Sådär lagom hälsosamt halv två på natten.
Jag tänker. Tänker på tonåren, åren under högstadiet om jag ska vara specifik.
Mycket kunde ha varit annorlunda. Mycket kunde förbli ogjort. Mycket kan ha gjorts annorlunda.
Tror att hela mitt liv skulle sett annorlunda ut. Om det inte var tack vare frustrationen som började samlas på från den tiden, skulle jag till slut ändå lyckas driva mig själv ut från landet? Om jag inte var den jag va under högstadiet, skulle jag nu kanske agerat annorlunda inför olika människor och situationer? Om folk inte behandlade mig som de gjorde då, skulle jag då blivit lika komplex som jag är nu? Frågorna är många.
Jag har ingen lust att ta upp högstadieåren, tre mcket sårbara år.
Jag vill bara säga att jag ändå är stolt över det jag åstadkommit tills denna dag, stolt över den jag är.
Jag är emo.
Eh..hej? Inte setts pa lange.
Pga brist pa internet sa har jag inte skrivit sa mycket pa det senaste..1,5 aret. Eh. Nar jag haft internettid sa har jag prioriterat theaustraliarun eftersom det ar dar jag postar senaste nytt+kommande reseplaner+tecken pa liv. Silveriller har fatt lida. Det har aven mitt skrivande. Mitt skrivande kanns sa banalt, fattigt och trakigt nu. Vad ska man gora. Pratar mest engelska pa dagarna.
For de som inte foljer Australienbloggen sa har jag rest langs ostkusten, ogillat det, stannat i Cairns och jobbat, flygit over till Darwin och jobbat i 2 manader, traffat en dalig kille (Shaun) och slutligen gett upp och akt till Melbourne. Landade i Melbourne forra mandagen, hittat rum i ett fint hus dar 2 aussiekillar och en kiwitjej bor. Vettiga manniskor.
Nu ar jag i Sydney for att plocka upp all bagage jag lamnade efter mig. Av nagon konstig anledning tenderar Sydney att gora mig sa javla deprimerad, jag vet inte varfor. Jag ma vara i en valdigt forvirrad fas i livet. Skyller pa det. Jag njuter inte av att vistas har och vill helst "hem", till Melbourne alltsa.
Usch, ta mig harifran.
Det ar nagot som fattas och jag vet inte vad det kan tankas vara.
For de som inte foljer Australienbloggen sa har jag rest langs ostkusten, ogillat det, stannat i Cairns och jobbat, flygit over till Darwin och jobbat i 2 manader, traffat en dalig kille (Shaun) och slutligen gett upp och akt till Melbourne. Landade i Melbourne forra mandagen, hittat rum i ett fint hus dar 2 aussiekillar och en kiwitjej bor. Vettiga manniskor.
Nu ar jag i Sydney for att plocka upp all bagage jag lamnade efter mig. Av nagon konstig anledning tenderar Sydney att gora mig sa javla deprimerad, jag vet inte varfor. Jag ma vara i en valdigt forvirrad fas i livet. Skyller pa det. Jag njuter inte av att vistas har och vill helst "hem", till Melbourne alltsa.
Usch, ta mig harifran.
Det ar nagot som fattas och jag vet inte vad det kan tankas vara.
Going Down Under.
Schema:
Torsdag: HongKong by train, framme fredag förmiddag.
Tisdag: Flyg till Sydney fron HongKong, framme nästa morgon.
Följ min resa på
www.theaustraliarun.blogspot.com
That's the only blog to read.
Cheers.
Torsdag: HongKong by train, framme fredag förmiddag.
Tisdag: Flyg till Sydney fron HongKong, framme nästa morgon.
Följ min resa på
www.theaustraliarun.blogspot.com
That's the only blog to read.
Cheers.
.
Jag önskar att jag kunde svara på Ulrikas kommentar i kommentarsfältet precis som alla andra friska människor gör. Men tyvärr kan jag inte det, the great firewall of China tillåter inte, jag är glad över att jag ens kan blogga.. Mycket mycket frustrerande, mycket mcket trött på all jävla internetcensur.
Som svar på frågan: Jag tror inte att jag har vistats i Beijing tillräckligt mycket för att verkligen kunna känna "kaoset".
En sak jag tänkt på mycket den senaste veckan är vad jag vill göra i Australien. Som jag berättat förr så går flyget den 15e juli från Hong Kong.
Kommer det första jag gör att hyra lägenhet och hitta jobb i Sydney?
Ska jag dumpa väskorna i Sydney och joina greyhound for Australien runt och sedan bestämma mig var jag vill settle down, gifta mig och uppfylla min dröm om VVV? (Villa Vovve Volvo)
Jag funderar mycket på vad jag vill få ut av Australien.
Mitt mål är inte att glida runt på Gyllene Kusten och lära mig surfa.
Mitt mål är att hitta Min plats i världen samt försöka hålla mig på avstånd från Sverige så länge som möjligt.
Jag funderar även på hur mycket space jag vill ha, om jag vill bo med andra eller ensam. Jag kanske ska dra mig tillbaka och bli fröken Ensamvarg igen? Ni kan ivf. förvänta er att jag då bloggar frekvent varje dag.
Än så länge vet inte jag hur jag vill göra. Jag kanske bestämmer mig för att ensam hitta till en vingård långt långt into the bush och plocka vindruvor i ett år..
Jag märker att mitt bloggande blir sämre och sämre för varje dag.
Jag känner mig så urmjölkad, som en urvriden gammal trasa.
Jag har inte så mycket att säga längre. Känner mig mycket mycket besviken på sitationen men kan inte göra bättre.
Ni behöver ivf inte hålla utkik efter mig på Shanghaiextravaganza.blogspot.com för jag tror inte att jag kommer känna ett större sug för att blogga där..
Kram på er.
Som svar på frågan: Jag tror inte att jag har vistats i Beijing tillräckligt mycket för att verkligen kunna känna "kaoset".
- Det Beijing jag såg var väldigt rent (kan bero på OS)
- Mycket bättre organiserat (Shanghais gator kan vara från 1 km till 10tusen mil långa, som bonus är de aldrig raka, de ser ut som ormar som har magont)
- Mindre folk.
- Färre cyklar.
En sak jag tänkt på mycket den senaste veckan är vad jag vill göra i Australien. Som jag berättat förr så går flyget den 15e juli från Hong Kong.
Kommer det första jag gör att hyra lägenhet och hitta jobb i Sydney?
Ska jag dumpa väskorna i Sydney och joina greyhound for Australien runt och sedan bestämma mig var jag vill settle down, gifta mig och uppfylla min dröm om VVV? (Villa Vovve Volvo)
Jag funderar mycket på vad jag vill få ut av Australien.
Mitt mål är inte att glida runt på Gyllene Kusten och lära mig surfa.
Mitt mål är att hitta Min plats i världen samt försöka hålla mig på avstånd från Sverige så länge som möjligt.
Jag funderar även på hur mycket space jag vill ha, om jag vill bo med andra eller ensam. Jag kanske ska dra mig tillbaka och bli fröken Ensamvarg igen? Ni kan ivf. förvänta er att jag då bloggar frekvent varje dag.
Än så länge vet inte jag hur jag vill göra. Jag kanske bestämmer mig för att ensam hitta till en vingård långt långt into the bush och plocka vindruvor i ett år..
Jag märker att mitt bloggande blir sämre och sämre för varje dag.
Jag känner mig så urmjölkad, som en urvriden gammal trasa.
Jag har inte så mycket att säga längre. Känner mig mycket mycket besviken på sitationen men kan inte göra bättre.
Ni behöver ivf inte hålla utkik efter mig på Shanghaiextravaganza.blogspot.com för jag tror inte att jag kommer känna ett större sug för att blogga där..
Kram på er.
Post Beijing.
Förra söndagen (080413) impulsåkte vi till Beijing. Jag drog med Simon & Alex i strömmen.
Beijing var på många sätt imponerande. Många monument, långa raka och breda gator men framförallt hur rent och folktomt det var överallt.
Shanghai är kaotiskt, här händer det saker non-stop. Beijing är mer organiserat.
Jag vill så hemskt gärna kunna blogga oftare. Men taskig internetanslutning kombinerat med internet-censuren gör mig smått osugen. Jag vill kunna blogga som förr. Kunna vakna upp mitt i natten med tanker i huvudet och bara kunna sätta på Macen och börja knappa. Oavsett tid.
En annan sak är att det händer så mycket här hela tiden. Jag känner en viss ångest över ämnena, jag vet helt enkelt inte vad jag ska blogga om. Känns lite som att man sparat på sig skolläxor under 3 veckor och måste ta itu med de en söndagskväll. Det suger.
Ni kan inte förvänta er så mycket av mig i bloggväg. Får helt enkelt vänta tills jag flyttat till Australien...
Annars mår jag bra. För er som missat det så jobbar jag som vimmelfotograf för p1.cn. Bästa jobbet. Ever. Roligt, social och välbetalt.
Nu ska jag försöka plugga lite halvhjärtat.
Hejhej.
Beijing var på många sätt imponerande. Många monument, långa raka och breda gator men framförallt hur rent och folktomt det var överallt.
Shanghai är kaotiskt, här händer det saker non-stop. Beijing är mer organiserat.
Jag vill så hemskt gärna kunna blogga oftare. Men taskig internetanslutning kombinerat med internet-censuren gör mig smått osugen. Jag vill kunna blogga som förr. Kunna vakna upp mitt i natten med tanker i huvudet och bara kunna sätta på Macen och börja knappa. Oavsett tid.
En annan sak är att det händer så mycket här hela tiden. Jag känner en viss ångest över ämnena, jag vet helt enkelt inte vad jag ska blogga om. Känns lite som att man sparat på sig skolläxor under 3 veckor och måste ta itu med de en söndagskväll. Det suger.
Ni kan inte förvänta er så mycket av mig i bloggväg. Får helt enkelt vänta tills jag flyttat till Australien...
Annars mår jag bra. För er som missat det så jobbar jag som vimmelfotograf för p1.cn. Bästa jobbet. Ever. Roligt, social och välbetalt.
Nu ska jag försöka plugga lite halvhjärtat.
Hejhej.
Almost last day in HK.
I'm near the end of this journey. This time in HK has been different from other times, this time has been tough and every morning when I woke up, I had a shitload to work to deal with the same day. But now, at the end, I realized that I have done a lot and that I'm leaving the HK-office to Jimmy and the rest; organized and on track.
I remember that P1 was nothing when we arrived. Nobody knew about us. Nobody could expect being photographed by our stylehunters today while they're shopping.
I also kinda see the end of our chapter. There's not going to be any more drama. Not for a long time at least. I'm leaving you there, over and done; and for somebody else to take care of.
I'm leaving HK airport 22.30 tomorrow. Our reunion must be sweet, Josefin.
I remember that P1 was nothing when we arrived. Nobody knew about us. Nobody could expect being photographed by our stylehunters today while they're shopping.
I also kinda see the end of our chapter. There's not going to be any more drama. Not for a long time at least. I'm leaving you there, over and done; and for somebody else to take care of.
I'm leaving HK airport 22.30 tomorrow. Our reunion must be sweet, Josefin.
Jeanette i HK.
Inte uppdaterat bloggen på evigheter. Kan bero på att jag är så upptagen så jag knappat har tid att andas.
Just nu är jag i HK. Till skillnad från föregående visiter är denna jobb-relaterad. Tillsammans med Svante och Yoyo expanderar vi P1 och är redo att erövra den HongKongska style-arenan.
Det innebär shitloads of work.
Kinesisk byråkrati må vara en varböld vid rektum. Men här i HK är det fan inte bättre. I Kina är allt jobbigt och användarovänligt. Här handlar det däremot om påfrestande väntetider. Här är allt steg för steg. Först skaffa lägenhet. Sen få address-approval. SEN kunna skaffa internet, telefon. Sen kunna göra allt annat. Lägenheten ligger en bit från downtown och kostar 11tusen HKD (ca. 10k sek) i månaden. ca 40-45kvm exkl. altan. Och ni klagar på att hyrorna är dyra i Sverige.
Just nu handlar det om att rekrytera shitloads av människor. Vi säker främst streetstylephotografer och som mål ska vi ha 10team (20 individer) ute till nästa helg. Justt nu står det nästan stilla på rekryteringsfronten pga. byråkrati samt lediga helger.
Har skickat massa mail och browsat stenhårt på nätet denna dagen.
Vi har inget internet så jag sitter på Starbucks nu.
Imorgon kommer Sofia.
Hej och Håååå!
Just nu är jag i HK. Till skillnad från föregående visiter är denna jobb-relaterad. Tillsammans med Svante och Yoyo expanderar vi P1 och är redo att erövra den HongKongska style-arenan.
Det innebär shitloads of work.
Kinesisk byråkrati må vara en varböld vid rektum. Men här i HK är det fan inte bättre. I Kina är allt jobbigt och användarovänligt. Här handlar det däremot om påfrestande väntetider. Här är allt steg för steg. Först skaffa lägenhet. Sen få address-approval. SEN kunna skaffa internet, telefon. Sen kunna göra allt annat. Lägenheten ligger en bit från downtown och kostar 11tusen HKD (ca. 10k sek) i månaden. ca 40-45kvm exkl. altan. Och ni klagar på att hyrorna är dyra i Sverige.
Just nu handlar det om att rekrytera shitloads av människor. Vi säker främst streetstylephotografer och som mål ska vi ha 10team (20 individer) ute till nästa helg. Justt nu står det nästan stilla på rekryteringsfronten pga. byråkrati samt lediga helger.
Har skickat massa mail och browsat stenhårt på nätet denna dagen.
Vi har inget internet så jag sitter på Starbucks nu.
Imorgon kommer Sofia.
Hej och Håååå!
När Stockholm blev oerhört litet.
Idag åkte jag taxi hem till Christopher. Skulle hämta lite saker som Andy lämnade kvar till mig. Det var förmodligen sista gången jag såg ut från deras fönster. Imorgon lämnar Christopher med och då har jag ingen anledning att vistas i den lägenheten på 178 Guoshun lu mer. Inget mer Braussepulver. Ingen mer Nic. Men madrassen fick jag.
Vi bor rätt långt från de. Kartan visar tydligt att jag åkte från vår semi-förort till deras semi-ort. Resan tar lite över en halvtimme med taxi och man åker tvärs ver Shanghai stad. Under den halvtimmen kämpade bilen sig igenom oändlig betongdjungel.
Det är lite lustigt. Shanghai har en bestämd stadskärna och förorter runt om. Men hela Shanghai är egentligen Downtown. Fastän man åker 20min från Downtown så möts man av... Ännu mer Downtown. Lika mycket människan. Lika många höga byggnader. Lika stor chans att bli överkörd av bilar.
I Stockholm så finns det en bestämd Downtown. Runtom finns förorter. Och där är det...Dött. Ibland önskar man att det fanns folk som knuffades. Bilar som brummar och skräms med att köra över en. Men nada. På kvällarna känner man sig som den enda människan på planeten om man är ute och går.
Jag har alltid vetat om att Shanghai är en storstad. Men jag insåg inte det förrän idag. Idag då jag åkte genom stan som aldrig tog slut. Höghus efter höghus efter höghus. Inget skiljer förorterna och downtown åt. Hela Shanghai är en enda stor downtown.
När jag landsteg i Shanghai öppnades alla dörrar och världen har aldrig känts större och Sverige aldrig mindre. För varje dag som går vidgas mina sinnen mer. Folk frågar varför jag valde Shanghai. För att Shanghai är min biljett ut i världen, ut från Sverige. Det här är inte bara en resa i kulturens och kunskapens namn. Det här är början på the journey of life.
Under min resa har jag träffat på människor av olika slag som inspirerat mig och gett mig perspektiv i livet.
Jag ser tillbaka i tiden och kan knappt känna igen kinesen i högstadiet som aldrig pratade. Aldrig hade några åsikter. Aldrig visste något. Aldrig visste vad hon ville göra med livet.
Jag tittar tillbaka på Sverige och funderar på varför alla är så mediokra. Varför väljer endast ett fåtal att unna sig en förändring. Folk kanske reser lite efter gymnasiet. Ett par månader i Thailand kanske. Men ingen väljer riktigt att åka till ett helt annorlunda land och leva ett lokalt liv. Jag lever visst inte heller som en vanlig kines. Jag befinner mig någonstans mellan John Smith och Paris Hilton. Men jag har på mindre än 3 månader fått perspektiv på folks vardagliga liv.
Jag väljer att vara borta från Sverige i 2 år. Jag vill rensa alla tankar jag hade innan och ta in nya saker.
Jag undrar hur det kommer att kännas och vad jag kommer att tänka då jag återigen förenas med mitt land då jag en varm sommardag landar på Arlanda.
Kommer jag att leta mig tillbaka till livet förr eller kommer jag att möta Stockholm som en främling?
Vi bor rätt långt från de. Kartan visar tydligt att jag åkte från vår semi-förort till deras semi-ort. Resan tar lite över en halvtimme med taxi och man åker tvärs ver Shanghai stad. Under den halvtimmen kämpade bilen sig igenom oändlig betongdjungel.
Det är lite lustigt. Shanghai har en bestämd stadskärna och förorter runt om. Men hela Shanghai är egentligen Downtown. Fastän man åker 20min från Downtown så möts man av... Ännu mer Downtown. Lika mycket människan. Lika många höga byggnader. Lika stor chans att bli överkörd av bilar.
I Stockholm så finns det en bestämd Downtown. Runtom finns förorter. Och där är det...Dött. Ibland önskar man att det fanns folk som knuffades. Bilar som brummar och skräms med att köra över en. Men nada. På kvällarna känner man sig som den enda människan på planeten om man är ute och går.
Jag har alltid vetat om att Shanghai är en storstad. Men jag insåg inte det förrän idag. Idag då jag åkte genom stan som aldrig tog slut. Höghus efter höghus efter höghus. Inget skiljer förorterna och downtown åt. Hela Shanghai är en enda stor downtown.
När jag landsteg i Shanghai öppnades alla dörrar och världen har aldrig känts större och Sverige aldrig mindre. För varje dag som går vidgas mina sinnen mer. Folk frågar varför jag valde Shanghai. För att Shanghai är min biljett ut i världen, ut från Sverige. Det här är inte bara en resa i kulturens och kunskapens namn. Det här är början på the journey of life.
Under min resa har jag träffat på människor av olika slag som inspirerat mig och gett mig perspektiv i livet.
Jag ser tillbaka i tiden och kan knappt känna igen kinesen i högstadiet som aldrig pratade. Aldrig hade några åsikter. Aldrig visste något. Aldrig visste vad hon ville göra med livet.
Jag tittar tillbaka på Sverige och funderar på varför alla är så mediokra. Varför väljer endast ett fåtal att unna sig en förändring. Folk kanske reser lite efter gymnasiet. Ett par månader i Thailand kanske. Men ingen väljer riktigt att åka till ett helt annorlunda land och leva ett lokalt liv. Jag lever visst inte heller som en vanlig kines. Jag befinner mig någonstans mellan John Smith och Paris Hilton. Men jag har på mindre än 3 månader fått perspektiv på folks vardagliga liv.
Jag väljer att vara borta från Sverige i 2 år. Jag vill rensa alla tankar jag hade innan och ta in nya saker.
Jag undrar hur det kommer att kännas och vad jag kommer att tänka då jag återigen förenas med mitt land då jag en varm sommardag landar på Arlanda.
Kommer jag att leta mig tillbaka till livet förr eller kommer jag att möta Stockholm som en främling?
Shoot Cupid!
Om inte de jävla amerikanerna lanserat V-day så jädrans hårt så skulle inte Kina fått reda på det jävla konsumptionsjippot. De är överallt! Hjärtan, rosor, nallar. Überfuckingalles!
Känns som om varje klubb/bar har någon slags hjärt-special idag. Jag hatar det!
Jag hatar det mest för att jag så gärna vill gå ut och hooka med någon annan ensam singel men inte kan! För ingen vill gå med mig! Jag hatar att gå ut ensam, innan man lyckats få upp kontakten med någon snygg främling så står man bara där. Flashbacks från den tiden man ensam drog på kompisars klassfester på andra skolor. Fy fan!
Jag är nog mest bara avundsjuk för att ALLA ANDRA har någon men inte jag :(
Alltid varit ensam den 14e februari.
Aldrig fått en ros av någon pojke.
MAO har något roligt låsgrej. Man får en nyckel och så ska man gå runt och "låsa upp" andras lås. Hur det nu fan går till. Låter ju stört roligt! I varje fall som en rolig raggningsgrej.
Men jag kan inte gå. Lite som Askungen som ville gå på bal men inte hade några fina kläder. Inombords känner vi förtvivlan, ångest, ensamhet.
Bar Rouge har någon V-day break-up party.
Ytterligare. En. Anledning. Att. Inte. Gå. Dit. Ensam.
Alla desssa hjärtan som härjan runt i stan skjuter sönder mitt hjärta och en stor bit hamnar i helvetet.
Tack amerikaner. Tack för att ni lyckats förvandla en helt vanlig dag till mångas dödsdag. Tack så jävla mycket.
Fuck V-day. Shoot Cupid.
Känns som om varje klubb/bar har någon slags hjärt-special idag. Jag hatar det!
Jag hatar det mest för att jag så gärna vill gå ut och hooka med någon annan ensam singel men inte kan! För ingen vill gå med mig! Jag hatar att gå ut ensam, innan man lyckats få upp kontakten med någon snygg främling så står man bara där. Flashbacks från den tiden man ensam drog på kompisars klassfester på andra skolor. Fy fan!
Jag är nog mest bara avundsjuk för att ALLA ANDRA har någon men inte jag :(
Alltid varit ensam den 14e februari.
Aldrig fått en ros av någon pojke.
MAO har något roligt låsgrej. Man får en nyckel och så ska man gå runt och "låsa upp" andras lås. Hur det nu fan går till. Låter ju stört roligt! I varje fall som en rolig raggningsgrej.
"Hey Hottie, may I lock you up?"
Men jag kan inte gå. Lite som Askungen som ville gå på bal men inte hade några fina kläder. Inombords känner vi förtvivlan, ångest, ensamhet.
Bar Rouge har någon V-day break-up party.
"forget about love, happy couples, and long relationships, this party is about one-night-stands and splitting up!!!"Låter ju skitbra tycker jag. Men sorgligt nog ska hela svenska bratgänget dit och festa loss ikväll.
Ytterligare. En. Anledning. Att. Inte. Gå. Dit. Ensam.
Alla desssa hjärtan som härjan runt i stan skjuter sönder mitt hjärta och en stor bit hamnar i helvetet.
Tack amerikaner. Tack för att ni lyckats förvandla en helt vanlig dag till mångas dödsdag. Tack så jävla mycket.
Fuck V-day. Shoot Cupid.
Med näsan halvt krossad och rikedomsguden utanför dörren.
Igår skulle jag vaxa golvet. Dum som jag vaar glömde jag att stänga skåpdörren. När jag väl vaxat klart golvet och skulle ställa mig upp slog jag näsan i dörren. Rakt på kanten. Du vet.
Incidenten efterlämnade ett litet köttigt sår. Idag är näsbenet rätt ömt.
Jag har även lite ont i ansiktet. Vet inte om det beror på gårdagens äventyr eller om det nu beror på att jag slog i någon ansiktsnerv. Snälla jag vill inte bli förlamad i ansiktet.
Idag välkomnar man rikedomsguden 财神 cái shen här i Kina. Alla smäller raketer och smällare. Jag föreställer mig att det är så det låter i Irak.
Incidenten efterlämnade ett litet köttigt sår. Idag är näsbenet rätt ömt.
Jag har även lite ont i ansiktet. Vet inte om det beror på gårdagens äventyr eller om det nu beror på att jag slog i någon ansiktsnerv. Snälla jag vill inte bli förlamad i ansiktet.
Idag välkomnar man rikedomsguden 财神 cái shen här i Kina. Alla smäller raketer och smällare. Jag föreställer mig att det är så det låter i Irak.
Jag har skaffat en blogg i materiell form.
Jag har tagit mig i kragen ch köpt en dagbok, signerat Paul Smith förstås.
Det här får bli min hemliga blogg.
Jag skriver i den när jag inte känner för att vara naken för er.
Det här får bli min hemliga blogg.
Jag skriver i den när jag inte känner för att vara naken för er.
Blåbärstuggummin overdose.
Dagen har varit rätt skit. Mest på grund av Mick. Din bajskorv.
Därför gick jag till närmaste supermarket och köpte alla sockerfria blåbärstuggummin jag hittade. Det blev 3 sorter. Så nu sitter jag i köket och överdoserar.
Därför gick jag till närmaste supermarket och köpte alla sockerfria blåbärstuggummin jag hittade. Det blev 3 sorter. Så nu sitter jag i köket och överdoserar.
Gott nytt jävla rått-år.
Nyss hemkommen från G+. Argare än någonsin.
Kan bero på bristen på sömn sen igår natt. Det började bra med teppanyaki samt freeflow plumwine och sake. Skålade runt. Auf Schweden. Auf Wien. Auf Deutschland. Auf Heidelberg. Mycket mysigt. Så däckade man när man kom hem tills man blev väckt av Johans telesamtal. En halvtimme senare när jag lyckats somna om har lilla Johan glömt bort att han ringt mig; så han ringer en gång till och säger exakt samma saker igen. Bra Johan. Bra. Klockan 6 på morgonen började shanghai köra raket/fyrverkeri-extravaganza. Inte en sekunds ro.
Idag har kvällsplaneringen gått i bitar och större delen hamnade i helvetet.
Första besvikelsen var Mick. Jävla bajskorv.
Resten orkar jag inte ens nämna. Kan dock avslöja att kvällens mest irriterande måste varit alla jädrans kamerablixtar. JAG VILL INTE BLI FOTOGRAFERAD. Svårt att fatta? Ja.
Inne på G+ höll 4 kompisar med separata kameror att attackera mitt brustna psyke.
Så nu sitter jag här. Med sårad själ och grava synskador.
Alla hade kul utom jag. Jag knyckte titeln som kvällens nego och bestämde mig för att lämna den lyckliga euforistinna hjorden. Josefin stannade kvar. Jag hoppas att du har kul.
Imorn kommer de att fortsätta smälla raketer och annat sattyg.
Jag kanske ska passa på att sova nu medan alla fortfarande är för fulla för att kunna smälla.
God natt och gott nytt jävla rått-år.
Kan bero på bristen på sömn sen igår natt. Det började bra med teppanyaki samt freeflow plumwine och sake. Skålade runt. Auf Schweden. Auf Wien. Auf Deutschland. Auf Heidelberg. Mycket mysigt. Så däckade man när man kom hem tills man blev väckt av Johans telesamtal. En halvtimme senare när jag lyckats somna om har lilla Johan glömt bort att han ringt mig; så han ringer en gång till och säger exakt samma saker igen. Bra Johan. Bra. Klockan 6 på morgonen började shanghai köra raket/fyrverkeri-extravaganza. Inte en sekunds ro.
Idag har kvällsplaneringen gått i bitar och större delen hamnade i helvetet.
Första besvikelsen var Mick. Jävla bajskorv.
Resten orkar jag inte ens nämna. Kan dock avslöja att kvällens mest irriterande måste varit alla jädrans kamerablixtar. JAG VILL INTE BLI FOTOGRAFERAD. Svårt att fatta? Ja.
Inne på G+ höll 4 kompisar med separata kameror att attackera mitt brustna psyke.
Så nu sitter jag här. Med sårad själ och grava synskador.
Alla hade kul utom jag. Jag knyckte titeln som kvällens nego och bestämde mig för att lämna den lyckliga euforistinna hjorden. Josefin stannade kvar. Jag hoppas att du har kul.
Imorn kommer de att fortsätta smälla raketer och annat sattyg.
Jag kanske ska passa på att sova nu medan alla fortfarande är för fulla för att kunna smälla.
God natt och gott nytt jävla rått-år.
Es is kalt.
Jag känner mig så rastlös hela tiden. Vi har lov nu men vi är i praktiskt taget instängda pga snö-katastrofen som härjar i Kina. Då menar jag inte att vi är insnöade utan snarare att ingen trafik riktigt fungerar som den ska. Om man nu hoppas på taxi så kan man glömma det. Omöjligt.
Fastän termometern visar vaarmare grader så känns det mycket kallare pga. 北风 nordliga vindar. Sen så är luftfuktigheten inget man vågar skoja om så här års. De kan vara riktigt förrädiska.
När jag ser fattiga människor på gaten som sitter hokrupna med endast en ihålig jacka som enda skydd blir jag ledsen. När jag ser tusentals människor från inre mainland-Kina som väntat flera dagar på försenade tåg på stationen blir jag ännu mer ledsen. I Guangzhou sitter nu circus 80tusen människor på Guangzhou Station och väntar på tåg. Alla vill hem till nyår. Under ett år har de sparat för att kunna åka hem och göra barnen eller föräldrarna glada. De har slitit och sparat för att kunna köpa med sig saker hem och fira nyår med familjen. Nu sitter de, frusna och trötta på någon äcklig station och väntar på tåg som aldrig verkar komma. Sad.
Vår lediga tid spenderar vi för det mesta i mitt sovrum som även är vårt vardagsrum; Det enda uppvärmda rummet i huset. Det är inte möjligt att ha på air-condition och element i vartenda rum för det har man inte råd med. Centralvärme existerar inte här som jag sa tidigare. I det enda uppvärmda rummet degar vi och glömmer bort ifall det är dag eller natt. Mitt liv känns därför väldigt upp-och-ner och jag önskar mer än någonsin att jag var i Thailand med F.
Haha, mesar. Skulle någon säkert säga.
Vänta tills du står här i vårt kök och ser vita ångor sippra ur din mun när du andas. Då ska vi se vem som är mes.
Vi orkar som sagt inte vistas utomhus. Det är för skadligt för hälsan och psyket.
再见！
Fastän termometern visar vaarmare grader så känns det mycket kallare pga. 北风 nordliga vindar. Sen så är luftfuktigheten inget man vågar skoja om så här års. De kan vara riktigt förrädiska.
När jag ser fattiga människor på gaten som sitter hokrupna med endast en ihålig jacka som enda skydd blir jag ledsen. När jag ser tusentals människor från inre mainland-Kina som väntat flera dagar på försenade tåg på stationen blir jag ännu mer ledsen. I Guangzhou sitter nu circus 80tusen människor på Guangzhou Station och väntar på tåg. Alla vill hem till nyår. Under ett år har de sparat för att kunna åka hem och göra barnen eller föräldrarna glada. De har slitit och sparat för att kunna köpa med sig saker hem och fira nyår med familjen. Nu sitter de, frusna och trötta på någon äcklig station och väntar på tåg som aldrig verkar komma. Sad.
Vår lediga tid spenderar vi för det mesta i mitt sovrum som även är vårt vardagsrum; Det enda uppvärmda rummet i huset. Det är inte möjligt att ha på air-condition och element i vartenda rum för det har man inte råd med. Centralvärme existerar inte här som jag sa tidigare. I det enda uppvärmda rummet degar vi och glömmer bort ifall det är dag eller natt. Mitt liv känns därför väldigt upp-och-ner och jag önskar mer än någonsin att jag var i Thailand med F.
Haha, mesar. Skulle någon säkert säga.
Vänta tills du står här i vårt kök och ser vita ångor sippra ur din mun när du andas. Då ska vi se vem som är mes.
Vi orkar som sagt inte vistas utomhus. Det är för skadligt för hälsan och psyket.
再见！
Jag lever, än.
YiQin och Åsa åker hem snart. Andy åker hem till N snart. Kvar blir jag med Josefin. Inget fel på dig lilla Fin, jag tycker om dig. Men jag känner mig så tom.
Just nu känner jag för att åka hem till Sverige. För 2 veckor kanske.
Bara sova ut, äta ost, kräva Ludde på mina 1,8tusen samt träffa Rachel, Robin, Mats, Karin etc.
Jag känner mest för att komma bort från anonymitet, kyla, alkohol, problem och misären för en stund. Bara en liten. Jag känner för att komma hem en stund och sova i min alldeles egna sköna queensizeare. Jag vill kunna smyga ner till köket mitt i natten och äta två feta ostmackor utan att fotsulorna dör av köldskador när de nuddar golvet. Jag känner för att tända alla mina myslampor i rummet. Krama om mitt lamm och bara vara tyst i halvdunklet.
Jag vill ha ett snabbt fungerande jävla internet som inte sätter block på alla sidor jag vill in på.
Jag vill sluta äta snabbmat och åka taxi och sedan känna mig som världens äckligaste jävla snobbsvin. Jag vill inte alls åka taxi så ofta. Men bussarna går inte efter tabeller och jag vet inte ens var hållplatserna finns. Det är långt till tunnelbanan och jag känner alltid för att skära mig efter en ride. Det är för påfrestande.
Ibland blir jag bara så trött på Kina och kinesiska folket. 98% saknar respekt för andra. Jag blir så trött på att jag aldrig riktigt kan lita på någon. Sämst av allt är att jag verkar känna mycket folk men i själva verket typ inte känner någon alls. Inte konstigt då jag bara varit här en så kort tid. Men det blir inte mindre jobbigt för det.
På något sätt saknar jag den svenska rutinen och tryggheten. Jag förstår äntligen vad folk dillar om när de nämner Rutinerna. Jag hatar de samtidigt som jag ibland känner att jag vill falla tillbaka på de. Jag vill bara slippa tänka på vissa saker och bara dyka ner i min mjuka dunhög till säng och kanske äta mammas hemlagade.
Jag kände att jag inte riktigt var over and done med Shanghai. Jag tar tillbaka det nu för stunden. Jag är så jävla trött på dig nu. Dumma stad.
Mest trött på kylan. Sipprar in genom varenda springa. Väggar utan isolering kombinerat med avsaknaden av centralvärme är en riktig killing combinations. Bokstavligen.
Jag vill härifrån. För en stund. Gå i dvala genom att fly landet en stund.
Jag åka till Thailand, drick mango lassis och låta F tycka synd om mig. Men jag lyckades inte hitta biljetter som inte kostar 5k.
Shanghai, är allt det här ditt fel?
Just nu känner jag för att åka hem till Sverige. För 2 veckor kanske.
Bara sova ut, äta ost, kräva Ludde på mina 1,8tusen samt träffa Rachel, Robin, Mats, Karin etc.
Jag känner mest för att komma bort från anonymitet, kyla, alkohol, problem och misären för en stund. Bara en liten. Jag känner för att komma hem en stund och sova i min alldeles egna sköna queensizeare. Jag vill kunna smyga ner till köket mitt i natten och äta två feta ostmackor utan att fotsulorna dör av köldskador när de nuddar golvet. Jag känner för att tända alla mina myslampor i rummet. Krama om mitt lamm och bara vara tyst i halvdunklet.
Jag vill ha ett snabbt fungerande jävla internet som inte sätter block på alla sidor jag vill in på.
Jag vill sluta äta snabbmat och åka taxi och sedan känna mig som världens äckligaste jävla snobbsvin. Jag vill inte alls åka taxi så ofta. Men bussarna går inte efter tabeller och jag vet inte ens var hållplatserna finns. Det är långt till tunnelbanan och jag känner alltid för att skära mig efter en ride. Det är för påfrestande.
Ibland blir jag bara så trött på Kina och kinesiska folket. 98% saknar respekt för andra. Jag blir så trött på att jag aldrig riktigt kan lita på någon. Sämst av allt är att jag verkar känna mycket folk men i själva verket typ inte känner någon alls. Inte konstigt då jag bara varit här en så kort tid. Men det blir inte mindre jobbigt för det.
På något sätt saknar jag den svenska rutinen och tryggheten. Jag förstår äntligen vad folk dillar om när de nämner Rutinerna. Jag hatar de samtidigt som jag ibland känner att jag vill falla tillbaka på de. Jag vill bara slippa tänka på vissa saker och bara dyka ner i min mjuka dunhög till säng och kanske äta mammas hemlagade.
Jag kände att jag inte riktigt var over and done med Shanghai. Jag tar tillbaka det nu för stunden. Jag är så jävla trött på dig nu. Dumma stad.
Mest trött på kylan. Sipprar in genom varenda springa. Väggar utan isolering kombinerat med avsaknaden av centralvärme är en riktig killing combinations. Bokstavligen.
Jag vill härifrån. För en stund. Gå i dvala genom att fly landet en stund.
Jag åka till Thailand, drick mango lassis och låta F tycka synd om mig. Men jag lyckades inte hitta biljetter som inte kostar 5k.
Shanghai, är allt det här ditt fel?
Fryser sönder.
Gasen fungerar inte alls i huset. Vilket leder till att vi inte får någon mat. Eller ännu värre; Jag kan inte duscha varmt. Ett riktigt allvarligt problem då jag nu är med och upplever Shanghais kallaste vinter på 50 år och därmed fryser som en djupfryst gnu.
Jag lider. Hårt. Jag försökte trösta mig med en varm dusch då jag gjorde den fasansfulla upptäckten. Inget varmt vatten. Hela kroppen täcktes av ett mysigt knotter.
Jag känner mig smutsig. Jag vill duscha. Att ta en taxi och åka 15min hem till S för att bada i hans badkar är ändå lite overkill. Så jag försökte nöja mig med ett fotbad.
Eftersom spisen inte funkar så är grytkokning uteslutet. Men micron funkar för den går inte på gas. Slutade med att jag micrade 10 små skålar vatten jag hällde i en balja. Mycket onödigt och mycket tidskrävande.
Jag fryser fortfarande.
Jag vill döda någon.
Jag lider. Hårt. Jag försökte trösta mig med en varm dusch då jag gjorde den fasansfulla upptäckten. Inget varmt vatten. Hela kroppen täcktes av ett mysigt knotter.
Jag känner mig smutsig. Jag vill duscha. Att ta en taxi och åka 15min hem till S för att bada i hans badkar är ändå lite overkill. Så jag försökte nöja mig med ett fotbad.
Eftersom spisen inte funkar så är grytkokning uteslutet. Men micron funkar för den går inte på gas. Slutade med att jag micrade 10 små skålar vatten jag hällde i en balja. Mycket onödigt och mycket tidskrävande.
Jag fryser fortfarande.
Jag vill döda någon.
Hejdå Nicholas.
Då kom dagen för ett sista avsked. Ett propert avsked på Shimao Tower belägrat på Nanjing Lu. Shanghais bästa hotellbar/lounge enligt många.
Till skillnad från gårdagens ståhej var detta en intim tillställning. Det var bara vi och hans två housemates/närmaste kompisar. Och så Mick med co. så klart.
Det kändes väldigt bra. Allt kändes väldigt neutralt samtidigt som det var laddat. Vi behövde inte säga mycket. Vi visste båda två.
Han säger att han inte ångrade tiden i Shanghai men att han däremot ångrar att han ska hem. Då börjar jag fundera på ifall hela historien skulle gått en annan riktning om han stannat och kanske inte haft någon flickvän. Jag vet att jag aldrig kommer att få något svar.
Han åker till Beijing för jobb den 1a Juli. Vi får se om våra vägar än en gång korsas.
Som avskedspresent gav jag honom ett memorystick med alla bilder jag och josefin någonsin tagit på honom. Samt 3 låtar. 2 variationer av Ratatat - Wildcat, som han ville ha.
Samt Adele - Chasing Pavements.
Mer behöver jag inte säga.
Jag hoppas att du lyssnar noga på sångtexten.
Jag visar inga fysiska tecken på sorg; men hela mitt inre är söndertrasat..
Till skillnad från gårdagens ståhej var detta en intim tillställning. Det var bara vi och hans två housemates/närmaste kompisar. Och så Mick med co. så klart.
Det kändes väldigt bra. Allt kändes väldigt neutralt samtidigt som det var laddat. Vi behövde inte säga mycket. Vi visste båda två.
Han säger att han inte ångrade tiden i Shanghai men att han däremot ångrar att han ska hem. Då börjar jag fundera på ifall hela historien skulle gått en annan riktning om han stannat och kanske inte haft någon flickvän. Jag vet att jag aldrig kommer att få något svar.
Han åker till Beijing för jobb den 1a Juli. Vi får se om våra vägar än en gång korsas.
Som avskedspresent gav jag honom ett memorystick med alla bilder jag och josefin någonsin tagit på honom. Samt 3 låtar. 2 variationer av Ratatat - Wildcat, som han ville ha.
Samt Adele - Chasing Pavements.
Mer behöver jag inte säga.
Jag hoppas att du lyssnar noga på sångtexten.
Jag visar inga fysiska tecken på sorg; men hela mitt inre är söndertrasat..
Auf wiedersehen!
Idag hade N sin avskedsmiddag. Vi var runt 20 pers. Jag har träffat hälften av de.
I början kändes det helt ok. Men senare gick humöret bara neråt.
Jag känner att jag ändå lyckats hålla mig rätt stabil och balanserad under de senaste dagarna.
Som att gå på en plan, rak, nyasfalterad väg. Men plötsligt kom en kon/grop/buckla och jag snubblade rakt ner i det destruktiva träsket igen. Fan.
Jag vill vara lugn. Jag vill vara återställd. Jag vill vara stark.
Men jag kan inte alltid.
Varje gång han vände på huvudet och tittade rakt in i mina ögon med sina grönblåa; rubbar han även min inre ro och balans. Det känns som att försöka balansera på ett ben med en bok på huvudet. Så går någon och petar på dig hela tiden. Bara för att retas. Inte det lättaste i världen.
Men jag måste härda ut.
Jag vet inte alls hur det kommer kännas efter imorgon. På onsdag försvinner han. Han åker tillbaka till sin kontinent; kontinenten som en gång även var min. Han försvinner ur mitt liv men knappast ur mina tankar och minnen. Jag ljög när jag berättade för dig att jag inte vill minnas Shanghai efter att jag satt mig på planet till Sydney. Jag vill och kommer alltid att minnas Shanghai. Minnas Dig.
Jag säger:
Jill Sander Sport.
I början kändes det helt ok. Men senare gick humöret bara neråt.
Jag känner att jag ändå lyckats hålla mig rätt stabil och balanserad under de senaste dagarna.
Som att gå på en plan, rak, nyasfalterad väg. Men plötsligt kom en kon/grop/buckla och jag snubblade rakt ner i det destruktiva träsket igen. Fan.
Jag vill vara lugn. Jag vill vara återställd. Jag vill vara stark.
Men jag kan inte alltid.
Varje gång han vände på huvudet och tittade rakt in i mina ögon med sina grönblåa; rubbar han även min inre ro och balans. Det känns som att försöka balansera på ett ben med en bok på huvudet. Så går någon och petar på dig hela tiden. Bara för att retas. Inte det lättaste i världen.
Men jag måste härda ut.
Jag vet inte alls hur det kommer kännas efter imorgon. På onsdag försvinner han. Han åker tillbaka till sin kontinent; kontinenten som en gång även var min. Han försvinner ur mitt liv men knappast ur mina tankar och minnen. Jag ljög när jag berättade för dig att jag inte vill minnas Shanghai efter att jag satt mig på planet till Sydney. Jag vill och kommer alltid att minnas Shanghai. Minnas Dig.
Jag säger:
Jill Sander Sport.
Should I give up or should I just keep chasing pavements?
I've made up my mind,
Don't need to think it over,
if I'm wrong I am right,
Don't need to look no further,
This ain't lust,
i know this is love but,
If i tell the world,
I'll never say enough,
Cause it was not said to you,
And thats exactly what i need to do,
If i'm in love with you,
Should i give up,
Or should i just keep chasing pavements?
Even if it leads nowhere,
Or would it be a waste?
Even If i knew my place should i leave it there?
Should i give up,
Or should i just keep chasing pavements?
Even if it leads nowhere
I'd build myself up,
And fly around in circles,
Wait then as my heart drops,
and my back begins to tingle
finally could this be it
Should i give up,
Or should i just keep chasing pavements?
Even if it leads nowhere,
Or would it be a waste?
Even If i knew my place should i leave it there?
Should i give up,
Or should i just keep chasing pavements?
Even if it leads nowhere
Should i give up,
Or should i just keep chasing pavements?
Even if it leads nowhere,
Or would it be a waste?
Even If i knew my place should i leave it there?
Should i give up,
Or should i just keep chasing pavements?
Even if it leads nowhere
Adele - Chasing Pavements
Don't need to think it over,
if I'm wrong I am right,
Don't need to look no further,
This ain't lust,
i know this is love but,
If i tell the world,
I'll never say enough,
Cause it was not said to you,
And thats exactly what i need to do,
If i'm in love with you,
Should i give up,
Or should i just keep chasing pavements?
Even if it leads nowhere,
Or would it be a waste?
Even If i knew my place should i leave it there?
Should i give up,
Or should i just keep chasing pavements?
Even if it leads nowhere
I'd build myself up,
And fly around in circles,
Wait then as my heart drops,
and my back begins to tingle
finally could this be it
Should i give up,
Or should i just keep chasing pavements?
Even if it leads nowhere,
Or would it be a waste?
Even If i knew my place should i leave it there?
Should i give up,
Or should i just keep chasing pavements?
Even if it leads nowhere
Should i give up,
Or should i just keep chasing pavements?
Even if it leads nowhere,
Or would it be a waste?
Even If i knew my place should i leave it there?
Should i give up,
Or should i just keep chasing pavements?
Even if it leads nowhere
Adele - Chasing Pavements
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
