om mina söta kompisar.
Att somna i någons varma famn.
Ur mina högtalare strömmar Christina Auilera - Hurt.
Fan va sentimentalt.
Ska boka in mig på ett SPA och fly från vardagen.
Occupation: Designer.
Jadu.
Mitt jobb går egentligen ut på att skapa loggor, labels etc.
Men eftersom jag jobbar i projekt får jag även uppgifter som att skapa nya portfolios, designa om saker som väskor osv osv.
Företaget jag jobbar för nu heter The Executive, ett italienskt företag med säte i Singapore som skräddarsyr skjortor, kostymer osv. samt importerar slipsar (Pucci, Zegna, Lacroix bl.a).
Vår billigaste skjorta kostar 1280RMB (1100kr) och kostymer stäcker sig från 4500-20000+.
Idag fick jag skylta om i butiken. Som för övrigt ser ut som ett showroom för Omega-klockor. Classy. Eftersom det börjar bli vinter så la jag undan alla färglada paisley-slipsar och tog fram de lite höstigare varianterna.
"Det är väl inget svårt?" tänker väl vissa. Men ni ska fan fatta att jag la ner 2,5 timmar på det där slipsberget på bild nr.2. Först hitta rätta färgerna, rätta känslan. Sen liksom hitta en lämplig position. Den förra skyltningen var rörig och oattraktiv, nu ser det åtminstone prydligt ut!
Något jag inte gillar med butiken är manchettknapparna, fula som fan och kostar 750rmb per par.
Sen så är utbudet av bröstnäsdukar nära existensminimum. Jag ska ta upp det med chefen.
Men slipsar finns det gott om. Den dyraste kostar 1900rmb och är av franska Lepard.
Otroligt rolig och kreativ eftermiddag. Imorgon ska jag nog dra förbi och lära mig lite hos skräddaren.
Ciao!
Mitt jobb går egentligen ut på att skapa loggor, labels etc.
Men eftersom jag jobbar i projekt får jag även uppgifter som att skapa nya portfolios, designa om saker som väskor osv osv.
Företaget jag jobbar för nu heter The Executive, ett italienskt företag med säte i Singapore som skräddarsyr skjortor, kostymer osv. samt importerar slipsar (Pucci, Zegna, Lacroix bl.a).
Vår billigaste skjorta kostar 1280RMB (1100kr) och kostymer stäcker sig från 4500-20000+.
Idag fick jag skylta om i butiken. Som för övrigt ser ut som ett showroom för Omega-klockor. Classy. Eftersom det börjar bli vinter så la jag undan alla färglada paisley-slipsar och tog fram de lite höstigare varianterna.
"Det är väl inget svårt?" tänker väl vissa. Men ni ska fan fatta att jag la ner 2,5 timmar på det där slipsberget på bild nr.2. Först hitta rätta färgerna, rätta känslan. Sen liksom hitta en lämplig position. Den förra skyltningen var rörig och oattraktiv, nu ser det åtminstone prydligt ut!
Något jag inte gillar med butiken är manchettknapparna, fula som fan och kostar 750rmb per par.
Sen så är utbudet av bröstnäsdukar nära existensminimum. Jag ska ta upp det med chefen.
Men slipsar finns det gott om. Den dyraste kostar 1900rmb och är av franska Lepard.
Otroligt rolig och kreativ eftermiddag. Imorgon ska jag nog dra förbi och lära mig lite hos skräddaren.
Ciao!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
