Jag är sentimental.

Sådär lagom hälsosamt halv två på natten.

Jag tänker. Tänker på tonåren, åren under högstadiet om jag ska vara specifik.

Mycket kunde ha varit annorlunda. Mycket kunde förbli ogjort. Mycket kan ha gjorts annorlunda.

Tror att hela mitt liv skulle sett annorlunda ut. Om det inte var tack vare frustrationen som började samlas på från den tiden, skulle jag till slut ändå lyckas driva mig själv ut från landet? Om jag inte var den jag va under högstadiet, skulle jag nu kanske agerat annorlunda inför olika människor och situationer? Om folk inte behandlade mig som de gjorde då, skulle jag då blivit lika komplex som jag är nu? Frågorna är många.

Jag har ingen lust att ta upp högstadieåren, tre mcket sårbara år.

Jag vill bara säga att jag ändå är stolt över det jag åstadkommit tills denna dag, stolt över den jag är.

Jag är emo.