Japp. Så var det planerade "kärleksåret" över för min del. Vad väntar sig nästa år?
Ikväll skålar vi champagne på the Bund. Sen blir det nog hem, ta av sig finskorna och dra till Bonbon i trasor. Tro mig.
2007 måste ändå vara en fet milstolpe i mitt liv. Hänt så mycket. Många förändringar. Mycket skit. Mycket reality.
I början av året var jag optimistisk och full av hopp och förväntningar. Jag trodde att han var allt jag behövde. Allt jag ville ha. Jag trodde att Han skulle komplettera mig som ingen annan lyckats göra. Jag hade fel. Livet fortsatte.
2007 har varit ett berg-och-dalbaneår. Nu verkar det mesta ha lugnat ner sig.
Det enda jag fruktar är Februari.
Ivf.
Gott nytt år.
Hejhej.
Jag är nu hemma hos käre Alex. Alla de tar väl hand om mig och jag är nästan inte arg på Air China längre. Imorrn åker jag till HongKong och möter Nicholas. Kul kul.
Disappointed.
Kom hem med Josefin från Roller Revival nyss.
De ger oss ett par rollerblades och fri bar, ger oss en ryggdunk och önskar oss lycka till. Jag ramlaade på handen många gånger tack vare Ölands-svensken som ramlade och drog med mig i fallet 2 k gånger. Det var annars kul. Aldrig sett väserlänningar i så stor koncentration. Som en jävla highschoolfest. Med rullskridskor. Alex i Kina och gänget var självklart matchade upp till tänderna. Snyggt blev det.
Josefin blev jättefull och gjorde världens tabbe med M. Mycket mycket besviken på dig Josefin.
Men ivf. Hon stapplade ur taxin. Gick baklänges och föll ner på marken. Våra portvakter gick ut ur sitt bås och checkade läget. Pinsamt. Hon håller fortfarande på och babblar osammanhängande. Men jag ignorerar. Bäst för dig Josefin. Annars skulle jag kanske sprungit upp och mosat dig.
Jag skötte mig exemplariskt ikväll. Vägrade dricka mig full trots påtryckningar från såväl Josefin som Micks håll. Fuck orka bli full hela tiden.
Rätt rolig kväll men otroligt tråkigt slut. Blev ingen Nicholas för ikväll eftersom jag inte orkade ta mig till Xintiandi. Så desperat är jag inte.
Förresten, fick min första gratis Toni&Guy-klippning idag. Jag känner mig vrålsnygg.
Nog med det. Nu ska jag äta mina hemgjorda wontons.
Over and out.
De ger oss ett par rollerblades och fri bar, ger oss en ryggdunk och önskar oss lycka till. Jag ramlaade på handen många gånger tack vare Ölands-svensken som ramlade och drog med mig i fallet 2 k gånger. Det var annars kul. Aldrig sett väserlänningar i så stor koncentration. Som en jävla highschoolfest. Med rullskridskor. Alex i Kina och gänget var självklart matchade upp till tänderna. Snyggt blev det.
Josefin blev jättefull och gjorde världens tabbe med M. Mycket mycket besviken på dig Josefin.
Men ivf. Hon stapplade ur taxin. Gick baklänges och föll ner på marken. Våra portvakter gick ut ur sitt bås och checkade läget. Pinsamt. Hon håller fortfarande på och babblar osammanhängande. Men jag ignorerar. Bäst för dig Josefin. Annars skulle jag kanske sprungit upp och mosat dig.
Jag skötte mig exemplariskt ikväll. Vägrade dricka mig full trots påtryckningar från såväl Josefin som Micks håll. Fuck orka bli full hela tiden.
Rätt rolig kväll men otroligt tråkigt slut. Blev ingen Nicholas för ikväll eftersom jag inte orkade ta mig till Xintiandi. Så desperat är jag inte.
Förresten, fick min första gratis Toni&Guy-klippning idag. Jag känner mig vrålsnygg.
Nog med det. Nu ska jag äta mina hemgjorda wontons.
Over and out.
Hej civilisation!
Rätt lustigt att Karin ringde upp oss 2 på natten efter ett missat samtal. Det lustiga var inte tidpunkten utan att hon började med "Hej, mitt namn är Karin..."
Min första tanke var att ringa och driva lite med Karin genom att presentera mig som kronofogden. Josefin tyckte att Karin skulle känna igen numret och kanske fatta att det är ett utländskt nummer och därmed räkna ut att det är vi som spökar.
Men jag visste ju att Karin inte skulle lägga märke till sådana detaljer utan bara svara: Hej det här är Karin.
De gångerna jag svarar med ett "Hej" tillbaka utan att presentera mig, har karin Hallåat sönder luren för hon hade inte en blekaste på vem jag va.
Men ivf. Kul att höra din förvirrade röst 2 på natten. Det värmde om hjärtat.
Mitt i natten vaknade jag i smärta. Ett par punkter på kroppen kliade som om det inte fanns någon morgondag. Jag trodde att jag drömde. Då hörde jag de surrande myggorna som lät som tusentals Gripen cirkulera ovanför mitt öra. Åh nej. Tänkte jag.
Jag uppskattar myggbetten till 10 styckna men man kan aldrig veta.
Just då verkade Josefin ge någon slags respons på mitt uppvaknande. Hon bände sig över sängkanten och fontänkräktes på golvet. I det stadiet kunde jag omöjligt greppa vad det var som försiggick. Jag trodde fortfarande att jag drömde. Eller att Josefin drev med mig. Som om myggbett 4 på morgonen inte var straff nog. Efter en halv minut förstod jag att det inte alls var ett skämt utan att Josefin mådde illa på riktigt. Nu mår hon dock bättre. Jag har gett henne någon random förkylningsmedicin som jag hittade på ett random apotek för 12,50RMB. Jag hoppas att hon överlever. Medicinen alltså.
För övrigt upptäckte jag att jag tappade bort mitt 5 år gamla Tiffany-halsband igår. Kedjan föll ner på golvet innan vi skulle ut och äta. Hänger måste ha villat bort sig för länge längesen.
Jag är fortfarande lite ledsen men kan inte göra något åt det.
Nu har jag två val.
1. Gå till Tiffany & Co. och köpa ett nytt, likadant och se till att blunda medan jag trycker in koden alt. signerar. Summan är lite för smärtsam att se på.
2. Gå till "Real Tiffany" på Nanjing Lu. Köpa ett "real" likadant och låtsas som inget har hänt.
Jag sitter nu på jobbet och tycker synd om Eric. De killarna kan inte ha mycket att göra i sin 15000RMB lägenhet med egen takterrass på 30e våningen.
Enligt Eric saknar samtliga intressen. Vissa lyckas med nöd och näppe överleva på internet och film. Men han och Joakim är så rastlösa så de gråter. Stackars barn. Kan inte vara lätt.
Jag erbjöd en fika nere i lobbyn men eftersom jag slutar snart så är det nog ingen idé. Speciellt när det tar 30min för en att få tag på en taxi utan bokning.
Just nu sitter jag och stör mig på myggbett på fingrar samt funderar på Thailand. I bästa fall åker vi med Alex och co. runt jul. Vore inte helt fel.
Men ivf. Ta hand om er tills dess.
xx
Min första tanke var att ringa och driva lite med Karin genom att presentera mig som kronofogden. Josefin tyckte att Karin skulle känna igen numret och kanske fatta att det är ett utländskt nummer och därmed räkna ut att det är vi som spökar.
Men jag visste ju att Karin inte skulle lägga märke till sådana detaljer utan bara svara: Hej det här är Karin.
De gångerna jag svarar med ett "Hej" tillbaka utan att presentera mig, har karin Hallåat sönder luren för hon hade inte en blekaste på vem jag va.
Men ivf. Kul att höra din förvirrade röst 2 på natten. Det värmde om hjärtat.
Mitt i natten vaknade jag i smärta. Ett par punkter på kroppen kliade som om det inte fanns någon morgondag. Jag trodde att jag drömde. Då hörde jag de surrande myggorna som lät som tusentals Gripen cirkulera ovanför mitt öra. Åh nej. Tänkte jag.
Jag uppskattar myggbetten till 10 styckna men man kan aldrig veta.
Just då verkade Josefin ge någon slags respons på mitt uppvaknande. Hon bände sig över sängkanten och fontänkräktes på golvet. I det stadiet kunde jag omöjligt greppa vad det var som försiggick. Jag trodde fortfarande att jag drömde. Eller att Josefin drev med mig. Som om myggbett 4 på morgonen inte var straff nog. Efter en halv minut förstod jag att det inte alls var ett skämt utan att Josefin mådde illa på riktigt. Nu mår hon dock bättre. Jag har gett henne någon random förkylningsmedicin som jag hittade på ett random apotek för 12,50RMB. Jag hoppas att hon överlever. Medicinen alltså.
För övrigt upptäckte jag att jag tappade bort mitt 5 år gamla Tiffany-halsband igår. Kedjan föll ner på golvet innan vi skulle ut och äta. Hänger måste ha villat bort sig för länge längesen.
Jag är fortfarande lite ledsen men kan inte göra något åt det.
Nu har jag två val.
1. Gå till Tiffany & Co. och köpa ett nytt, likadant och se till att blunda medan jag trycker in koden alt. signerar. Summan är lite för smärtsam att se på.
2. Gå till "Real Tiffany" på Nanjing Lu. Köpa ett "real" likadant och låtsas som inget har hänt.
Jag sitter nu på jobbet och tycker synd om Eric. De killarna kan inte ha mycket att göra i sin 15000RMB lägenhet med egen takterrass på 30e våningen.
Enligt Eric saknar samtliga intressen. Vissa lyckas med nöd och näppe överleva på internet och film. Men han och Joakim är så rastlösa så de gråter. Stackars barn. Kan inte vara lätt.
Jag erbjöd en fika nere i lobbyn men eftersom jag slutar snart så är det nog ingen idé. Speciellt när det tar 30min för en att få tag på en taxi utan bokning.
Just nu sitter jag och stör mig på myggbett på fingrar samt funderar på Thailand. I bästa fall åker vi med Alex och co. runt jul. Vore inte helt fel.
Men ivf. Ta hand om er tills dess.
xx
QiPu Lu.
Ett återbesök på QiPu Lu.
Cheapass-distriktet där alla kineser köper sina kläder.
Mycket billigt. Mycket dåligt. Man måste nog leta länge.
Vill du ha kvantitét. GÅ DIT!
Jag kom undan med en svart/röd palestina-sjal á 20RMB, mössa i angora á 25RMB, örhängen á 10RMB och en masssa lösfransar i olika färger och utföranden.
Drog med Nicholas dit och Josefin joinade in i sista sekunden.
Stället består av många gator och många shoppingkomplex centralt belägrat i slummen.
Allt där är kaotiskt och hela tiden kommer folk och drar i dig för att tigga/lura/tafsa/själa/få med dig till deras lilla bajs-affär.
Nicholas hatar egentligen den platsen. Men det visste inte jag och han följde ju med iaf. Gulligt.
Sen kunde han verkligen inte stå ut längre. Så han stack.
Inne i ett av shoppingkomplexen finns liksom en lång korridor som gör acrylnaglar, frans/hårextensions, piercings och TATUERINGAR! Tro mig. Tatueringar. Jag tänker göra min inom en månad. Men fan, jag är inte modig nog att göra det där. Det är som att be om alla möjliga basilusker!
Förresten. Paris Hilton är Shanghai nu. MTV Style Awards. Ikväll festar hon på Attica. Jag skulle gärna dansat med dig Paris, men ikväll är lilla jag rätt trött. 4 nätter per vecka tröttar ut folk. Även mig. Sen kommer "Brattica" vara rätt packat ikväll pga. alla low-lives som åker dit för att få en skymt av ditt blonda rufs.
Anyway.
Imorn blir det helgrymt på bonbon!
Cheapass-distriktet där alla kineser köper sina kläder.
Mycket billigt. Mycket dåligt. Man måste nog leta länge.
Vill du ha kvantitét. GÅ DIT!
Jag kom undan med en svart/röd palestina-sjal á 20RMB, mössa i angora á 25RMB, örhängen á 10RMB och en masssa lösfransar i olika färger och utföranden.
Drog med Nicholas dit och Josefin joinade in i sista sekunden.
Stället består av många gator och många shoppingkomplex centralt belägrat i slummen.
Allt där är kaotiskt och hela tiden kommer folk och drar i dig för att tigga/lura/tafsa/själa/få med dig till deras lilla bajs-affär.
Nicholas hatar egentligen den platsen. Men det visste inte jag och han följde ju med iaf. Gulligt.
Sen kunde han verkligen inte stå ut längre. Så han stack.
Inne i ett av shoppingkomplexen finns liksom en lång korridor som gör acrylnaglar, frans/hårextensions, piercings och TATUERINGAR! Tro mig. Tatueringar. Jag tänker göra min inom en månad. Men fan, jag är inte modig nog att göra det där. Det är som att be om alla möjliga basilusker!
Förresten. Paris Hilton är Shanghai nu. MTV Style Awards. Ikväll festar hon på Attica. Jag skulle gärna dansat med dig Paris, men ikväll är lilla jag rätt trött. 4 nätter per vecka tröttar ut folk. Även mig. Sen kommer "Brattica" vara rätt packat ikväll pga. alla low-lives som åker dit för att få en skymt av ditt blonda rufs.
Anyway.
Imorn blir det helgrymt på bonbon!
Just a non-random day.
Igår kväll bestämde vi oss för att möta Nicholas ute.
Höll just på och värmde upp då Daniel ringde. Han och Petter bjöd in sig själva. Eftersom duon är så intensiva så behövde jag lugnande medel. Två Bacardidrinkar blev det.
Daniel tyckte att vårt hus såg mycket renare ut än Åsas. Du anar inte Daniel. En kvart innan du anlände fick vi panik och turbostädade lägenheten. Kastade in allt i garderoben. Missförstå mig rätt. Vi är rätt renliga av oss annars.
Efter X antal drinkar var jag i stämning. Klockan var 2 och vi drog till VIProom eller vad det nu fan heter. Där stod Nicholas och blandade tranbärsdrinkar med sin kompis. De delade på en halvliter Absolut. Behöver jag informera om att han blev rätt full? Resten av vad som hände är historia. Kan man skylla allt på alkoholen? Jag undrar om han minns nu dagen efter. Jag hoppas att du inte minns. För ditt eget bästa. Alkoholen öppnade Pandoras ask.
Försökte mig på en fylleburgare. Mcdonalds som har öppet 24/7 sa att det bara fanns paj. Eller så fick vi vänta 45min på burgare. Varken Petter eller Daniel var sugen på ris med brunsås så jag åkte hem med Josefin. Klockan var 5 på morgonen.
10.30 imorse skickar sekreteraren SMS till mig och ber mig göra om annonstavlan. För chefen var inte "happy with it". Varför fick jag inte veta.
Jag tycker om mitt jobb. Men ibland kand det vara jobbigt att simma runt i Atlanten utan land i sikte. Ibland känns det som att jag färdas mot okänd riktning. Jag får aldrig tydliga instruktioner på det jag ska skapa. Efter allt slit får man i slutändan höra att det inte är rätt.
Blir så trött så trött på det. Men det är väl livet. Antar jag.
Back to work.
Höll just på och värmde upp då Daniel ringde. Han och Petter bjöd in sig själva. Eftersom duon är så intensiva så behövde jag lugnande medel. Två Bacardidrinkar blev det.
Daniel tyckte att vårt hus såg mycket renare ut än Åsas. Du anar inte Daniel. En kvart innan du anlände fick vi panik och turbostädade lägenheten. Kastade in allt i garderoben. Missförstå mig rätt. Vi är rätt renliga av oss annars.
Efter X antal drinkar var jag i stämning. Klockan var 2 och vi drog till VIProom eller vad det nu fan heter. Där stod Nicholas och blandade tranbärsdrinkar med sin kompis. De delade på en halvliter Absolut. Behöver jag informera om att han blev rätt full? Resten av vad som hände är historia. Kan man skylla allt på alkoholen? Jag undrar om han minns nu dagen efter. Jag hoppas att du inte minns. För ditt eget bästa. Alkoholen öppnade Pandoras ask.
Försökte mig på en fylleburgare. Mcdonalds som har öppet 24/7 sa att det bara fanns paj. Eller så fick vi vänta 45min på burgare. Varken Petter eller Daniel var sugen på ris med brunsås så jag åkte hem med Josefin. Klockan var 5 på morgonen.
10.30 imorse skickar sekreteraren SMS till mig och ber mig göra om annonstavlan. För chefen var inte "happy with it". Varför fick jag inte veta.
Jag tycker om mitt jobb. Men ibland kand det vara jobbigt att simma runt i Atlanten utan land i sikte. Ibland känns det som att jag färdas mot okänd riktning. Jag får aldrig tydliga instruktioner på det jag ska skapa. Efter allt slit får man i slutändan höra att det inte är rätt.
Blir så trött så trött på det. Men det är väl livet. Antar jag.
Back to work.
Hej Sverige.
Allt flyter på som vanligt. Vädret börjar bli kallare. Våra fönster är enkelskiktade och centralvärme är något unbekannt i detta land. Vi försöker byta lägenhet, hur mycket jag än älskar alla våra tak-spots.
Vill berätta lite om mitt nuvarande tillstånd. Vet inte om det beror på att jag är deprimerad, att det är kallt eller bristen på god mat (eller avsaknaden av något annat). Jag känner mig ivf hungrig hela tiden.
Åt en fet amerikansk burgare på importerat kött på Blue frog ikväll. Därefter proppade jag i min en halv påse godis, ett halvt paket pringles sour cream and onion, en knäckebrödsmacka med bacon och sen sojamjölk på det.
Ändå känner jag mig hungrig. Känner mig så hungrig på white trash-food hela tiden. Hjälp.
En annan sak är att jag känner mig trött hela tiden. 10timmar är helt plötsligt inte tillräckligt längre. Försover mig varje gång jag börjar tidigt. Vilket resulterar i ett antal missade lektioner. Jag känner mig konsstant tom. Why?
Jag saknar en del med Sverige.
Att dyka ner i varma, mjuka, snälla sängen när man kommer hem.
Att kunna äta god mat. Fastän det är dyrt.
Att ha fötterna mot ett varmt element.
Att träna.
Att fritt kunna surfa in på vilken jävla websida jag vill utan censur, block och allt vad djävulen erbjuder.
Att krama om mina söta kompisar.
Att somna i någons varma famn.
Ur mina högtalare strömmar Christina Auilera - Hurt.
Fan va sentimentalt.
Ska boka in mig på ett SPA och fly från vardagen.
Vill berätta lite om mitt nuvarande tillstånd. Vet inte om det beror på att jag är deprimerad, att det är kallt eller bristen på god mat (eller avsaknaden av något annat). Jag känner mig ivf hungrig hela tiden.
Åt en fet amerikansk burgare på importerat kött på Blue frog ikväll. Därefter proppade jag i min en halv påse godis, ett halvt paket pringles sour cream and onion, en knäckebrödsmacka med bacon och sen sojamjölk på det.
Ändå känner jag mig hungrig. Känner mig så hungrig på white trash-food hela tiden. Hjälp.
En annan sak är att jag känner mig trött hela tiden. 10timmar är helt plötsligt inte tillräckligt längre. Försover mig varje gång jag börjar tidigt. Vilket resulterar i ett antal missade lektioner. Jag känner mig konsstant tom. Why?
Jag saknar en del med Sverige.
Att dyka ner i varma, mjuka, snälla sängen när man kommer hem.
Att kunna äta god mat. Fastän det är dyrt.
Att ha fötterna mot ett varmt element.
Att träna.
Att fritt kunna surfa in på vilken jävla websida jag vill utan censur, block och allt vad djävulen erbjuder.
Att krama om mina söta kompisar.
Att somna i någons varma famn.
Ur mina högtalare strömmar Christina Auilera - Hurt.
Fan va sentimentalt.
Ska boka in mig på ett SPA och fly från vardagen.
Hej Sverige.
Allt flyter på som vanligt. Vädret börjar bli kallare. Våra fönster är enkelskiktade och centralvärme är något unbekannt i detta land. Vi försöker byta lägenhet, hur mycket jag än älskar alla våra tak-spots.
Vill berätta lite om mitt nuvarande tillstånd. Vet inte om det beror på att jag är deprimerad, att det är kallt eller bristen på god mat (eller avsaknaden av något annat). Jag känner mig ivf hungrig hela tiden.
Åt en fet amerikansk burgare på importerat kött på Blue frog ikväll. Därefter proppade jag i min en halv påse godis, ett halvt paket pringles sour cream and onion, en knäckebrödsmacka med bacon och sen sojamjölk på det.
Ändå känner jag mig hungrig. Känner mig så hungrig på white trash-food hela tiden. Hjälp.
En annan sak är att jag känner mig trött hela tiden. 10timmar är helt plötsligt inte tillräckligt längre. Försover mig varje gång jag börjar tidigt. Vilket resulterar i ett antal missade lektioner. Jag känner mig konsstant tom. Why?
Jag saknar en del med Sverige.
Att dyka ner i varma, mjuka, snälla sängen när man kommer hem.
Att kunna äta god mat. Fastän det är dyrt.
Att ha fötterna mot ett varmt element.
Att träna.
Att fritt kunna surfa in på vilken jävla websida jag vill utan censur, block och allt vad djävulen erbjuder.
Att krama om mina söta kompisar.
Att somna i någons varma famn.
Ur mina högtalare strömmar Christina Auilera - Hurt.
Fan va sentimentalt.
Ska boka in mig på ett SPA och fly från vardagen.
Vill berätta lite om mitt nuvarande tillstånd. Vet inte om det beror på att jag är deprimerad, att det är kallt eller bristen på god mat (eller avsaknaden av något annat). Jag känner mig ivf hungrig hela tiden.
Åt en fet amerikansk burgare på importerat kött på Blue frog ikväll. Därefter proppade jag i min en halv påse godis, ett halvt paket pringles sour cream and onion, en knäckebrödsmacka med bacon och sen sojamjölk på det.
Ändå känner jag mig hungrig. Känner mig så hungrig på white trash-food hela tiden. Hjälp.
En annan sak är att jag känner mig trött hela tiden. 10timmar är helt plötsligt inte tillräckligt längre. Försover mig varje gång jag börjar tidigt. Vilket resulterar i ett antal missade lektioner. Jag känner mig konsstant tom. Why?
Jag saknar en del med Sverige.
Att dyka ner i varma, mjuka, snälla sängen när man kommer hem.
Att kunna äta god mat. Fastän det är dyrt.
Att ha fötterna mot ett varmt element.
Att träna.
Att fritt kunna surfa in på vilken jävla websida jag vill utan censur, block och allt vad djävulen erbjuder.
Att krama om mina söta kompisar.
Att somna i någons varma famn.
Ur mina högtalare strömmar Christina Auilera - Hurt.
Fan va sentimentalt.
Ska boka in mig på ett SPA och fly från vardagen.
Occupation: Designer.
Jadu.
Mitt jobb går egentligen ut på att skapa loggor, labels etc.
Men eftersom jag jobbar i projekt får jag även uppgifter som att skapa nya portfolios, designa om saker som väskor osv osv.
Företaget jag jobbar för nu heter The Executive, ett italienskt företag med säte i Singapore som skräddarsyr skjortor, kostymer osv. samt importerar slipsar (Pucci, Zegna, Lacroix bl.a).
Vår billigaste skjorta kostar 1280RMB (1100kr) och kostymer stäcker sig från 4500-20000+.
Idag fick jag skylta om i butiken. Som för övrigt ser ut som ett showroom för Omega-klockor. Classy. Eftersom det börjar bli vinter så la jag undan alla färglada paisley-slipsar och tog fram de lite höstigare varianterna.
"Det är väl inget svårt?" tänker väl vissa. Men ni ska fan fatta att jag la ner 2,5 timmar på det där slipsberget på bild nr.2. Först hitta rätta färgerna, rätta känslan. Sen liksom hitta en lämplig position. Den förra skyltningen var rörig och oattraktiv, nu ser det åtminstone prydligt ut!
Något jag inte gillar med butiken är manchettknapparna, fula som fan och kostar 750rmb per par.
Sen så är utbudet av bröstnäsdukar nära existensminimum. Jag ska ta upp det med chefen.
Men slipsar finns det gott om. Den dyraste kostar 1900rmb och är av franska Lepard.
Otroligt rolig och kreativ eftermiddag. Imorgon ska jag nog dra förbi och lära mig lite hos skräddaren.
Ciao!
Mitt jobb går egentligen ut på att skapa loggor, labels etc.
Men eftersom jag jobbar i projekt får jag även uppgifter som att skapa nya portfolios, designa om saker som väskor osv osv.
Företaget jag jobbar för nu heter The Executive, ett italienskt företag med säte i Singapore som skräddarsyr skjortor, kostymer osv. samt importerar slipsar (Pucci, Zegna, Lacroix bl.a).
Vår billigaste skjorta kostar 1280RMB (1100kr) och kostymer stäcker sig från 4500-20000+.
Idag fick jag skylta om i butiken. Som för övrigt ser ut som ett showroom för Omega-klockor. Classy. Eftersom det börjar bli vinter så la jag undan alla färglada paisley-slipsar och tog fram de lite höstigare varianterna.
"Det är väl inget svårt?" tänker väl vissa. Men ni ska fan fatta att jag la ner 2,5 timmar på det där slipsberget på bild nr.2. Först hitta rätta färgerna, rätta känslan. Sen liksom hitta en lämplig position. Den förra skyltningen var rörig och oattraktiv, nu ser det åtminstone prydligt ut!
Något jag inte gillar med butiken är manchettknapparna, fula som fan och kostar 750rmb per par.
Sen så är utbudet av bröstnäsdukar nära existensminimum. Jag ska ta upp det med chefen.
Men slipsar finns det gott om. Den dyraste kostar 1900rmb och är av franska Lepard.
Otroligt rolig och kreativ eftermiddag. Imorgon ska jag nog dra förbi och lära mig lite hos skräddaren.
Ciao!
Var ett tag sen...
Jag har visst inte uppdaterat bloggen regelbundet på ett bra tag.
Oregelbunden bloggcykel. Javisst.
Kan berätta en rolig grej iaf.
Köpte äntligen en ny mobil idag. Till er alla som klagat på min LG "Tegelsten" ett bra tag:
Jag har ersatt en stor mobil med en annan stor mobil
En iPhone-kopia. (Sorry Mats, inte meningen att bedra dig och Apple, jag lovar att förhållandet inte blir långvarigt)
Fick den för 900RMB vilket motsvarar cirka 800SEK. Helt okey enligt mig.
Självklart kan man inte förvänta sig en exakt iPhone-kopia för det priset. Jag saknar till exempel slide-to-unlock, bildbläddrar-effekter etc.
För 800kr fick jag en snygg mobil med otroligt fin och lättnavigerad meny, touchscreen bla bla.
Helt klart värt priset enligt min mening.
Bilder kommer. Så småningom.
Oregelbunden bloggcykel. Javisst.
Kan berätta en rolig grej iaf.
Köpte äntligen en ny mobil idag. Till er alla som klagat på min LG "Tegelsten" ett bra tag:
Jag har ersatt en stor mobil med en annan stor mobil
En iPhone-kopia. (Sorry Mats, inte meningen att bedra dig och Apple, jag lovar att förhållandet inte blir långvarigt)
Fick den för 900RMB vilket motsvarar cirka 800SEK. Helt okey enligt mig.
Självklart kan man inte förvänta sig en exakt iPhone-kopia för det priset. Jag saknar till exempel slide-to-unlock, bildbläddrar-effekter etc.
För 800kr fick jag en snygg mobil med otroligt fin och lättnavigerad meny, touchscreen bla bla.
Helt klart värt priset enligt min mening.
Bilder kommer. Så småningom.
Kära moder.
Du. Går. Mig. På. Nerverna.
Och snälla sluta med det.
Sluta få mig att må dåligt över mig själv.
Printa ut et här med om du vill. My treat.
Och snälla sluta med det.
Sluta få mig att må dåligt över mig själv.
Printa ut et här med om du vill. My treat.
Klassmiddag.
Vill först och främst påpeka att jag är hemskt ledsen för uteblivna blogginlägg som jag vet att ni trånar efter.
Imorse när jag vaknade till liv runt 13 upptäckte jag 4 mottagna sms.
Ett av de var en inbjudan till klassmiddag samma kväll. Eftersom jag inte ens försökt anstränga mig att prata annat än skolarbete med min klasskamrater sa tyckte jag att detta var ett ypperligt tillfälle for mig att socialisera mig med folk.
Vi träffades utanför byggnaden för oss utlandsstudenter och promenerade i samlad trupp till en japansk restaurang som ligger bredvid Mcdonalds som jag så troget besöker frekvent.
Som vanligt ropar samtliga servitriser välkomstfrasen på japanska. Någonting med -mase. Rätta mig gärna, Robin.
Restaurangen var intressant inredd och gänget tog över ett av de privata båsen. En av klassens japanskor stod för beställningen.
Fick en massa gott som man inte hittar i vanliga restauranger for västerlänningar. Förvänta er ingen yakiniku här alltså.
Vi fick in en massa ultrafärsk sashimi på isbädd, potatissallad, jobbigt stora californiarolls med för mycket majo och mycket mycket annat. Till efterätt fick vi två sorters cheesecakes, två sorters créme brulées, nån dessert gjord på röda bönor samt lite grönt te-glass.
En mycket mycket bra middag med andra ord.
För först gången kände jag gemenskap av att kommunicera på kinesiska med andra människor. Mina klasskompisar består av japaner, koreaner, kineser och en och annan västerlänning. Alla från olika hörn i världen. Alla talar kinesiska med sin egen brytning. Intressant.
Efteråt skulle vi egentligen till något KTV-ställe för lite kareoke. Men först skulle de till en bar för någon öl. Josefin mådde inte sa bra så hon gick hem. Jag guidade runt de i vårt område, dumpade de framför någon bar och gick hem.
Josefin mår bra nu och vi funderar på utgång.
Imorse när jag vaknade till liv runt 13 upptäckte jag 4 mottagna sms.
Ett av de var en inbjudan till klassmiddag samma kväll. Eftersom jag inte ens försökt anstränga mig att prata annat än skolarbete med min klasskamrater sa tyckte jag att detta var ett ypperligt tillfälle for mig att socialisera mig med folk.
Vi träffades utanför byggnaden för oss utlandsstudenter och promenerade i samlad trupp till en japansk restaurang som ligger bredvid Mcdonalds som jag så troget besöker frekvent.
Som vanligt ropar samtliga servitriser välkomstfrasen på japanska. Någonting med -mase. Rätta mig gärna, Robin.
Restaurangen var intressant inredd och gänget tog över ett av de privata båsen. En av klassens japanskor stod för beställningen.
Fick en massa gott som man inte hittar i vanliga restauranger for västerlänningar. Förvänta er ingen yakiniku här alltså.
Vi fick in en massa ultrafärsk sashimi på isbädd, potatissallad, jobbigt stora californiarolls med för mycket majo och mycket mycket annat. Till efterätt fick vi två sorters cheesecakes, två sorters créme brulées, nån dessert gjord på röda bönor samt lite grönt te-glass.
En mycket mycket bra middag med andra ord.
För först gången kände jag gemenskap av att kommunicera på kinesiska med andra människor. Mina klasskompisar består av japaner, koreaner, kineser och en och annan västerlänning. Alla från olika hörn i världen. Alla talar kinesiska med sin egen brytning. Intressant.
Efteråt skulle vi egentligen till något KTV-ställe för lite kareoke. Men först skulle de till en bar för någon öl. Josefin mådde inte sa bra så hon gick hem. Jag guidade runt de i vårt område, dumpade de framför någon bar och gick hem.
Josefin mår bra nu och vi funderar på utgång.
At Zapatas.
På Zapatas i fredags, samma kväll som vi landade i SH efter HK.
En tjock, medelålders kines vinkade till sig mig.
"Wo gei ni qien, ni gen wo zhou yi zhou" (Nej jag kan inte stava)
Betyder ungefär:
"Jag ger dig pengar och du tar en promenad med mig"
Jag var tyvärr tvungen att tacka nej till det fantastiska erbjudandet eftersom jag hade mitt sällskap som väntade vid vårt bord.
Igår kväll varvade vi ner på Zapatas efter Atticas arroganta bemötande. Shanghais Café Opera. Gör skäl för ryktet.
Där träffade jag och Alex två backslicks.
"Sorry for interrupting but are you from Sweden?"
"No, I'm from Germany"
"Oh sorry, you look so swedish"
"At least it's Europe"
(till Alex) "Fan, jag som va så säker på att han va svensk"
"Okey, du hade faktiskt rätt, jag är svensk"
Denna Erik, som han heter pluggar vid samma skola. Fastän han inte är från Stureplan utan en liten håla vid namn Valdemarsvik så kan jag inte sluta se honom som en typisk Stureplans-brat. Han tyckte att jag var oförskämd närjag frågade ifall han var från Stureplan.
Men shit. Ser man ut som han gör och klär sig i samma stil så kan man väl inte förvänta sig något annat?
Fördomsfull? Jag? Nä nä.
Sen kallade han mig "lilla gumman" flera gånger.
Jag vet inte ifall det berodde på att klockan var 3 på natten och jag var trött. Eller så kanske det bara berodde på Eriks attityd och tonfall. Men vår konversation utgjordes av sarkastiska bitchslaps från min sida. Jag var tvär. Jag var bitchig och jag kritiserade allt han sa.
Jag skyller på tequilan.
Nu dagen efter känner jag en viss mån av ånger. Beror framförallt på att killarna går i samma skola som jag.
Awkward.
En tjock, medelålders kines vinkade till sig mig.
"Wo gei ni qien, ni gen wo zhou yi zhou" (Nej jag kan inte stava)
Betyder ungefär:
"Jag ger dig pengar och du tar en promenad med mig"
Jag var tyvärr tvungen att tacka nej till det fantastiska erbjudandet eftersom jag hade mitt sällskap som väntade vid vårt bord.
Igår kväll varvade vi ner på Zapatas efter Atticas arroganta bemötande. Shanghais Café Opera. Gör skäl för ryktet.
Där träffade jag och Alex två backslicks.
"Sorry for interrupting but are you from Sweden?"
"No, I'm from Germany"
"Oh sorry, you look so swedish"
"At least it's Europe"
(till Alex) "Fan, jag som va så säker på att han va svensk"
"Okey, du hade faktiskt rätt, jag är svensk"
Denna Erik, som han heter pluggar vid samma skola. Fastän han inte är från Stureplan utan en liten håla vid namn Valdemarsvik så kan jag inte sluta se honom som en typisk Stureplans-brat. Han tyckte att jag var oförskämd närjag frågade ifall han var från Stureplan.
Men shit. Ser man ut som han gör och klär sig i samma stil så kan man väl inte förvänta sig något annat?
Fördomsfull? Jag? Nä nä.
Sen kallade han mig "lilla gumman" flera gånger.
Jag vet inte ifall det berodde på att klockan var 3 på natten och jag var trött. Eller så kanske det bara berodde på Eriks attityd och tonfall. Men vår konversation utgjordes av sarkastiska bitchslaps från min sida. Jag var tvär. Jag var bitchig och jag kritiserade allt han sa.
Jag skyller på tequilan.
Nu dagen efter känner jag en viss mån av ånger. Beror framförallt på att killarna går i samma skola som jag.
Awkward.
Or och miss Qian.
De hamnar definitivt på veckans innelista.
Dessa två personer har imponerat mest på mig sedan jag kom till Shanghai.
Or är en judisk tjej från Israel. Dock härstammar släkten från nånstans i Europa och hon ser ju väldigt brittisk ut.
På något sätt tycker jag att vi är väldigt olika. Den här tjejen är så oglamourös och så icke utseendesfixerad. Hon är nog en sån som totalt skiter i vad Paris Hilton hade på sig igår och vilken handväska som är IT just nu. Hon är sig själv utan att bry sig om att "passa in". Rätt olik mig på väldigt många sätt. Hon har bott i HongKong i 8 år och kan därför hyfsat bra kinesiska. Hennes föräldrar äger ett företag i HongKong och har ett hus mitt i Central (Chong Wan=mitt i smeten) men Or själv är så o-snobbig och så jordnära. Jag är imponerad.
Väldigt pojkflickig och riktigt intressant. Varför vet jag inte. Kanske för att vi har rätt matchande värderingar. Hon är lite som du, Mariam. Ni två är väldigt lika. Jag ycker ju om dig, så jag tycker om henne med (:
Den andra personen som förtjänar credd är min intermediate speaking-lärare. Miss Qian.
Till skillnad från andra lärare som låtsas inte se när elever springer ut och in och svarar på mobilen samt droppar in 10 min, 20 min, en och en halvtimme försent, så blänger miss Qian på den senkomne och ryter "Vad heter du? Varför är du sen?" I början blev jag lite skraj, då jag var en av de som kom försent (fick inte tag på nån taxi). Men sen började jag gilla den läraren.
Istället för att koncentrera för mycket på hur ord och sånt uttalas så satsar hon mer på helheten. Hon tvingar inte oss att upprepa ord efter henne 5 gånger så som man gör i lågstadiet. Istället trycker hon upp intressanta och genomtänkta artiklar ur kinesiska financial times och aktuella dagstidningar. På det sättet lär vi oss mycket kinesiska samtidigt som vi håller oss uppdaterade.
Sen så skämtar hon så mycket om de olika länderna eleverna kommer ifrån. Rätt stereotypiska uttalanden (Brukar inte ni japaner vara bra på att hålla tiden? Varför är du sen?) men jag gillar det.
Hon är även en av de få som faktiskt vet var Sverige ligger och hur det fungerar där. Utan att missta mig som schweizare 3 gånger innan hon fattar att det även finns ett land som heter rùi dian och som inte är samma som rùi shi (Schweiz).
Anyway. Jag är skälv lite förvånad över vilka människor jag mest finner mig själv i.
Dessa två personer har imponerat mest på mig sedan jag kom till Shanghai.
Or är en judisk tjej från Israel. Dock härstammar släkten från nånstans i Europa och hon ser ju väldigt brittisk ut.
På något sätt tycker jag att vi är väldigt olika. Den här tjejen är så oglamourös och så icke utseendesfixerad. Hon är nog en sån som totalt skiter i vad Paris Hilton hade på sig igår och vilken handväska som är IT just nu. Hon är sig själv utan att bry sig om att "passa in". Rätt olik mig på väldigt många sätt. Hon har bott i HongKong i 8 år och kan därför hyfsat bra kinesiska. Hennes föräldrar äger ett företag i HongKong och har ett hus mitt i Central (Chong Wan=mitt i smeten) men Or själv är så o-snobbig och så jordnära. Jag är imponerad.
Väldigt pojkflickig och riktigt intressant. Varför vet jag inte. Kanske för att vi har rätt matchande värderingar. Hon är lite som du, Mariam. Ni två är väldigt lika. Jag ycker ju om dig, så jag tycker om henne med (:
Den andra personen som förtjänar credd är min intermediate speaking-lärare. Miss Qian.
Till skillnad från andra lärare som låtsas inte se när elever springer ut och in och svarar på mobilen samt droppar in 10 min, 20 min, en och en halvtimme försent, så blänger miss Qian på den senkomne och ryter "Vad heter du? Varför är du sen?" I början blev jag lite skraj, då jag var en av de som kom försent (fick inte tag på nån taxi). Men sen började jag gilla den läraren.
Istället för att koncentrera för mycket på hur ord och sånt uttalas så satsar hon mer på helheten. Hon tvingar inte oss att upprepa ord efter henne 5 gånger så som man gör i lågstadiet. Istället trycker hon upp intressanta och genomtänkta artiklar ur kinesiska financial times och aktuella dagstidningar. På det sättet lär vi oss mycket kinesiska samtidigt som vi håller oss uppdaterade.
Sen så skämtar hon så mycket om de olika länderna eleverna kommer ifrån. Rätt stereotypiska uttalanden (Brukar inte ni japaner vara bra på att hålla tiden? Varför är du sen?) men jag gillar det.
Hon är även en av de få som faktiskt vet var Sverige ligger och hur det fungerar där. Utan att missta mig som schweizare 3 gånger innan hon fattar att det även finns ett land som heter rùi dian och som inte är samma som rùi shi (Schweiz).
Anyway. Jag är skälv lite förvånad över vilka människor jag mest finner mig själv i.
Caught a cold.
Nu är jag också sjuk. Josefin blev sjuk pga. airconditionen vi har på övervåningen. Iom att vi sover i samma säng delar vi på ett täcke. Med andra ord är täcket min egendom då jag har en tendens att rulla in mig i täcket. Så Josefin blir täckeslös -> Förkyld.
Fast jag överger aldrig en vän. Inte ens när hon är förkyld. Så vi fortsatte att sova ihop.
"Kan du vända dig åt andra hållet?" frågade jag.
"Varför då? Det är bara lite hosta, det smittar inte!" fick jag till svars.
Imorse vaknade jag, yr, snorig och hostig. Huvudet kändes som en vattenfylld svamp. Jag mådde inte bra.
Gick till apoteket och tog första bästa medicin (Använder de recept i det här landet?). Fyra piller per gång. Tre gånger per dag. Vilket enligt teorin bör betyda 12 piller per dag. En pillerkarta per dag. Så under lektionen sitter jag och poppar piller. Alla andra verkar också förkylda så jag delar av mig av min drog.
Vi är nu en förkyld kvartett. Vi tjejer.
Fast jag överger aldrig en vän. Inte ens när hon är förkyld. Så vi fortsatte att sova ihop.
"Kan du vända dig åt andra hållet?" frågade jag.
"Varför då? Det är bara lite hosta, det smittar inte!" fick jag till svars.
Imorse vaknade jag, yr, snorig och hostig. Huvudet kändes som en vattenfylld svamp. Jag mådde inte bra.
Gick till apoteket och tog första bästa medicin (Använder de recept i det här landet?). Fyra piller per gång. Tre gånger per dag. Vilket enligt teorin bör betyda 12 piller per dag. En pillerkarta per dag. Så under lektionen sitter jag och poppar piller. Alla andra verkar också förkylda så jag delar av mig av min drog.
Vi är nu en förkyld kvartett. Vi tjejer.
Ett mirakel har uppenbarat sig.
Sitter i lägenheten och vr just på väg att stänga av Macbooken som Josefin så duktigt "missat" att stänga av. Jag råkade komma åt airport. Just då hände det.
Jag hittade en öppen, osäkrad port som jag aldrig sett tidigare.
Vad kallar vi det?
Jo. Ett mirakel. tt fucking jävla mirakel.
Jag skrek. Glädjevrålade.
Nu snyltar jag på någon ovetandes bredband.
Senare ska vi till Carrefour och storhandla. Det är något vi ser fram emot. Att storhandla. För vi har fått lön. 35tusen för min del. Life's good.
Förresten. Jag vet inte hur folk här överlever. Men var fan är all mat?
Här finns inget gott att äta. Därför drar vi ner till Hongkong nästa vecka. Just for the food.
Jag älskar er. Det vet ni.
Jag hittade en öppen, osäkrad port som jag aldrig sett tidigare.
Vad kallar vi det?
Jo. Ett mirakel. tt fucking jävla mirakel.
Jag skrek. Glädjevrålade.
Nu snyltar jag på någon ovetandes bredband.
Senare ska vi till Carrefour och storhandla. Det är något vi ser fram emot. Att storhandla. För vi har fått lön. 35tusen för min del. Life's good.
Förresten. Jag vet inte hur folk här överlever. Men var fan är all mat?
Här finns inget gott att äta. Därför drar vi ner till Hongkong nästa vecka. Just for the food.
Jag älskar er. Det vet ni.
Ett mirakel har uppenbarat sig.
Sitter i lägenheten och vr just på väg att stänga av Macbooken som Josefin så duktigt "missat" att stänga av. Jag råkade komma åt airport. Just då hände det.
Jag hittade en öppen, osäkrad port som jag aldrig sett tidigare.
Vad kallar vi det?
Jo. Ett mirakel. tt fucking jävla mirakel.
Jag skrek. Skrek
Jag hittade en öppen, osäkrad port som jag aldrig sett tidigare.
Vad kallar vi det?
Jo. Ett mirakel. tt fucking jävla mirakel.
Jag skrek. Skrek
Sponging.
Svampade igår. Och då menar jag svampade. Vi var på Bonbon. Open bar och hela kittet. Folk var mer eller mindre medvetslösa. YiQin fick bära Josefin hem. Vi alla slaggade där för Josefin hade nycklarna.
Det här börjar bli lite av en tradition. Att bära Josefin. Att höra Josefins kväljningar och kräk-ljud inne från toan. Att se henne bli frustrerad över att inte kunna ringa fyllesamtal hem till Sverige eftersom hon använder kinesiskt kort.
Jag gillar traditioner. Och de upprepas varje gång vi låter alkohol joina sällskapet.
Under våra snart två veckor i Shanghai har vi träffat på random människor vid de mest random tillfällena. Alex i kina plus co., Fredrik, britterna.. Människor vi aldrig lär glömma antar jag.
Skola imorn. Jag är taggad!
Det här börjar bli lite av en tradition. Att bära Josefin. Att höra Josefins kväljningar och kräk-ljud inne från toan. Att se henne bli frustrerad över att inte kunna ringa fyllesamtal hem till Sverige eftersom hon använder kinesiskt kort.
Jag gillar traditioner. Och de upprepas varje gång vi låter alkohol joina sällskapet.
Under våra snart två veckor i Shanghai har vi träffat på random människor vid de mest random tillfällena. Alex i kina plus co., Fredrik, britterna.. Människor vi aldrig lär glömma antar jag.
Skola imorn. Jag är taggad!
Ännu ett: Ville bara säga att jag lever.
Vi har nu flyttat in i vår lägenhet. Blev inte riktigt som vi tänkt oss (eller: som jag förväntat mig) men vi har ju tak över huvudet.
Två våningar på ynka 42kvadrat sammalagt. Förstår inte alls varför det är fördelat på två våningar. En säng vi delar på, två balkonger yada yada.
Det skulle varit så mycket enklare att flytta in på Arcadia. 28e våningen. Eget fint badrum med schyssta klinkers, housekeeping varje dag, medlesmskap som innebär inomhus/utomhuspool, tennisbanor, gym, yogaklasser bla bla. Allt inkl. internet inkluderat för endast 2k per månad per person. Alltså Bum!
Enda nackdelen var att vi var tvugna att dela med en annan tjej.
Jag är lite bitter. Förlåt Josefin. Men jag tycker att det är lite synd ju..
Vi har fortfarande ingen internet i huset. Beror på en del grejer jag inte orkar gå in på. Men vi lär ha det till nästa vecka.
Har varit så himla stressad den senaste veckan. Alla möten med mäklare, alla sena nätter på diverse klubbar och allt slarv med mat resulterade i magont som hållit i sig tills nu.
Shanghai har stundtals varit super men andra stunden varit blä.
Nu har jag även trasslat till en del relationer så jag befinner mig i dödläge.
Men ivf. Jag lever ju.
Två våningar på ynka 42kvadrat sammalagt. Förstår inte alls varför det är fördelat på två våningar. En säng vi delar på, två balkonger yada yada.
Det skulle varit så mycket enklare att flytta in på Arcadia. 28e våningen. Eget fint badrum med schyssta klinkers, housekeeping varje dag, medlesmskap som innebär inomhus/utomhuspool, tennisbanor, gym, yogaklasser bla bla. Allt inkl. internet inkluderat för endast 2k per månad per person. Alltså Bum!
Enda nackdelen var att vi var tvugna att dela med en annan tjej.
Jag är lite bitter. Förlåt Josefin. Men jag tycker att det är lite synd ju..
Vi har fortfarande ingen internet i huset. Beror på en del grejer jag inte orkar gå in på. Men vi lär ha det till nästa vecka.
Har varit så himla stressad den senaste veckan. Alla möten med mäklare, alla sena nätter på diverse klubbar och allt slarv med mat resulterade i magont som hållit i sig tills nu.
Shanghai har stundtals varit super men andra stunden varit blä.
Nu har jag även trasslat till en del relationer så jag befinner mig i dödläge.
Men ivf. Jag lever ju.
.
Ville bara säga att jag lever.
Livet i Shanghai är som en jävla Berg-och-dalbana. Ena stunden suget det. Andra stunden rockar det fett.
Imorrn träffar vi mäklaren 7.30. Wish us luck.
Livet i Shanghai är som en jävla Berg-och-dalbana. Ena stunden suget det. Andra stunden rockar det fett.
Imorrn träffar vi mäklaren 7.30. Wish us luck.
Lan Kwai Fang yesterday night...
Met a lot of foreigners aka. Gwai Lo's yesterday. Wasn't in mood to chase so I let them come to me. Josefine met a pilot from Cathay Pacific. He bought us 2 drinks each and got really mad when he didn't get any "credit" for that. Stupid.
I talked to random guys.
"Where are you from?"
"I'm from Switzerland, what about you?"
"I'm from Sweden?"
"Oh cool! Are you from Switzerland too?"
"No, I'm from Sweden, not from fucking Switzerland!"
Drinks weren't cheap. Around 80sek so I'm glad somebody paid for them.
And Bjorn. I wen't to HK brew House. Didn't see any female bartenders there, only phillipine guys. They were nice but I couldn't get any Lan Kwai Fang-sign. How did you do?
By the way. I still wonder wether my cousin's friends are completely lame or just bad at English.
Pest eller kolera. Men de var roliga. Skrattade tills jag fick kramp i ansiktsmusklerna.
I talked to random guys.
"Where are you from?"
"I'm from Switzerland, what about you?"
"I'm from Sweden?"
"Oh cool! Are you from Switzerland too?"
"No, I'm from Sweden, not from fucking Switzerland!"
Drinks weren't cheap. Around 80sek so I'm glad somebody paid for them.
And Bjorn. I wen't to HK brew House. Didn't see any female bartenders there, only phillipine guys. They were nice but I couldn't get any Lan Kwai Fang-sign. How did you do?
By the way. I still wonder wether my cousin's friends are completely lame or just bad at English.
Pest eller kolera. Men de var roliga. Skrattade tills jag fick kramp i ansiktsmusklerna.
Ett litet ord till er alla.
Jag lever.
Jag gör nog mycket mer än så egentligen.
Shoppar äckligt oförskämt mycket för inga pengar alls.
Idag slutade jag shoppa runt midnatt. Köpt mycket. Måste ladda upp bilder så ni får dregla lite..
Jag gör nog mycket mer än så egentligen.
Shoppar äckligt oförskämt mycket för inga pengar alls.
Idag slutade jag shoppa runt midnatt. Köpt mycket. Måste ladda upp bilder så ni får dregla lite..
Imorgon lyfter jag. Och plötsligt saknar allt betydelse.
Du var den sista personen jag ringde innan vi lyfte.
Under de senaste dagarna har mer och mer skit grävts upp. Du är inte alls den jag trodde att du var. Jag har insett att allt var baserat på lögner. Jag tror aldrig att någon människa har ljugit så mycket för mig. Ever. Jag visste inte ens att en person var kapabel att ljuga så hårt. Jag visste inte heller att en person kunde vara så självisk och obetänksam.
You might wonder why I called you a cunt. Men du måste själv förstå vad du själv gjort. Inte nog med att du sårade mig till max då jag minst anade. Du valde även att ljuga in i det sista. Jag tvivlar på att du någonsin varit ärlig mot mig. Du har ärligt talat aldrig respekterat mig och mina känslor. Du är en egoistisk jävel.
M, jag hatar inte dig för att du tog min "kille" som egentligen inte alls var något att ha. Mitt hat baseras på den falskhet du visade efter vårt uppbrott.
Allt "jag tycker så synd om dig. Killar är skit och jag står helt på din sida". All girlpower. Seriöst. Du är giftig, manipulativ och riktigt jävla vidrig.
Men. Vilken tur att ni förtjänar varandra.
Varma hälsningar från hongkong.
Under de senaste dagarna har mer och mer skit grävts upp. Du är inte alls den jag trodde att du var. Jag har insett att allt var baserat på lögner. Jag tror aldrig att någon människa har ljugit så mycket för mig. Ever. Jag visste inte ens att en person var kapabel att ljuga så hårt. Jag visste inte heller att en person kunde vara så självisk och obetänksam.
You might wonder why I called you a cunt. Men du måste själv förstå vad du själv gjort. Inte nog med att du sårade mig till max då jag minst anade. Du valde även att ljuga in i det sista. Jag tvivlar på att du någonsin varit ärlig mot mig. Du har ärligt talat aldrig respekterat mig och mina känslor. Du är en egoistisk jävel.
M, jag hatar inte dig för att du tog min "kille" som egentligen inte alls var något att ha. Mitt hat baseras på den falskhet du visade efter vårt uppbrott.
Allt "jag tycker så synd om dig. Killar är skit och jag står helt på din sida". All girlpower. Seriöst. Du är giftig, manipulativ och riktigt jävla vidrig.
Men. Vilken tur att ni förtjänar varandra.
Varma hälsningar från hongkong.
The avskedsfest.
Avskedsfesten som jag och Josefin kämpat så mycket med är äntligen över.
Runt 35 partyglada gäster var hemma hos mig och förgyllde vår dag.
Kan tillägga att sushin var i toppklass igår. Tyvärr hann inte jag få ner så många bitar mellan svängarna. Robin blev bara glad över det.
På tal om Robin. Under hela kvällen tjatade han om gurkstavar, morotsstavar, nektariner, bananer och annat äckligt nyttigt. Socialt missanpassad :P
De sista gästerna lämnade huset runt 5 på morgonen. Det jobbigaste var nog att ta avsked. Josefin grät. Karin var på god väg. Alla var så sorgsna. Jag var nog den enda som var lika kall som vanligt. Är jag känslokall av naturen eller har jag bara inte insett att jag inte kommer att träffa alla på minst 1½ år?
Karin lämnade huset runt 4. Runt 6.30 skulle hon sitta på tåget ner till Malmö. Där hennes nya liv börjar. Karin lovade att hon må ha fötts som skåning, men att hon banne mig ska dö som 08a. Strongt Karin. Strongt.
Idag ringde jag henne. Hon började gråta i telefon och berättade hur mycket hon saknade oss och hur jobbigt det kommer att vara. Karin har vaknat och insett att vi faktiskt kommer att ha ett enormt geografiskt och tidsmässigt avstånd mellan oss. Jag har inte vaknat än. Men kommer antagligen göra det på tisdag när jag drar mina tillhörigheter ombord på planet.
Under det närmaste året kommer jag och Josefin att dela allt. Mat, kunskap, tankar, känslor, killar (eller inte). Jag önskar mest av allt att Karin kunde vara med. Två personer bildar ingen trio. Jag kommer att känna mig så maktlös och frustrerad alla de gånger jag inser att jag inte kan nå alla lika lätt längre. Flera hav skiljer oss åt.
Tillbaka till ämnet. Enligt mig var det en bra fest. Vi tackar för Robins DJ-insats. Fastän du blev totaldissad av Mariam i slutet.
I love you all.
Runt 35 partyglada gäster var hemma hos mig och förgyllde vår dag.
Kan tillägga att sushin var i toppklass igår. Tyvärr hann inte jag få ner så många bitar mellan svängarna. Robin blev bara glad över det.
På tal om Robin. Under hela kvällen tjatade han om gurkstavar, morotsstavar, nektariner, bananer och annat äckligt nyttigt. Socialt missanpassad :P
De sista gästerna lämnade huset runt 5 på morgonen. Det jobbigaste var nog att ta avsked. Josefin grät. Karin var på god väg. Alla var så sorgsna. Jag var nog den enda som var lika kall som vanligt. Är jag känslokall av naturen eller har jag bara inte insett att jag inte kommer att träffa alla på minst 1½ år?
Karin lämnade huset runt 4. Runt 6.30 skulle hon sitta på tåget ner till Malmö. Där hennes nya liv börjar. Karin lovade att hon må ha fötts som skåning, men att hon banne mig ska dö som 08a. Strongt Karin. Strongt.
Idag ringde jag henne. Hon började gråta i telefon och berättade hur mycket hon saknade oss och hur jobbigt det kommer att vara. Karin har vaknat och insett att vi faktiskt kommer att ha ett enormt geografiskt och tidsmässigt avstånd mellan oss. Jag har inte vaknat än. Men kommer antagligen göra det på tisdag när jag drar mina tillhörigheter ombord på planet.
Under det närmaste året kommer jag och Josefin att dela allt. Mat, kunskap, tankar, känslor, killar (eller inte). Jag önskar mest av allt att Karin kunde vara med. Två personer bildar ingen trio. Jag kommer att känna mig så maktlös och frustrerad alla de gånger jag inser att jag inte kan nå alla lika lätt längre. Flera hav skiljer oss åt.
Tillbaka till ämnet. Enligt mig var det en bra fest. Vi tackar för Robins DJ-insats. Fastän du blev totaldissad av Mariam i slutet.
I love you all.
The avskedsfest.
Avskedsfesten som jag och Josefin kämpat så mycket med är äntligen över.
Runt 35 partyglada gäster var hemma hos mig och förgyllde vår dag.
Kan tillägga att sushin var i toppklass igår. Tyvärr hann inte jag få ner så många bitar mellan svängarna. Robin blev bara glad över det.
På tal om Robin. Under hela kvällen tjatade han om gurkstavar, morotsstavar, nektariner, bananer och annat äckligt nyttigt. Socialt missanpassad :P
De sista gästerna lämnade huset runt 5 på morgonen. Det jobbigaste var nog att ta avsked. Josefin grät. Karin var på god väg. Alla var så sorgsna. Jag var nog den enda som var lika kall som vanligt. Är jag känslokall av naturen eller har jag bara inte insett att jag inte kommer att träffa alla på minst 1½ år?
Karin lämnade huset runt 4. Runt 6.30 skulle hon sitta på tåget ner till Malmö. Där hennes nya liv börjar. Karin lovade att hon må ha fötts som skåning, men att hon banne mig ska dö som 08a. Strongt Karin. Strongt.
Idag ringde jag henne. Hon började gråta i telefon och berättade hur mycket hon saknade oss och hur jobbigt det kommer att vara. Karin har vaknat och insett att vi faktiskt kommer att ha ett enormt geografiskt och tidsmässigt avstånd mellan oss. Jag har inte vaknat än. Men kommer antagligen göra det på tisdag när jag drar mina tillhörigheter ombord på planet.
Under det närmaste året kommer jag och Josefin att dela allt. Mat, kunskap, tankar, känslor, killar (eller inte). Jag önskar mest av allt att Karin kunde vara med. Två personer bildar ingen trio. Jag kommer att känna mig så maktlös och frustrerad alla de gånger jag inser att jag inte kan nå alla lika lätt längre. Flera hav skiljer oss åt.
Tillbaka till ämnet. Enligt mig var det en bra fest. Vi tackar för Robins DJ-insats. Fastän du blev totaldissad av Mariam i slutet.
I love you all.
Runt 35 partyglada gäster var hemma hos mig och förgyllde vår dag.
Kan tillägga att sushin var i toppklass igår. Tyvärr hann inte jag få ner så många bitar mellan svängarna. Robin blev bara glad över det.
På tal om Robin. Under hela kvällen tjatade han om gurkstavar, morotsstavar, nektariner, bananer och annat äckligt nyttigt. Socialt missanpassad :P
De sista gästerna lämnade huset runt 5 på morgonen. Det jobbigaste var nog att ta avsked. Josefin grät. Karin var på god väg. Alla var så sorgsna. Jag var nog den enda som var lika kall som vanligt. Är jag känslokall av naturen eller har jag bara inte insett att jag inte kommer att träffa alla på minst 1½ år?
Karin lämnade huset runt 4. Runt 6.30 skulle hon sitta på tåget ner till Malmö. Där hennes nya liv börjar. Karin lovade att hon må ha fötts som skåning, men att hon banne mig ska dö som 08a. Strongt Karin. Strongt.
Idag ringde jag henne. Hon började gråta i telefon och berättade hur mycket hon saknade oss och hur jobbigt det kommer att vara. Karin har vaknat och insett att vi faktiskt kommer att ha ett enormt geografiskt och tidsmässigt avstånd mellan oss. Jag har inte vaknat än. Men kommer antagligen göra det på tisdag när jag drar mina tillhörigheter ombord på planet.
Under det närmaste året kommer jag och Josefin att dela allt. Mat, kunskap, tankar, känslor, killar (eller inte). Jag önskar mest av allt att Karin kunde vara med. Två personer bildar ingen trio. Jag kommer att känna mig så maktlös och frustrerad alla de gånger jag inser att jag inte kan nå alla lika lätt längre. Flera hav skiljer oss åt.
Tillbaka till ämnet. Enligt mig var det en bra fest. Vi tackar för Robins DJ-insats. Fastän du blev totaldissad av Mariam i slutet.
I love you all.
Lördag natt på Statoil. Efter allt händelserikt.
En indisk man ~35år frågar Jennifer efter en bit papper samt en penna.
Senare kommer han tillbaka med det här...
Jag undrar självklart vad "ficka" står för. Är det något subtilt uttryck? Något slags kodord? Tell me please.
"Tja bruden, schyssta rattar. Ska vi ficka hos mig?"
Ibland önskar jag att jag var Alex Schulman. Då skulle jag bett mina läsare ringa och fria till honom.
Det ryktas även om att Karin tänker börja blogga. Jag anar en ny fuck you right back...
Karin. Would you fuck me right back?
En indisk man ~35år frågar Jennifer efter en bit papper samt en penna.
Senare kommer han tillbaka med det här...
Jag undrar självklart vad "ficka" står för. Är det något subtilt uttryck? Något slags kodord? Tell me please.
"Tja bruden, schyssta rattar. Ska vi ficka hos mig?"
Ibland önskar jag att jag var Alex Schulman. Då skulle jag bett mina läsare ringa och fria till honom.
Det ryktas även om att Karin tänker börja blogga. Jag anar en ny fuck you right back...
Karin. Would you fuck me right back?
Uppmanar han mig att...?
Kinesiska ambassaden imorse 11.32 stockholmsk tid.
"Jag undrar om jag kan jobba i Kina med detta visum"
"Jo. Du kan jobba men du blir inte anställd"
Vad uppmanar han mig till?
Prostitution?
Svartjobb?
Båda?
"Jag undrar om jag kan jobba i Kina med detta visum"
"Jo. Du kan jobba men du blir inte anställd"
Vad uppmanar han mig till?
Prostitution?
Svartjobb?
Båda?
You know you've been in Sweden too long when...
1. It's acceptable to eat lunch at 11.00.
2. You think Leif 'Loket' Olsson is entertaining.
3. You rummage through your plastic bag collection to see which ones you should keep to take to the store and which can be sacrificed to garbage.
4. You associate pea soup with Thursday.
5. The first thing you do on entering a bank/post office/pharmacy etc. is look for the queue number machine.
6. You accept that you will have to queue to take a queue number.
7. A sharp intake of breath has become part of your vocabulary, as has the sound 'ahh'.
8. You associate Friday afternoon with a trip to system bolaget.
9. You think nothing of paying $50 for a bottle of 'cheap' spirits at system bolaget.
10. Silence is fun.
11. Your native language has seriously deteriorated; you begin to "eat medicine" and "hire videos".
12. Your front door step is beginning to resemble a shoe shop.
13. When a stranger on the street smiles at you, you assume that:
a. he is drunk;
b. he is insane;
c. he is American;
d. he is all of the above.
14. You stay home on Saturday night to watch Bingolotto.
15. It seems sensible that the age limit at Stockholm night clubs is 23 or 25.
16. The reason you take the ferry to Finland is:
a. duty free vodka
b. duty free beer
c. to party
17. The only reason for getting of the boat in Helsinki is to eat pizza.
18. It no longer seems excessive to spend $200 on alcohol in a single night.
19. The fact that all of the "v's" and the "w's" are together in the phone directory seems right.
20. You care who wins 'Expedition: Robinson'.
21. Your old habit of being "fashionably late" is no longer acceptable. You are always on time.
22. You no longer see any problem wearing white socks with loafers.
23. You know that "religious holiday" means "let's get pissed."
24. You are no longer scared of volvos and volvo drivers.
25. You have your own innebandy club.
26. You enjoy the taste of surströmming.
27. You find yourself debating the politics of Carl Bildt.
28. You use mmmm as a conversation filler.
29. An outside temperature of 9 degrees Celsius is mild.
30. When someone asks for "three cheers", you say "hoorah, hoorah, hoorah, hoorah".
31. You wear sandals with socks.
32. You eat jam with savoury dishes.
33. You have only two facial expressions, smiling or blank.
34. You think riding a racing bike in the snow is a perfectly sensible thing to do.
35. You think it's more fun to stay at home and drink then go out.
36. You wear warm clothing when it's 25 degrees plus in April - because it's April.
37. You wear shorts and t-shirt when it's barely 10 degrees in July - because it's July.
38. You get extremely annoyed when the bus is two minutes late.
39. You think women are more than equal than men and deserve to have better positions in the work place.
40. Your wife watches TV while you look after the kids.
41. You become a punctuality freak and dump your friends for being late more than once.
42. You spend the week's entertainment budget on a pack of cigarettes and a drink in Gamla Stan.
43. When a stranger asks you a question in the streets, you think it's normal to just keep walking, saying nothing.
44. You've been engaged for four years and don't have any plans to get married.
45. Americans start to look entertaining, witty and fun, and you just want to go to the U.S.A., travelling across country on a greyhound, because it's "romantic."
46. You and your friends know exactly the same information, and have the same attitudes and beliefs in the value of Social Democracy.
47. You lose any artistic talent whatsoever.
48. You think that if you smoke a joint you will wind up in an insane asylum. [or become a habitual criminal]
49. You seriously contemplate getting into S & M.
50. You wear a dress or skirt over your trousers and combine them with training shoes. [this is especially problematic if you're male]
51. You jot down 'fisk fingrar' on your shopping list.
52. You no longer look for Vegemite on supermarket shelves, even if it's your first time in that particular store.
53. You think black rimmed glasses are cool.
54. Your wardrobe now consists of 20 different shades of black and grey.
55. You get excited watching a bunch of lame 'celebrities' on a fortress island playing games that are about as intelligent as mud-wrestling.
56. You look forward to the next program about practical jokes done on lame celebrities/has-beens by other lame celebrities who don't really deserve air time.
57. It doesn't feel like lunch unless it's a hot, full course meal drenched in gravy.
58. You eat unlimited amounts of sausage products without worrying about your nitrate intake.
59. You think that an unripe wedge of tomato on a limp leaf of iceberg lettuce can be called a salad.
60. You don't question the concept of 'telephone time'.
61. It seems reasonable that no business can be conducted on Friday afternoons. [or the entire month of July]
62. You assume that anyone who apologises after bumping into you is a tourist.
63. You think it is normal that a huge restaurant has a smoking section which consists of three tables near the door.
64. You reach for your pocket 20 times a day as mobile phones ring all around you.
65. You actually care if your mobile phone meets the fashion standard - and so do your new Swedish friends!
66. It seems reasonable that even those asking you for money at T-centralen reach for their pocket as the melodic music of the Swedish mobile phone resounds.
67. You get into a Mercedes taxi cab and think nothing of it.
68. Paying $5 for a cup of coffee seems reasonable.
69. You understand that when a colleague asks you out for "a drink," it will probably be a long night with a severe hangover the next day.
70. You start to think that having a sauna in the nude with a bunch of strangers is a necessary part of daily life ... and a necessary part of business.
71. You believe that when you finally win your Nobel Prize, it is best to be modest and say "Oh really, it was nothing!"
72. You get offended if, at a dinner party, someone fails to look you in the eyes after raising their glass for a toast.
73. Seeing a young woman with lit candles stuck to her head no longer disturbs you.
74. You become extremely skilled at assembling pre-packaged furniture kits.
75. "Candles" are a permanent fixture on your weekly shopping list.
76. You get to the movies early so that you can watch the commercials.
77. Most of your friends have the same names and you must use both names to distinguish between them.
2. You think Leif 'Loket' Olsson is entertaining.
3. You rummage through your plastic bag collection to see which ones you should keep to take to the store and which can be sacrificed to garbage.
4. You associate pea soup with Thursday.
5. The first thing you do on entering a bank/post office/pharmacy etc. is look for the queue number machine.
6. You accept that you will have to queue to take a queue number.
7. A sharp intake of breath has become part of your vocabulary, as has the sound 'ahh'.
8. You associate Friday afternoon with a trip to system bolaget.
9. You think nothing of paying $50 for a bottle of 'cheap' spirits at system bolaget.
10. Silence is fun.
11. Your native language has seriously deteriorated; you begin to "eat medicine" and "hire videos".
12. Your front door step is beginning to resemble a shoe shop.
13. When a stranger on the street smiles at you, you assume that:
a. he is drunk;
b. he is insane;
c. he is American;
d. he is all of the above.
14. You stay home on Saturday night to watch Bingolotto.
15. It seems sensible that the age limit at Stockholm night clubs is 23 or 25.
16. The reason you take the ferry to Finland is:
a. duty free vodka
b. duty free beer
c. to party
17. The only reason for getting of the boat in Helsinki is to eat pizza.
18. It no longer seems excessive to spend $200 on alcohol in a single night.
19. The fact that all of the "v's" and the "w's" are together in the phone directory seems right.
20. You care who wins 'Expedition: Robinson'.
21. Your old habit of being "fashionably late" is no longer acceptable. You are always on time.
22. You no longer see any problem wearing white socks with loafers.
23. You know that "religious holiday" means "let's get pissed."
24. You are no longer scared of volvos and volvo drivers.
25. You have your own innebandy club.
26. You enjoy the taste of surströmming.
27. You find yourself debating the politics of Carl Bildt.
28. You use mmmm as a conversation filler.
29. An outside temperature of 9 degrees Celsius is mild.
30. When someone asks for "three cheers", you say "hoorah, hoorah, hoorah, hoorah".
31. You wear sandals with socks.
32. You eat jam with savoury dishes.
33. You have only two facial expressions, smiling or blank.
34. You think riding a racing bike in the snow is a perfectly sensible thing to do.
35. You think it's more fun to stay at home and drink then go out.
36. You wear warm clothing when it's 25 degrees plus in April - because it's April.
37. You wear shorts and t-shirt when it's barely 10 degrees in July - because it's July.
38. You get extremely annoyed when the bus is two minutes late.
39. You think women are more than equal than men and deserve to have better positions in the work place.
40. Your wife watches TV while you look after the kids.
41. You become a punctuality freak and dump your friends for being late more than once.
42. You spend the week's entertainment budget on a pack of cigarettes and a drink in Gamla Stan.
43. When a stranger asks you a question in the streets, you think it's normal to just keep walking, saying nothing.
44. You've been engaged for four years and don't have any plans to get married.
45. Americans start to look entertaining, witty and fun, and you just want to go to the U.S.A., travelling across country on a greyhound, because it's "romantic."
46. You and your friends know exactly the same information, and have the same attitudes and beliefs in the value of Social Democracy.
47. You lose any artistic talent whatsoever.
48. You think that if you smoke a joint you will wind up in an insane asylum. [or become a habitual criminal]
49. You seriously contemplate getting into S & M.
50. You wear a dress or skirt over your trousers and combine them with training shoes. [this is especially problematic if you're male]
51. You jot down 'fisk fingrar' on your shopping list.
52. You no longer look for Vegemite on supermarket shelves, even if it's your first time in that particular store.
53. You think black rimmed glasses are cool.
54. Your wardrobe now consists of 20 different shades of black and grey.
55. You get excited watching a bunch of lame 'celebrities' on a fortress island playing games that are about as intelligent as mud-wrestling.
56. You look forward to the next program about practical jokes done on lame celebrities/has-beens by other lame celebrities who don't really deserve air time.
57. It doesn't feel like lunch unless it's a hot, full course meal drenched in gravy.
58. You eat unlimited amounts of sausage products without worrying about your nitrate intake.
59. You think that an unripe wedge of tomato on a limp leaf of iceberg lettuce can be called a salad.
60. You don't question the concept of 'telephone time'.
61. It seems reasonable that no business can be conducted on Friday afternoons. [or the entire month of July]
62. You assume that anyone who apologises after bumping into you is a tourist.
63. You think it is normal that a huge restaurant has a smoking section which consists of three tables near the door.
64. You reach for your pocket 20 times a day as mobile phones ring all around you.
65. You actually care if your mobile phone meets the fashion standard - and so do your new Swedish friends!
66. It seems reasonable that even those asking you for money at T-centralen reach for their pocket as the melodic music of the Swedish mobile phone resounds.
67. You get into a Mercedes taxi cab and think nothing of it.
68. Paying $5 for a cup of coffee seems reasonable.
69. You understand that when a colleague asks you out for "a drink," it will probably be a long night with a severe hangover the next day.
70. You start to think that having a sauna in the nude with a bunch of strangers is a necessary part of daily life ... and a necessary part of business.
71. You believe that when you finally win your Nobel Prize, it is best to be modest and say "Oh really, it was nothing!"
72. You get offended if, at a dinner party, someone fails to look you in the eyes after raising their glass for a toast.
73. Seeing a young woman with lit candles stuck to her head no longer disturbs you.
74. You become extremely skilled at assembling pre-packaged furniture kits.
75. "Candles" are a permanent fixture on your weekly shopping list.
76. You get to the movies early so that you can watch the commercials.
77. Most of your friends have the same names and you must use both names to distinguish between them.
Trauma.
Lördag natt. 5 min innan Jennifer skulle gå hem och jag skulle bli kvarlämnad med hela natten framför mig.
Hon ser på skärmen att ett gäng tonåringar med ryggsäckar snattar öl. Vi låste dörrarna när de var på väg ut med bytet. Lyckades stänga in 3 av de 8 snorungarna med en uppskattad ålder på 16. Likt djur som fallit ner i fälla börjar de frenetiskt försöka bända upp de låsta dörrarna med händer. Vilket inte alls gick.
Vid den tiden fanns en handfull kunder i butiken. Däribland en stor kraftig man av väktar-karaktär.
"Nu sitter ni ner och väntar tills polisen kommer"
Ungarna kämpade nu ännu hårdare för att göra sig fria.
En av de taniga började nu gå mot herr väktare. Lillkillen började slänga ifrån sig diverse svordomar och skrek åt big guy att hålla käften samt släppa ut de. Utan framgång.
De 3 började nu springa runt i butiken och ta ut sin agression på allt som kom i deras väg. Chipspåsar tjänade som slagpåsar för lättviktare. Sedan sprang de till, vad de trodde var lagerdörren. Men i själva verket var kundtoan. De låste in sig där. Då tänkte jag "Åh nej! Nu trashar de toan och JAG kommer få röja undan efter de." Min första reaktion var att de 3 skulle in och pissa ner väggarna och kleta diverse otrevligt på väggarna. Vem vet, när människan är extremt arg och frustrerad så finns risken att den tar till sådana handlingar.
Senare fortsatte de att sparka på dörrarna samt skrika åt oss. En av ungarna fick ryck och försökte ge sig på big guy. Big guy knuffade in honom i godishyllan med en arm. Utan vidare ansträngning. Ungen föll ihop och började grina och blev ännu mer aggressiv. Han reste sig och försökte utmana big guy igen. Han fick en rejäl örfil och flög en meter in på stackars godishyllan igen. Kille av balkan/nordafrikanskt utseende skrek att vi skulle släppa ut honom. Anledning? Han hade nyss blivit frisläppt från sjukan och hade ett gäng ärr vid bakre hårfästet samt ett runt ögat som sträckte sig till örat. Hur han drog på sig de skadorna kan man fråga sig.
Big guy fick en batong genom nattluckan, från sin flickvän. Ungarna vågade inte närma sig honom mer. Istället började de skrika åt mig och hotade att döda mig. Jag ignorerade de och fortsatte att sälja genom nattluckan.
10 min efter larm och fortfarande ingen polis eller väktare i sikte.
Killarna började nu att flippa. De tog tag i pulversläckaren och började slå sig ut.
Efter många Don't-try-this-at-home-slag mot dörren, gav den vika. Dörren hängde nu löst. Muren hade fallit. Killarna kunde bryta sig ut. Återigen blev de påminda om smaken av frihet.
"Ut allihopa!" Skrek de.
Med samma ton som frihetskämparen som skrek "Nu är vi fria!" till alla slavar, medan slavhandlarna stod där och glodde. Utan att kunna göra något åt.
Innan de försvann från området skrek de "HEJDÅ SUCKERS!" till oss. Klockrent.
Kvar lämnade de total förödelse samt en tjock dimma av pulver och chock. Pulversläckarens pulver samt gas penetrerade varenda lilla skrymsle och fyllde alla närvarandes lungor.
Chocken började släppa och jag kände rädslan och stressen krypandes. Den irritationsframkallande gasen gav det hela en startknuff. Jag försvann in på lagret och kräktes.
Jag behövde prata med någon. Men eftersom det var rätt sent på dygnet och jag inte ville väcka vissa så ringde jag B. Jag hann prata en stund. Berätta hur dåligt jag måde och hur rädd jag var.
Han orkade inte lyssna. Han skulle äta middag.
Jag är mycket mycket besviken.
Mazze och Karin fanns hos mig. De tyckte att jag verkade så lugn. Men inuti var det rent kaos. Jag kunde inte tänka klart och alla sinnen verkade stängts av för längesen.
Fastän chocken lagt sig så kunde man känna av efterskalvarna. Som höll i sig hela natten tills solens svaga strålar återigen väckte staden.
De flesta glömmer nog den nattens händelser väldigt snart.
Men jag glömmer aldrig.
Vi kommer alltid att minnas de kritiska sekunderna.
Hon ser på skärmen att ett gäng tonåringar med ryggsäckar snattar öl. Vi låste dörrarna när de var på väg ut med bytet. Lyckades stänga in 3 av de 8 snorungarna med en uppskattad ålder på 16. Likt djur som fallit ner i fälla börjar de frenetiskt försöka bända upp de låsta dörrarna med händer. Vilket inte alls gick.
Vid den tiden fanns en handfull kunder i butiken. Däribland en stor kraftig man av väktar-karaktär.
"Nu sitter ni ner och väntar tills polisen kommer"
Ungarna kämpade nu ännu hårdare för att göra sig fria.
En av de taniga började nu gå mot herr väktare. Lillkillen började slänga ifrån sig diverse svordomar och skrek åt big guy att hålla käften samt släppa ut de. Utan framgång.
De 3 började nu springa runt i butiken och ta ut sin agression på allt som kom i deras väg. Chipspåsar tjänade som slagpåsar för lättviktare. Sedan sprang de till, vad de trodde var lagerdörren. Men i själva verket var kundtoan. De låste in sig där. Då tänkte jag "Åh nej! Nu trashar de toan och JAG kommer få röja undan efter de." Min första reaktion var att de 3 skulle in och pissa ner väggarna och kleta diverse otrevligt på väggarna. Vem vet, när människan är extremt arg och frustrerad så finns risken att den tar till sådana handlingar.
Senare fortsatte de att sparka på dörrarna samt skrika åt oss. En av ungarna fick ryck och försökte ge sig på big guy. Big guy knuffade in honom i godishyllan med en arm. Utan vidare ansträngning. Ungen föll ihop och började grina och blev ännu mer aggressiv. Han reste sig och försökte utmana big guy igen. Han fick en rejäl örfil och flög en meter in på stackars godishyllan igen. Kille av balkan/nordafrikanskt utseende skrek att vi skulle släppa ut honom. Anledning? Han hade nyss blivit frisläppt från sjukan och hade ett gäng ärr vid bakre hårfästet samt ett runt ögat som sträckte sig till örat. Hur han drog på sig de skadorna kan man fråga sig.
Big guy fick en batong genom nattluckan, från sin flickvän. Ungarna vågade inte närma sig honom mer. Istället började de skrika åt mig och hotade att döda mig. Jag ignorerade de och fortsatte att sälja genom nattluckan.
10 min efter larm och fortfarande ingen polis eller väktare i sikte.
Killarna började nu att flippa. De tog tag i pulversläckaren och började slå sig ut.
*KRASH* * KRASH* *KRASH*
Efter många Don't-try-this-at-home-slag mot dörren, gav den vika. Dörren hängde nu löst. Muren hade fallit. Killarna kunde bryta sig ut. Återigen blev de påminda om smaken av frihet.
"Ut allihopa!" Skrek de.
Med samma ton som frihetskämparen som skrek "Nu är vi fria!" till alla slavar, medan slavhandlarna stod där och glodde. Utan att kunna göra något åt.
Innan de försvann från området skrek de "HEJDÅ SUCKERS!" till oss. Klockrent.
Kvar lämnade de total förödelse samt en tjock dimma av pulver och chock. Pulversläckarens pulver samt gas penetrerade varenda lilla skrymsle och fyllde alla närvarandes lungor.
Chocken började släppa och jag kände rädslan och stressen krypandes. Den irritationsframkallande gasen gav det hela en startknuff. Jag försvann in på lagret och kräktes.
Jag behövde prata med någon. Men eftersom det var rätt sent på dygnet och jag inte ville väcka vissa så ringde jag B. Jag hann prata en stund. Berätta hur dåligt jag måde och hur rädd jag var.
Han orkade inte lyssna. Han skulle äta middag.
Jag är mycket mycket besviken.
Mazze och Karin fanns hos mig. De tyckte att jag verkade så lugn. Men inuti var det rent kaos. Jag kunde inte tänka klart och alla sinnen verkade stängts av för längesen.
Fastän chocken lagt sig så kunde man känna av efterskalvarna. Som höll i sig hela natten tills solens svaga strålar återigen väckte staden.
De flesta glömmer nog den nattens händelser väldigt snart.
Men jag glömmer aldrig.
Vi kommer alltid att minnas de kritiska sekunderna.
Minns du festen för 2 veckor sen?
 |  Martin Anderson |
| show details | Aug 24 (1 day ago)  |
(Vet faktiskt inte ditt namn, men Praeriehunden verklar coolt så får jag använda det så länge)
Är osäker om du minns mig, Vi träffades i tunnelbanan på väg mot Fruängen (efter asiat disco på GK) för några helger sen. Där din kompis har fått några rejäla sugmärken på halsen.
Till bevis för händelsen, bad han mig att ta foton på det med min mobil kameran.
Och skickas det till dig. Ledsen för dröjsmålet, har haft saker o ting att ta itu med först.
Bilderna bifogas i mejlet.
Ha en fortsatt trevlig afton!
/M
.jpg)
.jpg)
Uppvaknande.
Time for some sentimentalt, sentimmes kvantitetsbloggande.
Inte förrän nu, 2 veckor kvar till avfärd, förstår jag att allt är på riktigt.
Om 2 veckor sitter vi på planet mot vårt nya mål. Vårt nya mål som vi kommer att kalla hem ett tag framöver.
Vänner har oavbrutet påmint mig om hur länge jag kommer att vara borta. Men jag har inte lyssnat. Började inte lyssna förrän i söndags. Sen dess har varje "du kommer att vara borta i 1 år" känns som ett oschysst kindnyp. Folk nyper mig på bägge kinderna hela tiden. Varje dag.
På jobbet, hemma, bland vänner.
Inte förrän nu förstår jag hur mycket jag äventyrar genom att förflytta mig till andra sidan Jorden. Jag kommer att få mycket valuta för allt jag kämpat för. Men samtidigt riskerar jag mycket av det lilla jag har kvar här. Allt kommer att kännas annorlunda då jag kommer tillbaka.
Att "ingenting kommer att ha förändrats" är en bluff.
Min mamma kommer givetvist att älska mig lika mycket. Men allt kommer ändå att vara helt annorlunda. Jag kommer att känna mig som en gäst när jag återvänder till detta hus.
Folk frågar om jag är rädd. Jag är inte rädd för det som väntar mig på andra sidan. Jag är mer orolig för det jag lämnar kvar här.
Som den krukväxten jag har på min fönsterbräda. Om ingen underhåller den med vatten och sol, så dör den tyst, långsamt. I sin ensamhet.
Äkta vänskap bleknar inte på 1 år. Men det kommer att kännas väldigt annorlunda att inte kunna ställa upp och vara där för sina vänner. Det här är en risk jag tar. Min plats kanske blir ersatt eller sjunker i rank.
Men jag antar att det är såna risker man behöver ta för att komma någonvart i livet.
Inte förrän nu, 2 veckor kvar till avfärd, förstår jag att allt är på riktigt.
Om 2 veckor sitter vi på planet mot vårt nya mål. Vårt nya mål som vi kommer att kalla hem ett tag framöver.
Vänner har oavbrutet påmint mig om hur länge jag kommer att vara borta. Men jag har inte lyssnat. Började inte lyssna förrän i söndags. Sen dess har varje "du kommer att vara borta i 1 år" känns som ett oschysst kindnyp. Folk nyper mig på bägge kinderna hela tiden. Varje dag.
På jobbet, hemma, bland vänner.
Inte förrän nu förstår jag hur mycket jag äventyrar genom att förflytta mig till andra sidan Jorden. Jag kommer att få mycket valuta för allt jag kämpat för. Men samtidigt riskerar jag mycket av det lilla jag har kvar här. Allt kommer att kännas annorlunda då jag kommer tillbaka.
Att "ingenting kommer att ha förändrats" är en bluff.
Min mamma kommer givetvist att älska mig lika mycket. Men allt kommer ändå att vara helt annorlunda. Jag kommer att känna mig som en gäst när jag återvänder till detta hus.
Folk frågar om jag är rädd. Jag är inte rädd för det som väntar mig på andra sidan. Jag är mer orolig för det jag lämnar kvar här.
Som den krukväxten jag har på min fönsterbräda. Om ingen underhåller den med vatten och sol, så dör den tyst, långsamt. I sin ensamhet.
Äkta vänskap bleknar inte på 1 år. Men det kommer att kännas väldigt annorlunda att inte kunna ställa upp och vara där för sina vänner. Det här är en risk jag tar. Min plats kanske blir ersatt eller sjunker i rank.
Men jag antar att det är såna risker man behöver ta för att komma någonvart i livet.
Päronen har gett impulsresandet ett ansikte.
Igår bestämde sig föräldrarna för att åka till Teneriffa en vecka.
Idag hämtade de biljetterna.
Imorn åker de.
Bara så ni vet.
Idag hämtade de biljetterna.
Imorn åker de.
Bara så ni vet.
Curly Sue.
Takida - Curly Sue
Your strength is so hard to find, I feel so much stronger now, the feeling´s alright
Your words make me whole again, those eyes cannot lie, you´re so divine
I´m not ever alone, you´re not ever alone
I´m head over heels goddess of mine, your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back, the glory you found, I´m in deep dept, without you I wouldn´t survive
I´m not ever alone
Your smile is heavenly, I don´t deserve all this love that your giving to me
Your touch makes it hard to breathe, the shiver´s around me now, you´re so fine
The heart is pumping for life, the mind is happy and I will love you to the day I die
I´m head over heels goddess of mine, your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back, yhe glory you found, I´m in deep dept, without you I wouldn´t survive
I´m not ever alone
Lyssna på låten genom att klicka på låttiteln ovanför lyrics.
Your words make me whole again, those eyes cannot lie, you´re so divine
I´m not ever alone, you´re not ever alone
I´m head over heels goddess of mine, your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back, the glory you found, I´m in deep dept, without you I wouldn´t survive
I´m not ever alone
Your smile is heavenly, I don´t deserve all this love that your giving to me
Your touch makes it hard to breathe, the shiver´s around me now, you´re so fine
The heart is pumping for life, the mind is happy and I will love you to the day I die
I´m head over heels goddess of mine, your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back, yhe glory you found, I´m in deep dept, without you I wouldn´t survive
I´m not ever alone
Lyssna på låten genom att klicka på låttiteln ovanför lyrics.
En lidelsefull natt.
Hur hetsigt som fan på Globen. Allt skulle gå SNABBT! SNABBT! SNABBT!
Jag sprang konstant från 17-00. Tunga tallrikar på händerna i "ormen"-stil. Serveringsluciatåg. Pain in the ass.
Alla 60 servitriserna som passade 1400 gäster klagade på hur slut de var.
Jag bet ihop. Tog en taxi till Statoil där jag var tvungen att fortsätta kämpa.
Inatt hände mycket konstigt. Polisen kom och jag kände mig återigen som världens mest korkade människa.
Jag råkade trycka på överfallslarmet då 4 fulla idioter utanför skrek åt en taxichaufför ch förde världens liv utanför. Det var kraftiga, hotfulla rörelser och shit.
Jag råkade trycka in båda knapparna på dosan och larmet var slaget.
2 röda sekunder senare var packet borta.
Polisen kom.
Jag kände mig dum.
Jag sprang konstant från 17-00. Tunga tallrikar på händerna i "ormen"-stil. Serveringsluciatåg. Pain in the ass.
Alla 60 servitriserna som passade 1400 gäster klagade på hur slut de var.
Jag bet ihop. Tog en taxi till Statoil där jag var tvungen att fortsätta kämpa.
Inatt hände mycket konstigt. Polisen kom och jag kände mig återigen som världens mest korkade människa.
Jag råkade trycka på överfallslarmet då 4 fulla idioter utanför skrek åt en taxichaufför ch förde världens liv utanför. Det var kraftiga, hotfulla rörelser och shit.
Jag råkade trycka in båda knapparna på dosan och larmet var slaget.
2 röda sekunder senare var packet borta.
Polisen kom.
Jag kände mig dum.
Grattis till första karatefyllan, Bri.
Brian firades (18år) i efterskott igår.
Hans syrra beordrade oss ass samlas vid Murasaki runt 22. Där de även firade 2 andra.
Gårdagens intagna:
Bakis?
Jag?
-Fan heller!
Gårdagens skador:
Gårdagens fontänspya:
-Brian. Lillen tömde halva maginnehållet i taxin och sig själv och resten vid sidan av E4:an. Jag anade en touch av Midori Melon. Karatefylla Oh Yes. Jag har aldrig sett någon annan än mig själv spy så där jävla häftigt. Går att jämföra med mina egen första fylla (*host* nämnde någon tequila?). Du gjorde mig inte besviken, Bro!
Jag och hans syrra eskorterade honom hem runt 2 på natten. Hans morsa vaknade. She wasn't happy, I tell you.
Men. Välkommen till världen Bri. Och grattis i efterskott.
Till första fyllan alltså.
Hope u're fine.
Hans syrra beordrade oss ass samlas vid Murasaki runt 22. Där de även firade 2 andra.
Gårdagens intagna:
- Cosmopolitan
- Grekisk bifteki med bröd.
- Tequila-shot
- 2 glas mousserande som smakade cider (?)
- Jäger-redbull
- 2 glas champagne
- 2 B52-shots
- Random guava-shot
- 2 nånting-shots
Bakis?
Jag?
-Fan heller!
Gårdagens skador:
- Skrubbsår
- Fett blåmärke på rumpan.
Gårdagens fontänspya:
-Brian. Lillen tömde halva maginnehållet i taxin och sig själv och resten vid sidan av E4:an. Jag anade en touch av Midori Melon. Karatefylla Oh Yes. Jag har aldrig sett någon annan än mig själv spy så där jävla häftigt. Går att jämföra med mina egen första fylla (*host* nämnde någon tequila?). Du gjorde mig inte besviken, Bro!
Jag och hans syrra eskorterade honom hem runt 2 på natten. Hans morsa vaknade. She wasn't happy, I tell you.
Men. Välkommen till världen Bri. Och grattis i efterskott.
Till första fyllan alltså.
Hope u're fine.
Jag känner mig så o-ren.
X sov över hos mig igår.
Under kvällens gång klagade hon på klåda i hårbottnen. Enligt ett trovärdigt vittne hittade hon senare en slags bug i håret och släppte det i min säng. Äckligt. X förnekade dock de ryktena.
Med tanke på hennes kalufs till extensionsfrilla så är det väl inga konstigheter med det. Kombinerat med Xs ökända hygienvanor så förvånade det mig inte alls att något litet djur råkat leta sig till hennes hår och bestämt sig för att flytta in.
Hon påstod att många kollat hennes hår och konstaterat att hon var fri från löss. Hon plockade ut sina rastaflätor innan hon satt i extensions, så i så fall skulle frisörskan givit ifrån sig ett skrik och svimmat. Men hon sa inget. Även mamma sa att hon var frisk. Jag valde att tro på hennes ord.
Senare på kvällen försökte X mörka och undanhålla informationen om att hon hittade ytterligare TVÅ djur i håret när hon var i badrummet. Hon ville inte riskera att bli utslängd. Under kvällens gång krafsade hon sig konstant i håret.
Där rann bägaren över. Du sover inte med mig inatt. Du sover på golvet.
Jag gav henne en duschmössa att isolera håret med samt la en extra handduk över min kudde. Hon fick sova 3m ifrån mig. På golvet.
På morgonen upptäckte jag att såväl duschmössa som handduk låg på ställen de inte bör ligga på. Håret burrade sig fritt över hela min kudde. Jag lackade en stund och skickade sedan hem henne. Jag bad henne ringa till Anticimex. De bör kunna hjälpa henne att sanera ohyran.
Efter jobbet ringde min mobil. Och jag fick det chockerande beskedet. Blodet frös till is.
X har varit på apoteket och de sa att hon hade löss.
"Eh..det är nog bäst att du tvättar kudden och täcket. Det räcker med lite ljummet vatten"
My ass. Jag har lust att dränka hela mitt rum i saltsyra!
Direkt efter kände jag hur det kliade i min egen hårbotten. Av paranoia. Samtidigt som jag kände stark vrede inombords. Det bara brann inom mig och jag kände mig ruskigt arg.
Så fort jag kom hem tvättade jag håret med dyr vodka. Mycket gick åt. I tell you.
Sedan bytte jag alla sängkläder samt tvättade allt inom 2 meters radie från där hon sov.
Önska mig lycka till. Annars vet ni vem som blir ordentligt köttad imorgon.
Passar löss in i min perfekta värld?
Svar: Nej!
Och nej. Det är inte Karin som har löss. Skulle det varit Karin skulle jag inte tvekat på att hänga ut henne här.
Under kvällens gång klagade hon på klåda i hårbottnen. Enligt ett trovärdigt vittne hittade hon senare en slags bug i håret och släppte det i min säng. Äckligt. X förnekade dock de ryktena.
Med tanke på hennes kalufs till extensionsfrilla så är det väl inga konstigheter med det. Kombinerat med Xs ökända hygienvanor så förvånade det mig inte alls att något litet djur råkat leta sig till hennes hår och bestämt sig för att flytta in.
Hon påstod att många kollat hennes hår och konstaterat att hon var fri från löss. Hon plockade ut sina rastaflätor innan hon satt i extensions, så i så fall skulle frisörskan givit ifrån sig ett skrik och svimmat. Men hon sa inget. Även mamma sa att hon var frisk. Jag valde att tro på hennes ord.
Senare på kvällen försökte X mörka och undanhålla informationen om att hon hittade ytterligare TVÅ djur i håret när hon var i badrummet. Hon ville inte riskera att bli utslängd. Under kvällens gång krafsade hon sig konstant i håret.
Där rann bägaren över. Du sover inte med mig inatt. Du sover på golvet.
Jag gav henne en duschmössa att isolera håret med samt la en extra handduk över min kudde. Hon fick sova 3m ifrån mig. På golvet.
På morgonen upptäckte jag att såväl duschmössa som handduk låg på ställen de inte bör ligga på. Håret burrade sig fritt över hela min kudde. Jag lackade en stund och skickade sedan hem henne. Jag bad henne ringa till Anticimex. De bör kunna hjälpa henne att sanera ohyran.
Efter jobbet ringde min mobil. Och jag fick det chockerande beskedet. Blodet frös till is.
X har varit på apoteket och de sa att hon hade löss.
"Eh..det är nog bäst att du tvättar kudden och täcket. Det räcker med lite ljummet vatten"
My ass. Jag har lust att dränka hela mitt rum i saltsyra!
Direkt efter kände jag hur det kliade i min egen hårbotten. Av paranoia. Samtidigt som jag kände stark vrede inombords. Det bara brann inom mig och jag kände mig ruskigt arg.
Så fort jag kom hem tvättade jag håret med dyr vodka. Mycket gick åt. I tell you.
Sedan bytte jag alla sängkläder samt tvättade allt inom 2 meters radie från där hon sov.
Önska mig lycka till. Annars vet ni vem som blir ordentligt köttad imorgon.
Passar löss in i min perfekta värld?
Svar: Nej!
Och nej. Det är inte Karin som har löss. Skulle det varit Karin skulle jag inte tvekat på att hänga ut henne här.
.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mer kluven än såhär kan jag knappast bli.
Mer labil än så kan jag inte bli förrän det klassas som olagligt.
Här pratar vi om humörsvängningar av världsklass.
Ibland faller man tillbaka.
Ibland känner man för att ge upp allt man kämpat för att rusta upp igen.
Jag har inte lyckats resa mig upp. Än.
Benen bär mig inte. Är inte starka nog att bära upp hela mig.
Ena stunden känns det som om marken försvunnit under fötterna.
Andra stunden känns det som om man åter springer utan begränsningar.
Gränsen är hårfin. Och jag försöker göra allt för att hamna på den positiva sidan.
Men det är svårt.
Under de senaste nätterna har jag undvikit att sova ensam.
Under nattens ensamma, mörka timmar gror de otäcka tankarna.
Tankarna som äter en inifrån och lämnar efter en irrationell tomhet.
Det känns som att mina kompisar turas om att vakta mig.
De turas om att umgås med mig, ringa till mig och ständigt ser efter ifall jag fortfarande lever.
Likt en mor som håller ett öga på barnet som alltid ramlar nerför sängen.
Eller likt en vårdare som alltid ser efter patienten på psykavdelningen.
Jag platsar nog bättre under alternativ 2.
Den personen jag mest vill prata med verkar inte alls förstå.
Förstå varför det här är så svårt.
Mer kluven än såhär kan jag knappast bli.
Mer labil än så kan jag inte bli förrän det klassas som olagligt.
Här pratar vi om humörsvängningar av världsklass.
Ibland faller man tillbaka.
Ibland känner man för att ge upp allt man kämpat för att rusta upp igen.
Jag har inte lyckats resa mig upp. Än.
Benen bär mig inte. Är inte starka nog att bära upp hela mig.
Ena stunden känns det som om marken försvunnit under fötterna.
Andra stunden känns det som om man åter springer utan begränsningar.
Gränsen är hårfin. Och jag försöker göra allt för att hamna på den positiva sidan.
Men det är svårt.
Under de senaste nätterna har jag undvikit att sova ensam.
Under nattens ensamma, mörka timmar gror de otäcka tankarna.
Tankarna som äter en inifrån och lämnar efter en irrationell tomhet.
Det känns som att mina kompisar turas om att vakta mig.
De turas om att umgås med mig, ringa till mig och ständigt ser efter ifall jag fortfarande lever.
Likt en mor som håller ett öga på barnet som alltid ramlar nerför sängen.
Eller likt en vårdare som alltid ser efter patienten på psykavdelningen.
Jag platsar nog bättre under alternativ 2.
Den personen jag mest vill prata med verkar inte alls förstå.
Förstå varför det här är så svårt.
More Apple.
Idag efter vaccineringen och besöker hos försäkringskassan gick jag längs Drottninggatan.
SOUK-gallerian hade inte öppnat än men 50pers stod redan utanför och köade. Hörde att det var någon ny butik som skulle öppna och lockade med saftiga erbjudanden.
Eftersom jag ändå inte hade något bättre för mig så ställde jag mig i kö och väntade ivrigt på att bli insläppt.
Inte förrän jag var inne förstod jag att det var nya Macoteket (Apple-återförsäljare) som öppnade.
Halva priset för silvriga iPod nano 2gb samt Macbook 2.0 GHz (tror jag) för 8495kr inkl. moms.
Butiken var liten och i den trängdes högsta antal möjliga individer per kvadratmeter. Det tog mig 45min att ta mig fram till disken.
Jag la undan båda men ingen av mina vänner hade möjlighet att bli en stolt ägare av en Macbook. Så jag nöjde mig med iPoden.
Faktiskt den 5e iPoden jag köper.
Yes. I'm crazy. And very weak as well.
SOUK-gallerian hade inte öppnat än men 50pers stod redan utanför och köade. Hörde att det var någon ny butik som skulle öppna och lockade med saftiga erbjudanden.
Eftersom jag ändå inte hade något bättre för mig så ställde jag mig i kö och väntade ivrigt på att bli insläppt.
Inte förrän jag var inne förstod jag att det var nya Macoteket (Apple-återförsäljare) som öppnade.
Halva priset för silvriga iPod nano 2gb samt Macbook 2.0 GHz (tror jag) för 8495kr inkl. moms.
Butiken var liten och i den trängdes högsta antal möjliga individer per kvadratmeter. Det tog mig 45min att ta mig fram till disken.
Jag la undan båda men ingen av mina vänner hade möjlighet att bli en stolt ägare av en Macbook. Så jag nöjde mig med iPoden.
Faktiskt den 5e iPoden jag köper.
Yes. I'm crazy. And very weak as well.
She'll be apples.
Tills jag blir "apples" (Aus. slang för ok) så livnär jag mig basically på äpplen. Har ätit 5st sen tisdag. Och det är även allt jag ätit under de senaste dagarna.
Droppat 2kg redan. Det här måste man nästan göra oftare.
Hoppas ändå att aptiten kommer tillbaka. Det är både jobbigt för mig och mina kompisar.
Brian stod ut med mig igår eftermiddag. Inte sett honom på 9 veckor och saknade honom äckligt mycket. Vi såg på Evan the almighty. Rätt lam film. Men jag antar att den var bättre än Rush hour 3. Som enligt Robin är "Den enda filmen genom tiderna som fått en nolla i betyg".
Senare hämtade jag Mats på hans Apple-jobb. Hans crew var rätt intressant. Hans kollega John (hette han så?) trodde att jag var 25.
Hans chef sa
"Aha. Är du tjejen som brukar samla mördarsniglar i en glasburk?"
Det konstiga var att jag bara sagt det där till Bobby förr. Mats visste inte ens om det. Jag förstår inte hur hans chef kunde kläcka ur sig ngt så random...
Senare på kvällen såg vi Hitta Nemo. Jag längtar ännu mer till Sydney..
Droppat 2kg redan. Det här måste man nästan göra oftare.
Hoppas ändå att aptiten kommer tillbaka. Det är både jobbigt för mig och mina kompisar.
Brian stod ut med mig igår eftermiddag. Inte sett honom på 9 veckor och saknade honom äckligt mycket. Vi såg på Evan the almighty. Rätt lam film. Men jag antar att den var bättre än Rush hour 3. Som enligt Robin är "Den enda filmen genom tiderna som fått en nolla i betyg".
Senare hämtade jag Mats på hans Apple-jobb. Hans crew var rätt intressant. Hans kollega John (hette han så?) trodde att jag var 25.
Hans chef sa
"Aha. Är du tjejen som brukar samla mördarsniglar i en glasburk?"
Det konstiga var att jag bara sagt det där till Bobby förr. Mats visste inte ens om det. Jag förstår inte hur hans chef kunde kläcka ur sig ngt så random...
Senare på kvällen såg vi Hitta Nemo. Jag längtar ännu mer till Sydney..
Definitely Hall of Fame.
"Jag föll mer för ditt utseende än för din personlighet, om man säger så"
Okey. Jag är bara ett tomt men fint skal. Inte första gången jag hör det här. Bör nog fundera hårt över mina beteenden.
Jag undrar om det där var en komplimang eller en förolämpning :/
Trasig
För bara en vecka sen kände jag att jag hade allt och livet lekte.
Jag kände mig så lycklig.
Jag var så säker på oss.
Nyss rasade allt.
Det känns som om jag inte har något kvar utom ett misstag. Ett beslut jag fattade för längesen.
Jag mår sämst. Ändå måste jag till jobbet.
This is gonna be the worst night. Ever.
Josefin, jag sviker inte. Så du kan vara lugn.
Update:
Nästan ett dygn har gått.
Utåt verkar jag helt lugn. Folk tror att jag är ok.
Men inuti har allt rasat. Kvar existerar endast tomhet. Ingenting.
Apatiskt sitter jag här och fäller tårar. För varje mening jag skriver, rullar en varm tår nerför kinden.
Jag förstår fortfarande ingenting. Jag förstår inte varför du gav upp. Jag förstår inte vad som gick fel.
Allt var så rätt. Och plötsligt slog bomben ner. Bomben som ödelagde hela mitt inre på ett par sekunder.
Just nu känns det som om vår resa är hindret.
Att vara ifrån varandra i ett år är jobbigt. Jag vet.
Men jag var så beredd på att få det att funka.
Men plötsligt backade du. Du ville inte kämpa. Det gör mig aningen besviken.
Om jag inte hade bestämt mig för att åka. Skulle saker och ting varit annorlunda då?
Just nu står jag vid vägens ända. Den döda ändan. Jag kan varken gå eller stanna.
Jag slits mellan två block och det tär på kroppen.
Med hjärtat dog även aptiten.
När hjärtat lider tvingas övriga kroppen alltid med i fördärvet.
Halva natten stod jag på jobbet och mådde illa. Jag ville kräkas.
Men mest ville jag nog vakna ur denna verklighetens mardröm.
Ingenting fungerar bra nu och jag kan inte tänka på annat.
Plötsligt verkar ingenting annat betyda något.
Jag känner mig trasig. Ofullständig.
Jag har aldrig känt mig så älskad. Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar dig. Och kommer antagligen aldrig sluta göra det heller.
Ni som läser detta behöver inte visa B. Han har lidit nog. Jag orkar inte ge honom mer dåligt samvete för det var aldrig hans fel.
Tack alla som ställde upp.
Update:
Ytterligare ett gäng konfrontationer senare:
Jag ger fan upp. Det här är absurt.
För varje ord han skriver, dör en liten bit av hoppet.
Det här går inte att rädda.
Tack alla som medverkat samt stöttat mig.
Jag kände mig så lycklig.
Jag var så säker på oss.
Nyss rasade allt.
Det känns som om jag inte har något kvar utom ett misstag. Ett beslut jag fattade för längesen.
Jag mår sämst. Ändå måste jag till jobbet.
This is gonna be the worst night. Ever.
Josefin, jag sviker inte. Så du kan vara lugn.
Update:
Nästan ett dygn har gått.
Utåt verkar jag helt lugn. Folk tror att jag är ok.
Men inuti har allt rasat. Kvar existerar endast tomhet. Ingenting.
Apatiskt sitter jag här och fäller tårar. För varje mening jag skriver, rullar en varm tår nerför kinden.
Jag förstår fortfarande ingenting. Jag förstår inte varför du gav upp. Jag förstår inte vad som gick fel.
Allt var så rätt. Och plötsligt slog bomben ner. Bomben som ödelagde hela mitt inre på ett par sekunder.
Just nu känns det som om vår resa är hindret.
Att vara ifrån varandra i ett år är jobbigt. Jag vet.
Men jag var så beredd på att få det att funka.
Men plötsligt backade du. Du ville inte kämpa. Det gör mig aningen besviken.
Om jag inte hade bestämt mig för att åka. Skulle saker och ting varit annorlunda då?
Just nu står jag vid vägens ända. Den döda ändan. Jag kan varken gå eller stanna.
Jag slits mellan två block och det tär på kroppen.
Med hjärtat dog även aptiten.
När hjärtat lider tvingas övriga kroppen alltid med i fördärvet.
Halva natten stod jag på jobbet och mådde illa. Jag ville kräkas.
Men mest ville jag nog vakna ur denna verklighetens mardröm.
Ingenting fungerar bra nu och jag kan inte tänka på annat.
Plötsligt verkar ingenting annat betyda något.
Jag känner mig trasig. Ofullständig.
Jag har aldrig känt mig så älskad. Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar dig. Och kommer antagligen aldrig sluta göra det heller.
Ni som läser detta behöver inte visa B. Han har lidit nog. Jag orkar inte ge honom mer dåligt samvete för det var aldrig hans fel.
Tack alla som ställde upp.
Update:
Ytterligare ett gäng konfrontationer senare:
Jag ger fan upp. Det här är absurt.
För varje ord han skriver, dör en liten bit av hoppet.
Det här går inte att rädda.
Tack alla som medverkat samt stöttat mig.
Smygrelease för vår nya blogg.
Länken nedan är clickable!
Shanghaiextravaganza
En banan plus moms: going to Shanghai
Min och Josefins nya reseblogg som handlar om vårt nya mål: Shanghai.
(Men självklart kräver vi att Alx i Guangzhou gästbloggar lite för oss ibland)
På Shanghaibloggen kommer vi att skriva om våra upplevelser i den kinesiska metropolen.
Allt från matkultur till shoppingtips. Och kanske lite internt skitsnack från vår skola Shanghai Jiaotong University mellan lagrena. (Bara jag som upplever att kinesiska sidor ALLTID är sega?)
Bloggens officiella release sker inte förrän 5e September, tidigast, då vi landar i Hong Kong. Där ska vi lattja lite i några dagar innan vi beger oss norrut.
För er som (kan kinesiska och) undrat över varför Shanghai heter så på kinesiska så kan ni kika lite här. Själv antog jag att det hette så för att det låg så högt upp på kartan (befolkningsmässigt) och nära vattnet.
(Men självklart kräver vi att Alx i Guangzhou gästbloggar lite för oss ibland)
På Shanghaibloggen kommer vi att skriva om våra upplevelser i den kinesiska metropolen.
Allt från matkultur till shoppingtips. Och kanske lite internt skitsnack från vår skola Shanghai Jiaotong University mellan lagrena. (Bara jag som upplever att kinesiska sidor ALLTID är sega?)
Bloggens officiella release sker inte förrän 5e September, tidigast, då vi landar i Hong Kong. Där ska vi lattja lite i några dagar innan vi beger oss norrut.
För er som (kan kinesiska och) undrat över varför Shanghai heter så på kinesiska så kan ni kika lite här. Själv antog jag att det hette så för att det låg så högt upp på kartan (befolkningsmässigt) och nära vattnet.
I varje fall.
Visa att du är cool.
Läs vår blogg Shanghaiextravaganza.
Issey Miyake L'Eau D'Issey Pour Homme.
Doften slutar aldrig att fascinera.
Nu har ytterligaren en stämt med i kören.
Mazze har också blivit frälst. Hemma hos Peter doftattackerade jag honom med sprayen. Efteråt var han kär.
"Ja de var fan den bästa manliga parfym jag nånsin luktat på. Ne men fan, tur att du sprejjade ner mig med den annars hade ja aldrig blivit kär i den."
Jag hade ju min flaska innan jag gav den till Bobby. Nu är vi många som använder Issey. Nu är vi många som luktar mums.
Join the Issey-club.
Jag skojar inte. Bästa parfymen for men jag känner till. Spring förbi Kicks och testa.
Nu har ytterligaren en stämt med i kören.
Mazze har också blivit frälst. Hemma hos Peter doftattackerade jag honom med sprayen. Efteråt var han kär.
"Ja de var fan den bästa manliga parfym jag nånsin luktat på. Ne men fan, tur att du sprejjade ner mig med den annars hade ja aldrig blivit kär i den."
Jag hade ju min flaska innan jag gav den till Bobby. Nu är vi många som använder Issey. Nu är vi många som luktar mums.
Join the Issey-club.
Jag skojar inte. Bästa parfymen for men jag känner till. Spring förbi Kicks och testa.
Luft. Äntligen!
Imorgon är jag ledig. Första lediga dagen på 3 veckor.
Igår avrundade vi kvällen runt 3 på natten. Däckade hemma hos Mazze. Sov i 2 timmar.
Det första jag gjorde när jag vaknade 06.30 var att ringa efter en taxi. Sen direkt till jobbet.
Jag var fortfarande full då jag började jobba. Jag mådde illa. Men var inte seg. Hann aldrig v ara bakis heller. Fastän 5 drinkar, 2 smirnoff ice och åtskilliga shots slank ner igår.
Efter att ha avverkat 9 timmar på Delicato var det bara att pallra sig iväg till Statoil Hässelby. För er som inte känner till Stockholm så ligger Hässelby bortåt helvetet. Helt fel sida av stan.
Framför mig hade jag en öde Statoil. Helt öde. Inte en enda kotte. Jag panikerade.
Fick senare reda på att det handlade om en annan station inom samma ort. Sopor!
Min lördag. Precis så härlig som den verkar.
Igår avrundade vi kvällen runt 3 på natten. Däckade hemma hos Mazze. Sov i 2 timmar.
Det första jag gjorde när jag vaknade 06.30 var att ringa efter en taxi. Sen direkt till jobbet.
Jag var fortfarande full då jag började jobba. Jag mådde illa. Men var inte seg. Hann aldrig v ara bakis heller. Fastän 5 drinkar, 2 smirnoff ice och åtskilliga shots slank ner igår.
Efter att ha avverkat 9 timmar på Delicato var det bara att pallra sig iväg till Statoil Hässelby. För er som inte känner till Stockholm så ligger Hässelby bortåt helvetet. Helt fel sida av stan.
Framför mig hade jag en öde Statoil. Helt öde. Inte en enda kotte. Jag panikerade.
Fick senare reda på att det handlade om en annan station inom samma ort. Sopor!
Min lördag. Precis så härlig som den verkar.
Igår.
Kanonkväll igår.
Först förfest hos Pete där han tvingade i mig åtskilliga Absolut Pear-drinkar samt en minttu-shot.
Inne på GK var det fint. Som vanligt. Ovanligt mycket folk man kände igen.
Efter en stund och många drinkar senare var jag någon helt annastans. Konstiga saker hände. Saker jag inte kan förklara.
-Jag fick äntligen kyssa Mats igår. Eller så var det bara jag som drömde en riktigt jävla ljuvlig dröm. Isf. snälla låt mig aldrig vakna!
-Jag sa skitkonstiga grejer till Dai's tjej. Påminn mig inte ens.
-Mazze, men ärade bror, ertappades med halsen och nacken täckt av lila, golfbollsstora sugmärken.
Josefin, försökte du bokstavligen äta upp min kompis?
Vi mötte någon asiat på tunnelbanan, han tog bild med mobilkameran, hoppas han mailar bilden.
- Jag gav fingret till....Många.
-Jag minns inte vem jag gav smirnoff ice till. Minns inte. Minns inte.
-Jag bet Bobby på hakan. Minns varken hur eller varför.
Slutsats: Ja, jag är en fjortis.
Först förfest hos Pete där han tvingade i mig åtskilliga Absolut Pear-drinkar samt en minttu-shot.
Inne på GK var det fint. Som vanligt. Ovanligt mycket folk man kände igen.
Efter en stund och många drinkar senare var jag någon helt annastans. Konstiga saker hände. Saker jag inte kan förklara.
-Jag fick äntligen kyssa Mats igår. Eller så var det bara jag som drömde en riktigt jävla ljuvlig dröm. Isf. snälla låt mig aldrig vakna!
-Jag sa skitkonstiga grejer till Dai's tjej. Påminn mig inte ens.
-Mazze, men ärade bror, ertappades med halsen och nacken täckt av lila, golfbollsstora sugmärken.
Josefin, försökte du bokstavligen äta upp min kompis?
Vi mötte någon asiat på tunnelbanan, han tog bild med mobilkameran, hoppas han mailar bilden.
- Jag gav fingret till....Många.
-Jag minns inte vem jag gav smirnoff ice till. Minns inte. Minns inte.
-Jag bet Bobby på hakan. Minns varken hur eller varför.
Slutsats: Ja, jag är en fjortis.
Even worse.
Kom på att det finns ngt förknippat med mitt ursprung som är ännu värre än
"Gud va du är exotisk"
Det måste isf vara.
"Åååh! Säg något på kinesiska!"
I mean. Duh!?
Ser jag ut som en dansande björn?
"Gud va du är exotisk"
Det måste isf vara.
"Åååh! Säg något på kinesiska!"
I mean. Duh!?
Ser jag ut som en dansande björn?
Exotisch.
Rätt trött på folk som fascineras över mitt exotiska ursprung.
Vadå exotisk?
Antingen kopplar jag det till ngt fruktigt. Eller så kopplar jag det till något med sexuell antydan.
Pest eller kolera.
Jag vill inte bli förknippad med någon av ovanstående kategorier.
Jag vill varken vara en papaya eller det hemlighetsfulla asiatiska fnasket med tjockt blankt svart hår som luktar kokos.
Igår tyckte en kund att det var coolt att ha pratat med mig.
"Jag har faktiskt aldrig pratat med en äkta kines"
I mina öron lät det som
"Gosh! Jag har aldrig sett en äkta elefant. Förutom på bild och på TV förstås"
Så fort jag tänker på att vissa ser mig ur den exostiska synvinkeln så ryser jag inombords. Jag får invändig gåshud. Not that pleasant med andra ord.
"Åh en kines, Gud va exotisk!"
Senare när de får höra att jag heter Jeanette och inget annat så blir de besvikna.
"Mäh. Det var ju inte så exotiskt. Heter du inget annat?"
Get fucked, people. Get fucked!
Vadå exotisk?
Antingen kopplar jag det till ngt fruktigt. Eller så kopplar jag det till något med sexuell antydan.
Pest eller kolera.
Jag vill inte bli förknippad med någon av ovanstående kategorier.
Jag vill varken vara en papaya eller det hemlighetsfulla asiatiska fnasket med tjockt blankt svart hår som luktar kokos.
Igår tyckte en kund att det var coolt att ha pratat med mig.
"Jag har faktiskt aldrig pratat med en äkta kines"
I mina öron lät det som
"Gosh! Jag har aldrig sett en äkta elefant. Förutom på bild och på TV förstås"
Så fort jag tänker på att vissa ser mig ur den exostiska synvinkeln så ryser jag inombords. Jag får invändig gåshud. Not that pleasant med andra ord.
"Åh en kines, Gud va exotisk!"
Senare när de får höra att jag heter Jeanette och inget annat så blir de besvikna.
"Mäh. Det var ju inte så exotiskt. Heter du inget annat?"
Get fucked, people. Get fucked!
Mardrömsnatt.
Mardrömsnatt igår.
Inte nog med att en massa konstigt pack irrade runt i butiken till 2 på natten.
Plötsligt upphörde dörrarna att fungera. Gick inte att låsa alls. Vilket betyder att jag var fully exposed för alla tänkbara faror därute. Fick även reda på att verkstadsdörren stod öppen halva natten. Visste inte ifall de ledde till lagret eller ej. Men rädd blev jag.
Hörde ljud bakom dörren, mellan hyllorna. Överallt.
När man är paranoid ser man även skuggor. Hur kul som helst.
Jag har nog aldrig varit så rädd på en arbetsplats.
Inte nog med att en massa konstigt pack irrade runt i butiken till 2 på natten.
Plötsligt upphörde dörrarna att fungera. Gick inte att låsa alls. Vilket betyder att jag var fully exposed för alla tänkbara faror därute. Fick även reda på att verkstadsdörren stod öppen halva natten. Visste inte ifall de ledde till lagret eller ej. Men rädd blev jag.
Hörde ljud bakom dörren, mellan hyllorna. Överallt.
När man är paranoid ser man även skuggor. Hur kul som helst.
Jag har nog aldrig varit så rädd på en arbetsplats.
.
Jobbat 21.5 timmar under det senaste dygnet. Med 2 timmars vila mellan jobben.
Inatt jag var rätt död. Så trött så jag höll på att gå sönder.
Jag fick en viss Rickard efter mig. Han var jobbig. Skriver om honom när jag har tid.
Nu ska Sveriges i särklass mest älskade blogg lägga sig ner och självdö en stund.
Inatt jag var rätt död. Så trött så jag höll på att gå sönder.
Jag fick en viss Rickard efter mig. Han var jobbig. Skriver om honom när jag har tid.
Nu ska Sveriges i särklass mest älskade blogg lägga sig ner och självdö en stund.
Keine Lebensraum.
Jag jobbar nog ihjäl mig snart.
Jobbade hela förra veckan. Jobbar hela denna vecka. Inte nog med det. Inte nog med Delicato 06.00-18.00 och därefter Statoil 19.30-07.30. Jag jobbar även hela helgen. Jag hinner inte leva.
Men jag har mig själv att skylla.
Jag är så jävla pengakåt så jag skäms. Jag kan inte motstå pengar. Jag är så svag.
Men i varje fall. Jag hinner inte umgås med NÅGON så känn inte dig bortprioriterad. Jag är upptagen/självupptagen men jag är åtminstone rättvis.
Nu ska jag slagga. Imorn blir det strid. Sen ska jag hem och självdö i sängen mellan mina kritvita satinlakan.
Mats är en vis man.
Jobbade hela förra veckan. Jobbar hela denna vecka. Inte nog med det. Inte nog med Delicato 06.00-18.00 och därefter Statoil 19.30-07.30. Jag jobbar även hela helgen. Jag hinner inte leva.
Men jag har mig själv att skylla.
Jag är så jävla pengakåt så jag skäms. Jag kan inte motstå pengar. Jag är så svag.
Men i varje fall. Jag hinner inte umgås med NÅGON så känn inte dig bortprioriterad. Jag är upptagen/självupptagen men jag är åtminstone rättvis.
Nu ska jag slagga. Imorn blir det strid. Sen ska jag hem och självdö i sängen mellan mina kritvita satinlakan.
"Det är ju hjältemodigt. Hjälten faller efter strid. Det är som 300"
Mats är en vis man.
Get rich or die tryin'
Under de senaste 48 timmarna har jag lyckats klämma in 6 timmar sömn. Inte insomnia denna gång. Denna gång handlar det om jobb.
Blod. Svett. Och tårar.
Danderyd behövde mig och jag var inte sen med att tacka ja. Slutade med att jag avslutade mitt 12timmars nattpass 07.30. Sov i 3 timmar och begav mig till Danderyd 12.30.
Jag sliter så jag känner blodsmak i munnen.
Allt detta slit kommer att löna sig. Så brukar jag tänka. I slutändan kommer allt kännas otroligt värt.
En inre tillfredställelse uppenbarar sig.
Blod. Svett. Och tårar.
Danderyd behövde mig och jag var inte sen med att tacka ja. Slutade med att jag avslutade mitt 12timmars nattpass 07.30. Sov i 3 timmar och begav mig till Danderyd 12.30.
Jag sliter så jag känner blodsmak i munnen.
Allt detta slit kommer att löna sig. Så brukar jag tänka. I slutändan kommer allt kännas otroligt värt.
En inre tillfredställelse uppenbarar sig.
Martin.
Igår natt runt 3 ramlade en lattjo kille in.
Han heter Martin.
Han var och festade på Baba Sonic.
Han gick från Medis hem till Älvsjö och stannade till vid Kransen för att köpa fyllekäk.
Han var underhållande.
Han såg genomgod ut.
Han var söderkid till värderingarna men inte till sättet och stilen.
Han påminde om Arvid. Som för övrigt besitter egenskaperna ovan.
Han roade mig i 2 timmar.
Han känner folk från min skola.
Han är barndomskompis med Max.
Världen är liten.
Han heter Martin.
Han var och festade på Baba Sonic.
Han gick från Medis hem till Älvsjö och stannade till vid Kransen för att köpa fyllekäk.
Han var underhållande.
Han såg genomgod ut.
Han var söderkid till värderingarna men inte till sättet och stilen.
Han påminde om Arvid. Som för övrigt besitter egenskaperna ovan.
Han roade mig i 2 timmar.
Han känner folk från min skola.
Han är barndomskompis med Max.
Världen är liten.
3 fria gissningar.
Kille: Säg inget. Låt mig gissa, du är från Thailand. Man ser det på dina läppar, väldigt ovanliga och finns nästan bara hos thailändska tjejer. Det vet jag för att mitt ex hade såna.
(Hans ansikte glänste av mallighet av jag-vet-bäst-karaktär)
Jag: Eh. Nej. Faktiskt inte.
Kille: Fan, men då måste du vara från Korea.
Jag: Fel igen.
Kille: Inte rätt nånstans. Varifrån kommer du då?
Jag: En sista gissning?
Kille: För Kina kan det inte vara, folk där har spetsigare ögon och rundare ansikten har jag för mig. Japan då?
Jag: Ne, Kina. Faktiskt.
Kille: Oj.
Ett typiskt exempel på en individ som är helt ute och cyklar.
(Hans ansikte glänste av mallighet av jag-vet-bäst-karaktär)
Jag: Eh. Nej. Faktiskt inte.
Kille: Fan, men då måste du vara från Korea.
Jag: Fel igen.
Kille: Inte rätt nånstans. Varifrån kommer du då?
Jag: En sista gissning?
Kille: För Kina kan det inte vara, folk där har spetsigare ögon och rundare ansikten har jag för mig. Japan då?
Jag: Ne, Kina. Faktiskt.
Kille: Oj.
Ett typiskt exempel på en individ som är helt ute och cyklar.
Can't stop loving Mats.
I söndag dumpade jag Macbooken hos Mats när vi sågs på stan. Han fick släpa med den hem till Lidingö och ta hand om den i ett par dagar eftersom jag själv inte orkade bära runt på den.
Igår kväll berättade Bobby att han hämtat den och att Mats gömt en liten "present" i Macen.
Jag förväntade mig något i stil med "Mats Nudie XXX grand selection"
Men några nakenbilder unnade han mig inte.
Istället maxade han RAM-minnet på min dator.
Mats. Jag älskar dig så jävla hårt.
Igår kväll berättade Bobby att han hämtat den och att Mats gömt en liten "present" i Macen.
Jag förväntade mig något i stil med "Mats Nudie XXX grand selection"
Men några nakenbilder unnade han mig inte.
Istället maxade han RAM-minnet på min dator.
Mats. Jag älskar dig så jävla hårt.
Mardrömmen fortsätter.
Igår när läget var som mest kritiskt ringde jag exet och tänkte be om en tjänst.
Han var kall. Han sa nej.
Jättekonstigt. Med tanke på hur han var förrigår.
Sen fick jag svar.
smset som var menat till Ludde. Där jag skrev om hur jag skulle hämnas och "leka sönder" honom som payback. Självklart hamnade det hos honom.
Jag fick mitt eget sms vidarebefodrat, tillbaka till mig själv.
Blodet frös till is.
Oj!
Fet tabbe.
Jävligt fet tabbe.
Jag känner mig bara usel och korkad nu.
Jag unnar mig gärna lite dåligt samvete på köpet.
Han var kall. Han sa nej.
Jättekonstigt. Med tanke på hur han var förrigår.
Sen fick jag svar.
smset som var menat till Ludde. Där jag skrev om hur jag skulle hämnas och "leka sönder" honom som payback. Självklart hamnade det hos honom.
Jag fick mitt eget sms vidarebefodrat, tillbaka till mig själv.
Blodet frös till is.
Oj!
Fet tabbe.
Jävligt fet tabbe.
Jag känner mig bara usel och korkad nu.
Jag unnar mig gärna lite dåligt samvete på köpet.
Faint.
Igår natt när jag stod på stationen och jobbade hände något riktigt skumt.
Jag svimmade.
Helt utan förvarning.
Ena sekunden skuttade jag runt, pigg och frisk som en nötkärna. Sekunden efter låg jag på golvet.
Min kund, en väldigt feminin kille blev helt förskräckt. Hans ögon blev stora som golfbollar och han frågade : Shit, vad är det med dig?
Jag stod på mina ben. Plötsligt svagade det till och jag föll. Drog med mig en jädrans massa saker.
Duns.
Jag mådde inte särskilt bra efteråt. Skakade, var yr och var allmänt chockad. Det här var första gången för mig och inte särskilt gentle.
Jag ringde min chef och bad honom hoppa in. Han läg inte glad klockan 2 på natten.
Jag tog en taxi hem. Men oturen slutade inte där.
Jag hade inga nycklar och mobilbatteriet avled för circus 3 timmar sen. Jag ringde på dörrklockan minst 20 ggr. Fastän huset var fullt av människor så reagerade INGEN på det.
Panik!
Jag plingade på hos min turkgranne som jag aldrig någonsin pratat med. Han var snäll och lånade mig en telefon. Tusen jävla tack.
Kan tillägga att jag inte mår bra nu.
Det som får mig att må mest illa läser i inlägget ovan.
Jag svimmade.
Helt utan förvarning.
Ena sekunden skuttade jag runt, pigg och frisk som en nötkärna. Sekunden efter låg jag på golvet.
Min kund, en väldigt feminin kille blev helt förskräckt. Hans ögon blev stora som golfbollar och han frågade : Shit, vad är det med dig?
Jag stod på mina ben. Plötsligt svagade det till och jag föll. Drog med mig en jädrans massa saker.
Duns.
Jag mådde inte särskilt bra efteråt. Skakade, var yr och var allmänt chockad. Det här var första gången för mig och inte särskilt gentle.
Jag ringde min chef och bad honom hoppa in. Han läg inte glad klockan 2 på natten.
Jag tog en taxi hem. Men oturen slutade inte där.
Jag hade inga nycklar och mobilbatteriet avled för circus 3 timmar sen. Jag ringde på dörrklockan minst 20 ggr. Fastän huset var fullt av människor så reagerade INGEN på det.
Panik!
Jag plingade på hos min turkgranne som jag aldrig någonsin pratat med. Han var snäll och lånade mig en telefon. Tusen jävla tack.
Kan tillägga att jag inte mår bra nu.
Det som får mig att må mest illa läser i inlägget ovan.
Eftertanke.
"Det handlar inte om att du inte har tid. Det handlar om att du varken har vilja eller engagemang att få mig må bra. Så här osynlig har jag aldrig känt mig. Du tar för mycket plats och det slutar med att jag kryper ihop i ett litet hörn.
Min tid är lika dyrbar som din. I tell you. Om du vill mig något så vill jag att det kommer från hjärtat. Att du verkligen kontaktar mig för att du vill umgås med mig och inte bara för att du råkar ha en tom ficka en söndagskväll och inte har något bättre för dig. Jag är inte van vid att agera utfyllnadsmassa och jag kommer aldrig att vilja vara det heller. Du ödslar hellre tid på folk med samma ytliga faschination som du istället för att bry dig om folk som är genuint intresserade av ditt välmående. Jag undrar vem som förlorar mest i slutet. Vänner och känslor är färskvaror, man kan inte prioritera bort sådant och tro att man kan ta upp allt där man slutade. När du till slut inser sanningen så kommer allt redan vara försent.
Du verkar inte ens se mig, du ser bara dig själv. Allt jag gör är skuggor som dansar omkring, allt viktigt jag säger är som vindens viskningar. Allt jag gör är nonsens för dig. Så länge du själv mår bra så är det ok.
Vad är jag för dig egentligen?
Ibland får hjärtat mig att fatta fel beslut. Det är nog dags att sluta lyssna på den lilla saken som kallas hjärta.
Jag ville ha någon som jag kunde dela såväl glädje som sorg med. Jag vill ha någon att gå hem till när dagen skiter sig helt. Jag vill ha någon som kan fångar mig när jag faller.
Jag vet uppriktigt att du inte är den personen. Du skulle bara stå där med armarna i kors och titta på när jag faller djupare och djupare. Du skulle nog inte ens märka om jag försvann.
Jag har kämpat länge. Mitt inre involveras ständigt i en mental dragkamp. Jag känner mig alltid så kluven. Förnuftet säger att jag borde släppa medan hjärtat vägrar släppa taget. Alltid denna energikrävande dragkamp som skänkt mig en hel del sömnlösa nätter och konfunderade perioder. Denna inre kramp tär på kroppen.
Nu ser jag ingen bra lösning längre. Den enda utvägen är ett avslutande. Du ger mig inga andra valmöjligheter. Det finns inga andra alternativ.
Så Baby, låt mig gå denna gång.
Spring inte efter mig när jag väl lyckats springa ifrån dig."
(Någon gång i mars)
Så. Varför visa vilken loser du är och springa efter mig nu i efterhands?
Sluta. Du skämmer fan bara ut dig.
Hela situationen igår var patetisk. Att du liksom gick ner på knä framför mig och bad mig sparka dig i nyllet.
Patetiskt. Äckligt patetiskt.
Min tid är lika dyrbar som din. I tell you. Om du vill mig något så vill jag att det kommer från hjärtat. Att du verkligen kontaktar mig för att du vill umgås med mig och inte bara för att du råkar ha en tom ficka en söndagskväll och inte har något bättre för dig. Jag är inte van vid att agera utfyllnadsmassa och jag kommer aldrig att vilja vara det heller. Du ödslar hellre tid på folk med samma ytliga faschination som du istället för att bry dig om folk som är genuint intresserade av ditt välmående. Jag undrar vem som förlorar mest i slutet. Vänner och känslor är färskvaror, man kan inte prioritera bort sådant och tro att man kan ta upp allt där man slutade. När du till slut inser sanningen så kommer allt redan vara försent.
Du verkar inte ens se mig, du ser bara dig själv. Allt jag gör är skuggor som dansar omkring, allt viktigt jag säger är som vindens viskningar. Allt jag gör är nonsens för dig. Så länge du själv mår bra så är det ok.
Vad är jag för dig egentligen?
Ibland får hjärtat mig att fatta fel beslut. Det är nog dags att sluta lyssna på den lilla saken som kallas hjärta.
Jag ville ha någon som jag kunde dela såväl glädje som sorg med. Jag vill ha någon att gå hem till när dagen skiter sig helt. Jag vill ha någon som kan fångar mig när jag faller.
Jag vet uppriktigt att du inte är den personen. Du skulle bara stå där med armarna i kors och titta på när jag faller djupare och djupare. Du skulle nog inte ens märka om jag försvann.
Jag har kämpat länge. Mitt inre involveras ständigt i en mental dragkamp. Jag känner mig alltid så kluven. Förnuftet säger att jag borde släppa medan hjärtat vägrar släppa taget. Alltid denna energikrävande dragkamp som skänkt mig en hel del sömnlösa nätter och konfunderade perioder. Denna inre kramp tär på kroppen.
Nu ser jag ingen bra lösning längre. Den enda utvägen är ett avslutande. Du ger mig inga andra valmöjligheter. Det finns inga andra alternativ.
Så Baby, låt mig gå denna gång.
Spring inte efter mig när jag väl lyckats springa ifrån dig."
(Någon gång i mars)
Så. Varför visa vilken loser du är och springa efter mig nu i efterhands?
Sluta. Du skämmer fan bara ut dig.
Hela situationen igår var patetisk. Att du liksom gick ner på knä framför mig och bad mig sparka dig i nyllet.
Patetiskt. Äckligt patetiskt.
She's a maniac.
Karin och Josefin köade utande Sci-Fi-bokhandeln från 00.00-04.00 Stockholmsk tid.
Vad fick dessa soffpotatisar att bege sig ut i sommarnatten?
En kille. I tell you.
En kille vid namn Harry Potter.
Imorse när jag var back to the civilization ringde jag Karin.
Hon läste HP.
Hon poängterade att hon endast sovit circus 4 timmar de senaste dygnen.
Hon läste HP.
Hon har inte gjort så mycket de senaste dagarna.
Hon läste HP.
För henne hade tiden stannat sen hon fick boken i sin hand.
Den läste hon egentligen ut redan på en gång.
Hon läser bara om den nu.
För att återuppleva magin. Återuppleva spänningen. Återuppleva Harry.
Karin är en HP-nörd. Ha det i åtanke innan ni börjar funta på att dejta henne.
Vad fick dessa soffpotatisar att bege sig ut i sommarnatten?
En kille. I tell you.
En kille vid namn Harry Potter.
Imorse när jag var back to the civilization ringde jag Karin.
Hon läste HP.
Hon poängterade att hon endast sovit circus 4 timmar de senaste dygnen.
Hon läste HP.
Hon har inte gjort så mycket de senaste dagarna.
Hon läste HP.
För henne hade tiden stannat sen hon fick boken i sin hand.
Den läste hon egentligen ut redan på en gång.
Hon läser bara om den nu.
För att återuppleva magin. Återuppleva spänningen. Återuppleva Harry.
Karin är en HP-nörd. Ha det i åtanke innan ni börjar funta på att dejta henne.
Latvia.
Kom hem från Riga-kryssningen imorse. Jag kan knappast uttrycka min glädje över att återigen känna svensk mark under mina fötter.
Båten var en flytande vrak. Krogarnas Viperroom. Öststats-förrätten var serverad. Bara att ta för er. Denna båt var öststat extra allt. Hela båten stank ölspya, vårt så kallade fönster såg nersaggat ut, det enda vi såg var vitt klet, inte havet. Taxfree-butikens storlek kunde identifieras med en vanlig svensk korvkiosks. Bakom disken stod en lettisk blond brud som verkar ha sett sina bästa dagar. Hon verkade inte veta hur man skulle le.
Den genomsnittliga passegeraren var antingen ryss/lettisk/estnisk/valfri öststatsmedborgare eller en svensk pensionär. Endast dessa två stereotyper vågade sig på kareoken vid baren. Alla andra hade vett nog att hålla sig borta. Jag och min kompis satt och skrattade oss halvt ihjäl medan trumhinnorna plågades halvt ihjäl med spikklubba. Igår natt, på båten, hade vi vår egen lilla "Idol-audition". Ingen gick vidare. INGEN.
På stora dansgolvet bjöd Estonian Dance Agency på rysk kosack samt lite annat skoj. 3 lettiska tjejer dansade i see-through-stringbodys med strass över de barnförbjudna delarna. Det kändes äckligt att se folk dregla över sånt. Än en gång blir jag påmind om människans svagheter.
Riga i sig var inget att hurra över. Det finns en anledning till varför de inte är utsatta på Europakartan. Visserligen hade de ett par rätt så fräscha köpcentrum, men jag uppskattar nog ändå Tallin mer. Om vi nu ska börja mäta i öststatsmått.
Staden var väldigt...tom.
Visserligen har de ett par sevärdheter. Rätt så vackra byggnader som stod vägg i vägg med fallfärdiga hus. Här pratar vi ruiner i modern tappning. Jag blev inte särskild imponerad för det kändes mest tragiskt.
I deras supermarket trängdes öststatsföda med svinbillig vodka. En liten för 30kr. Nästan som vad läsken i Sverige kostar. En sak jag inte förstår är formgivning av förpackningar och logos i östater. Varför kan inte någon designa om och piffa upp lite? Jag menar, bara för att det är en öststatsprodukt så måste inte den se så jädrans öststatisk ut. Jag tappar köplusten. Blir helt slak.
"Det blir vad man gör det till" har aldrig känts mer rätt.
För er som undrade så köpte jag sprit. Passoa, mousserande och mousserande rosé. Mamma betalade. Jag klagar inte.
Och självklart köpte jag sexuella tjänster när jag ändå var där. Aldrig har jag varit så sugen på lettiskt kött.
Men resesällskapet kunde jag inte klaga på. Min morsas bästa kompis familj + deras familj. Asskicking. Ett gäng überbuddhister/strikta vegetarianer. Den andra familjen var äckligt snål, men de får ju snylta av oss. We don't mind.
Deras son, Dustin, 7år är så jävla rolig. Hans föräldrar har uppfostrat honom till en djupt troende strikt vegetarian. Han håller på och rabblar en massa konstiga buddhistiska konster för oss. Sekt-varning deluxe.
För övrigt kallar alla honom för Bobby. En blandning mellan Baby och ett stereotypiskt hundnamn. Tro inte att det var jag som började kalla honom Bobby. För det var inte jag.
Rätt imponerande med en unge på 7 bast som säger saker som "Kött är mord, man ska inte äta djur som man tycker om" (Dessvärre är det tragisk för ungen får inte tillräckligt med näring och energi. Så han är oftast slö)
Eller slänger ur sig en buddhistisk motsvarighet till "Amen" så fort han ser en död fluga på marken.
Oh gosh.
Men gud så roliga de var.
Båten var en flytande vrak. Krogarnas Viperroom. Öststats-förrätten var serverad. Bara att ta för er. Denna båt var öststat extra allt. Hela båten stank ölspya, vårt så kallade fönster såg nersaggat ut, det enda vi såg var vitt klet, inte havet. Taxfree-butikens storlek kunde identifieras med en vanlig svensk korvkiosks. Bakom disken stod en lettisk blond brud som verkar ha sett sina bästa dagar. Hon verkade inte veta hur man skulle le.
Den genomsnittliga passegeraren var antingen ryss/lettisk/estnisk/valfri öststatsmedborgare eller en svensk pensionär. Endast dessa två stereotyper vågade sig på kareoken vid baren. Alla andra hade vett nog att hålla sig borta. Jag och min kompis satt och skrattade oss halvt ihjäl medan trumhinnorna plågades halvt ihjäl med spikklubba. Igår natt, på båten, hade vi vår egen lilla "Idol-audition". Ingen gick vidare. INGEN.
På stora dansgolvet bjöd Estonian Dance Agency på rysk kosack samt lite annat skoj. 3 lettiska tjejer dansade i see-through-stringbodys med strass över de barnförbjudna delarna. Det kändes äckligt att se folk dregla över sånt. Än en gång blir jag påmind om människans svagheter.
Riga i sig var inget att hurra över. Det finns en anledning till varför de inte är utsatta på Europakartan. Visserligen hade de ett par rätt så fräscha köpcentrum, men jag uppskattar nog ändå Tallin mer. Om vi nu ska börja mäta i öststatsmått.
Staden var väldigt...tom.
Visserligen har de ett par sevärdheter. Rätt så vackra byggnader som stod vägg i vägg med fallfärdiga hus. Här pratar vi ruiner i modern tappning. Jag blev inte särskild imponerad för det kändes mest tragiskt.
I deras supermarket trängdes öststatsföda med svinbillig vodka. En liten för 30kr. Nästan som vad läsken i Sverige kostar. En sak jag inte förstår är formgivning av förpackningar och logos i östater. Varför kan inte någon designa om och piffa upp lite? Jag menar, bara för att det är en öststatsprodukt så måste inte den se så jädrans öststatisk ut. Jag tappar köplusten. Blir helt slak.
"Det blir vad man gör det till" har aldrig känts mer rätt.
För er som undrade så köpte jag sprit. Passoa, mousserande och mousserande rosé. Mamma betalade. Jag klagar inte.
Och självklart köpte jag sexuella tjänster när jag ändå var där. Aldrig har jag varit så sugen på lettiskt kött.
Men resesällskapet kunde jag inte klaga på. Min morsas bästa kompis familj + deras familj. Asskicking. Ett gäng überbuddhister/strikta vegetarianer. Den andra familjen var äckligt snål, men de får ju snylta av oss. We don't mind.
Deras son, Dustin, 7år är så jävla rolig. Hans föräldrar har uppfostrat honom till en djupt troende strikt vegetarian. Han håller på och rabblar en massa konstiga buddhistiska konster för oss. Sekt-varning deluxe.
För övrigt kallar alla honom för Bobby. En blandning mellan Baby och ett stereotypiskt hundnamn. Tro inte att det var jag som började kalla honom Bobby. För det var inte jag.
Rätt imponerande med en unge på 7 bast som säger saker som "Kött är mord, man ska inte äta djur som man tycker om" (Dessvärre är det tragisk för ungen får inte tillräckligt med näring och energi. Så han är oftast slö)
Eller slänger ur sig en buddhistisk motsvarighet till "Amen" så fort han ser en död fluga på marken.
Oh gosh.
Men gud så roliga de var.
Latvia. I don't love you.
PB* så in i helvete!
Antal sovtimmar: 1<
Location: In trance.
Problem: Insomnia. Kunde inte sova alls. Personen som sov bredvid var för snygg.
Symptom: Yrsel, darrningar, hunger, apatiskt ansiktsuttryck.
Botemedel: En kopp kaffe. Svart som Döden.
Tankar: Det var det värt!
Min energinivå befann sig på markhöjd och mitt huvud bra nära golvet. När vi blev frisläppta för lunch visste jag bara en sak. Jag rushade nerför trapporna. Mot mitt mål. Vilorummet. Vilorummet belägrat längst ner bland fabriksbyggnadens mörka gångar. Jag vände på skylten till "Upptaget" och däckade direkt. Vaknade upp 20 min FÖR sent.
*Personbästa
Location: In trance.
Problem: Insomnia. Kunde inte sova alls. Personen som sov bredvid var för snygg.
Symptom: Yrsel, darrningar, hunger, apatiskt ansiktsuttryck.
Botemedel: En kopp kaffe. Svart som Döden.
Tankar: Det var det värt!
Min energinivå befann sig på markhöjd och mitt huvud bra nära golvet. När vi blev frisläppta för lunch visste jag bara en sak. Jag rushade nerför trapporna. Mot mitt mål. Vilorummet. Vilorummet belägrat längst ner bland fabriksbyggnadens mörka gångar. Jag vände på skylten till "Upptaget" och däckade direkt. Vaknade upp 20 min FÖR sent.
*Personbästa
So accused.
I stockholms trånga asiatvärld florerar vissa rykten om att jag skulle ha "limmat" på en viss Henrik. Vilket förstås inte är sant.
Jag försökte att förklara för hans så kallade flickvän. En högst omogen typ jag helst inte vill ha att göra med. Men jag ville avfärda misstankar då jag inte vill sända ut fel signaler.
Det slutade i Gästboks-slagsmål.
Hon försöker äga mig med ett inte för genomtänkt upplägg inlindat med intellektuellt språk. Det gick ju sådär.
Jag börjar med att servera mitt eget. I ljusgrönt.
Fick ett samtal mitt i natten av din Henke. Han verkade lite upprörd över en del rykten som florerar där ute. Jag vill understryka att jag inte har något med det a tt göra och att det inte är sant. Alls.
Jag vet inte vem som låtit fantasin flöda och gått utan munkorg. Väldigt lågt. Tarvligt.
Men jag vill bara konstatera att jag INTE gjort något med din kille. Aldrig i livet. Vi är bara kompisar, om en det, bara festat ihop ett par gånger. Dessutom är jag själv upptagen så jag har ingen anledning att släta av your boy.
Vet inte riktigt vad jag ska säga men jag gillar bara inte när folk sprider en massa rykten som har med MIG att göra. Speciellt inte falska rykten som inte ens befinner sig i närheten av sanningen.
Du verkar vara en vettig tjej. Tro inte på allt du hör!
Peace out.
det är rätt onödigt att diskutera vidare om detta, vet inte om ja ska uppskatta att du skriver till mig och jag har ingen anning om vad jag förväntas skriva tillbaka. Men jag respekterar dig men det är olustigt att göra en höna av en fjäder.
Det stämmer att jag har hört vissa rykten, men att du hade behövt klargöra dig för mig var inte precis min avsikt. Dessutom hade jag inte faställt något, rent spekulationer från min sida.
Henrik hade sannerligen ingen ha orsak väcka dig mitt på natten,förnekligen omoget av honom. tanken va väl att få reda på sanningen men att du skickade ett gbinlägg till mig strax efter bekräftar väl en hel del konspiration mellan er? .
om du har "slätat av" honom eller inte ligger inte i mitt intresse, han är hans egen inte "min".
det är upp till mig hur jag dömmer situationen nu och jag ber dig att backa. klara mig själv!
tack ändå för hjälpen jag aldrig behövde.
PEACE OUT!
Anledningen till inlägget var inte för att skapa debatt. Jag skrev det för att jag, på så sätt, tar avstånd till allt som händer mellan er då jag inte har med det att göra. Ville bara klargöra att JAG inte har ngt med eder problem att göra. Vad du tycker och tänker är inte min ensak.
Och jag tycker inte alls att jag bekräftar någon som helst konspiration. Jag tyckte bara att det var viktigt att du skulle veta att jag inte är inblandad.
Tyvärr kan jag inte backa då jag aldrig tog några "steg". Jag har inte heller erbjudit dig någon hjälp. Men artigt att du tackade iaf.
Ta hand om dig.
jag tycker det är lite skrattretande att du missförstod eller inte förstod alls på mitt svar.
du är den personen jag minst vill höra något ifrån, det är onödigt och tar min tid, vi båda går inte längre i mellanstadiet.
Du kanske kände att du gjorde något godhjärtat det verkade mer som om du skrev det för min skull det var det jag tackade för, inte för att jag trodde att du försökte rädda ditt eget skinn. Du var inte ens inblandad förrän du skrev ett inlägg till mig.
backa menar jag med att låta mig vara ifred som sagt är jag inte på humör och "reda ut" det med dig. Det är trots allt jag och henrik och inte jag-henrik-du, eller jag- o dig.
det måste du ändå förstå, och genom att prata ut med mig om saken gör bara situationen dåligare, halvt oförskämt och respektlöst men jag antar att du hade goda avsikter.
så jag glömmer allt detta.
nu fick du ändå din debatt^^ o du har fått made your point* skriv inte mer till mig är du snäll.
ha det så bra i livet du verkar vara en helt Ok brud.
men oss emellan så kanske du borde tänka på vad du säger till andra så slipper du såna missförstånd samt annat pinsamt.
som att skriva STORA bokstäver mitt i en menning är lite att ta i.
Ciao
Jag undrar varför jag borde skämmas och tycka att det är pinsamt.
Det här är en "How dare you talk to me-situation".
Varför skulle jag inte våga tala till dig? Jag är ju oskyldig.
I dare you Baby.
Jag spekulerar fortfarande kring vilket lowlife det var som valde att sprida såna rykten om mig. Skaffa munkorg!
Jag känner inte alls Henke bra. Att påstå att jag limmat på honom ser jag som en förolämpning.
Vetskapen om att folk faktiskt tror att jag är skyldig får mig att känna mig smutsig. Smutsig inte för att folk får för sig att jag är värsta slampan. Smutsig för att folk tror att jag legat med Henke. Att ens bli omnämnd i samma mening som the Hank gives me bad karma.
Jag försökte att förklara för att jag vet vilken svartsjuk jävla patetisk brud du är, Mia. Gud vet vad din kille berättat om dig.
Tror du att jag gör allt det här för att göra dig upprörd och ledsen?
Think twice liksom.
Jag skulle inte ens brytt mig om inte din så kallade kille ringt mig mitt i natten 2 dagar i rad ang detta.
Här försöker man vara lite neutral och förklara för dig.
Du din fjortis langar slag under bältet.
Onekligen omoget.
Genom att ta detta snack med dig har mitt IQ sänkts till mellanstadienivå.
Jag känner mig ännu smutsigare än förr.
Jag försökte att förklara för hans så kallade flickvän. En högst omogen typ jag helst inte vill ha att göra med. Men jag ville avfärda misstankar då jag inte vill sända ut fel signaler.
Det slutade i Gästboks-slagsmål.
Hon försöker äga mig med ett inte för genomtänkt upplägg inlindat med intellektuellt språk. Det gick ju sådär.
Jag börjar med att servera mitt eget. I ljusgrönt.
Fick ett samtal mitt i natten av din Henke. Han verkade lite upprörd över en del rykten som florerar där ute. Jag vill understryka att jag inte har något med det a tt göra och att det inte är sant. Alls.
Jag vet inte vem som låtit fantasin flöda och gått utan munkorg. Väldigt lågt. Tarvligt.
Men jag vill bara konstatera att jag INTE gjort något med din kille. Aldrig i livet. Vi är bara kompisar, om en det, bara festat ihop ett par gånger. Dessutom är jag själv upptagen så jag har ingen anledning att släta av your boy.
Vet inte riktigt vad jag ska säga men jag gillar bara inte när folk sprider en massa rykten som har med MIG att göra. Speciellt inte falska rykten som inte ens befinner sig i närheten av sanningen.
Du verkar vara en vettig tjej. Tro inte på allt du hör!
Peace out.
det är rätt onödigt att diskutera vidare om detta, vet inte om ja ska uppskatta att du skriver till mig och jag har ingen anning om vad jag förväntas skriva tillbaka. Men jag respekterar dig men det är olustigt att göra en höna av en fjäder.
Det stämmer att jag har hört vissa rykten, men att du hade behövt klargöra dig för mig var inte precis min avsikt. Dessutom hade jag inte faställt något, rent spekulationer från min sida.
Henrik hade sannerligen ingen ha orsak väcka dig mitt på natten,förnekligen omoget av honom. tanken va väl att få reda på sanningen men att du skickade ett gbinlägg till mig strax efter bekräftar väl en hel del konspiration mellan er? .
om du har "slätat av" honom eller inte ligger inte i mitt intresse, han är hans egen inte "min".
det är upp till mig hur jag dömmer situationen nu och jag ber dig att backa. klara mig själv!
tack ändå för hjälpen jag aldrig behövde.
PEACE OUT!
Anledningen till inlägget var inte för att skapa debatt. Jag skrev det för att jag, på så sätt, tar avstånd till allt som händer mellan er då jag inte har med det att göra. Ville bara klargöra att JAG inte har ngt med eder problem att göra. Vad du tycker och tänker är inte min ensak.
Och jag tycker inte alls att jag bekräftar någon som helst konspiration. Jag tyckte bara att det var viktigt att du skulle veta att jag inte är inblandad.
Tyvärr kan jag inte backa då jag aldrig tog några "steg". Jag har inte heller erbjudit dig någon hjälp. Men artigt att du tackade iaf.
Ta hand om dig.
jag tycker det är lite skrattretande att du missförstod eller inte förstod alls på mitt svar.
du är den personen jag minst vill höra något ifrån, det är onödigt och tar min tid, vi båda går inte längre i mellanstadiet.
Du kanske kände att du gjorde något godhjärtat det verkade mer som om du skrev det för min skull det var det jag tackade för, inte för att jag trodde att du försökte rädda ditt eget skinn. Du var inte ens inblandad förrän du skrev ett inlägg till mig.
backa menar jag med att låta mig vara ifred som sagt är jag inte på humör och "reda ut" det med dig. Det är trots allt jag och henrik och inte jag-henrik-du, eller jag- o dig.
det måste du ändå förstå, och genom att prata ut med mig om saken gör bara situationen dåligare, halvt oförskämt och respektlöst men jag antar att du hade goda avsikter.
så jag glömmer allt detta.
nu fick du ändå din debatt^^ o du har fått made your point* skriv inte mer till mig är du snäll.
ha det så bra i livet du verkar vara en helt Ok brud.
men oss emellan så kanske du borde tänka på vad du säger till andra så slipper du såna missförstånd samt annat pinsamt.
som att skriva STORA bokstäver mitt i en menning är lite att ta i.
Ciao
Jag undrar varför jag borde skämmas och tycka att det är pinsamt.
Det här är en "How dare you talk to me-situation".
Varför skulle jag inte våga tala till dig? Jag är ju oskyldig.
I dare you Baby.
Jag spekulerar fortfarande kring vilket lowlife det var som valde att sprida såna rykten om mig. Skaffa munkorg!
Jag känner inte alls Henke bra. Att påstå att jag limmat på honom ser jag som en förolämpning.
Vetskapen om att folk faktiskt tror att jag är skyldig får mig att känna mig smutsig. Smutsig inte för att folk får för sig att jag är värsta slampan. Smutsig för att folk tror att jag legat med Henke. Att ens bli omnämnd i samma mening som the Hank gives me bad karma.
Jag försökte att förklara för att jag vet vilken svartsjuk jävla patetisk brud du är, Mia. Gud vet vad din kille berättat om dig.
Tror du att jag gör allt det här för att göra dig upprörd och ledsen?
Think twice liksom.
Jag skulle inte ens brytt mig om inte din så kallade kille ringt mig mitt i natten 2 dagar i rad ang detta.
Här försöker man vara lite neutral och förklara för dig.
Du din fjortis langar slag under bältet.
Onekligen omoget.
Genom att ta detta snack med dig har mitt IQ sänkts till mellanstadienivå.
Jag känner mig ännu smutsigare än förr.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
