Hejdå Nicholas.

Då kom dagen för ett sista avsked. Ett propert avsked på Shimao Tower belägrat på Nanjing Lu. Shanghais bästa hotellbar/lounge enligt många.

Till skillnad från gårdagens ståhej var detta en intim tillställning. Det var bara vi och hans två housemates/närmaste kompisar. Och så Mick med co. så klart.
Det kändes väldigt bra. Allt kändes väldigt neutralt samtidigt som det var laddat. Vi behövde inte säga mycket. Vi visste båda två.
Han säger att han inte ångrade tiden i Shanghai men att han däremot ångrar att han ska hem. Då börjar jag fundera på ifall hela historien skulle gått en annan riktning om han stannat och kanske inte haft någon flickvän. Jag vet att jag aldrig kommer att få något svar.
Han åker till Beijing för jobb den 1a Juli. Vi får se om våra vägar än en gång korsas.

Som avskedspresent gav jag honom ett memorystick med alla bilder jag och josefin någonsin tagit på honom. Samt 3 låtar. 2 variationer av Ratatat - Wildcat, som han ville ha.

Samt Adele - Chasing Pavements.

Mer behöver jag inte säga.

Jag hoppas att du lyssnar noga på sångtexten.

Jag visar inga fysiska tecken på sorg; men hela mitt inre är söndertrasat..