Kampen fortsätter.

Dagarna liknas vid hormon-berg-och-dalbanor.
Ibland vaknar man på morgonen och känner sig helt förstörd. Någon form av oprovocerad depression kanske. Eller nä. Allt har ju sin grund och ni vet säkert redan vad jag pratar om.
Dock går det framåt. Min plan att växla från in love till out love. Men det är jobbigt. I tell you.

Det jobbigaste är att folk ständigt ska spela likgiltiga i hopp om att kunna låta allt blekas med tiden. Jag försöker leka med men upptäcker genast att det bara försvåras. Så jag låter mig såras gradvis och sedan låta det försvinna. Min egen plågosamma, men ack så effektiva, metod.

Annars mår jag ju bra. Lite krasslig eftersom Josefin sått förkylningsvirus i min näsa. Men det är lugnt. Halva klassen snörvlar med mig under proven.
Nu har vi final exams innan lovet som börjar på onsdag. Hela skolan är i trans och pluggar inpå sena nätter inför proven. Jag har som vanligt inte lyckats bli medryckt i ambitionsströmmen. Så jag sitter och tittar på tv medan Josefin pluggar. Proven går bra ändå.

So long mina vänner.