Latvia.

Kom hem från Riga-kryssningen imorse. Jag kan knappast uttrycka min glädje över att återigen känna svensk mark under mina fötter.

Båten var en flytande vrak. Krogarnas Viperroom. Öststats-förrätten var serverad. Bara att ta för er. Denna båt var öststat extra allt. Hela båten stank ölspya, vårt så kallade fönster såg nersaggat ut, det enda vi såg var vitt klet, inte havet. Taxfree-butikens storlek kunde identifieras med en vanlig svensk korvkiosks. Bakom disken stod en lettisk blond brud som verkar ha sett sina bästa dagar. Hon verkade inte veta hur man skulle le.

Den genomsnittliga passegeraren var antingen ryss/lettisk/estnisk/valfri öststatsmedborgare eller en svensk pensionär. Endast dessa två stereotyper vågade sig på kareoken vid baren. Alla andra hade vett nog att hålla sig borta. Jag och min kompis satt och skrattade oss halvt ihjäl medan trumhinnorna plågades halvt ihjäl med spikklubba. Igår natt, på båten, hade vi vår egen lilla "Idol-audition". Ingen gick vidare. INGEN.

På stora dansgolvet bjöd Estonian Dance Agency på rysk kosack samt lite annat skoj. 3 lettiska tjejer dansade i see-through-stringbodys med strass över de barnförbjudna delarna. Det kändes äckligt att se folk dregla över sånt. Än en gång blir jag påmind om människans svagheter.

Riga i sig var inget att hurra över. Det finns en anledning till varför de inte är utsatta på Europakartan. Visserligen hade de ett par rätt så fräscha köpcentrum, men jag uppskattar nog ändå Tallin mer. Om vi nu ska börja mäta i öststatsmått.
Staden var väldigt...tom.
Visserligen har de ett par sevärdheter. Rätt så vackra byggnader som stod vägg i vägg med fallfärdiga hus. Här pratar vi ruiner i modern tappning. Jag blev inte särskild imponerad för det kändes mest tragiskt.

I deras supermarket trängdes öststatsföda med svinbillig vodka. En liten för 30kr. Nästan som vad läsken i Sverige kostar. En sak jag inte förstår är formgivning av förpackningar och logos i östater. Varför kan inte någon designa om och piffa upp lite? Jag menar, bara för att det är en öststatsprodukt så måste inte den se så jädrans öststatisk ut. Jag tappar köplusten. Blir helt slak.

"Det blir vad man gör det till" har aldrig känts mer rätt.

För er som undrade så köpte jag sprit. Passoa, mousserande och mousserande rosé. Mamma betalade. Jag klagar inte.
Och självklart köpte jag sexuella tjänster när jag ändå var där. Aldrig har jag varit så sugen på lettiskt kött.

Men resesällskapet kunde jag inte klaga på. Min morsas bästa kompis familj + deras familj. Asskicking. Ett gäng überbuddhister/strikta vegetarianer. Den andra familjen var äckligt snål, men de får ju snylta av oss. We don't mind.
Deras son, Dustin, 7år är så jävla rolig. Hans föräldrar har uppfostrat honom till en djupt troende strikt vegetarian. Han håller på och rabblar en massa konstiga buddhistiska konster för oss. Sekt-varning deluxe.
För övrigt kallar alla honom för Bobby. En blandning mellan Baby och ett stereotypiskt hundnamn. Tro inte att det var jag som började kalla honom Bobby. För det var inte jag.

Rätt imponerande med en unge på 7 bast som säger saker som "Kött är mord, man ska inte äta djur som man tycker om" (Dessvärre är det tragisk för ungen får inte tillräckligt med näring och energi. Så han är oftast slö)
Eller slänger ur sig en buddhistisk motsvarighet till "Amen" så fort han ser en död fluga på marken.

Oh gosh.

Men gud så roliga de var.

Latvia. I don't love you.