Hej civilisation!

Rätt lustigt att Karin ringde upp oss 2 på natten efter ett missat samtal. Det lustiga var inte tidpunkten utan att hon började med "Hej, mitt namn är Karin..."
Min första tanke var att ringa och driva lite med Karin genom att presentera mig som kronofogden. Josefin tyckte att Karin skulle känna igen numret och kanske fatta att det är ett utländskt nummer och därmed räkna ut att det är vi som spökar.
Men jag visste ju att Karin inte skulle lägga märke till sådana detaljer utan bara svara: Hej det här är Karin.
De gångerna jag svarar med ett "Hej" tillbaka utan att presentera mig, har karin Hallåat sönder luren för hon hade inte en blekaste på vem jag va.
Men ivf. Kul att höra din förvirrade röst 2 på natten. Det värmde om hjärtat.

Mitt i natten vaknade jag i smärta. Ett par punkter på kroppen kliade som om det inte fanns någon morgondag. Jag trodde att jag drömde. Då hörde jag de surrande myggorna som lät som tusentals Gripen cirkulera ovanför mitt öra. Åh nej. Tänkte jag.
Jag uppskattar myggbetten till 10 styckna men man kan aldrig veta.
Just då verkade Josefin ge någon slags respons på mitt uppvaknande. Hon bände sig över sängkanten och fontänkräktes på golvet. I det stadiet kunde jag omöjligt greppa vad det var som försiggick. Jag trodde fortfarande att jag drömde. Eller att Josefin drev med mig. Som om myggbett 4 på morgonen inte var straff nog. Efter en halv minut förstod jag att det inte alls var ett skämt utan att Josefin mådde illa på riktigt. Nu mår hon dock bättre. Jag har gett henne någon random förkylningsmedicin som jag hittade på ett random apotek för 12,50RMB. Jag hoppas att hon överlever. Medicinen alltså.

För övrigt upptäckte jag att jag tappade bort mitt 5 år gamla Tiffany-halsband igår. Kedjan föll ner på golvet innan vi skulle ut och äta. Hänger måste ha villat bort sig för länge längesen.
Jag är fortfarande lite ledsen men kan inte göra något åt det.
Nu har jag två val.
1. Gå till Tiffany & Co. och köpa ett nytt, likadant och se till att blunda medan jag trycker in koden alt. signerar. Summan är lite för smärtsam att se på.
2. Gå till "Real Tiffany" på Nanjing Lu. Köpa ett "real" likadant och låtsas som inget har hänt.

Jag sitter nu på jobbet och tycker synd om Eric. De killarna kan inte ha mycket att göra i sin 15000RMB lägenhet med egen takterrass på 30e våningen.
Enligt Eric saknar samtliga intressen. Vissa lyckas med nöd och näppe överleva på internet och film. Men han och Joakim är så rastlösa så de gråter. Stackars barn. Kan inte vara lätt.
Jag erbjöd en fika nere i lobbyn men eftersom jag slutar snart så är det nog ingen idé. Speciellt när det tar 30min för en att få tag på en taxi utan bokning.

Just nu sitter jag och stör mig på myggbett på fingrar samt funderar på Thailand. I bästa fall åker vi med Alex och co. runt jul. Vore inte helt fel.

Men ivf. Ta hand om er tills dess.

xx